Oh yes, i helgen var det möhippa för en av mina absolut bästa vänner (och äldsta på det viset att det är hon jag känt längst) som ska gifta sig nu om en månad. På bröllopet ska jag vara brudtärna och bland annat sjunga i kyrkan och hålla tal på kvällen. Ska bli spännande...
I vilket fall som helst hade vi möhippa för henne i helgen, och det blev himla lyckat, även om vi alla har ett x antal blåmärken och träningsvärk nu i efterhand...! Vi hade en låt som spelades med jämna mellanrum under hela dagen (I've got a feeling) och för varje tävling hon klarade fick hon ett litet paket. På kvällen fick hon öppna alla de 16 paketen vilket ledde till ett pussel på henne och hennes fästman.
Programmet:
1, kidnappning och ögonbindel.
2, champagnefrukost
3, lapp-lek : alla vänner hade skrivit upp ett par ord på lappar som skulle symbolisera ett minne, och bruden skulle gissa vilket och vems minne det var.
4, måla en tavla av den framtide mannen på 3 minuter med akrylfärger och stora penslar.
5, lukta på t-shirt tävling (vi hade med t-shirtar från våra pojkvänner, hon skulle hitta sin egen killes tröja med ögonbindel)
6, promenad ner till stan och en timmes massage
7, lekar i parken: trixa med boll och svara på fotbollsfrågor (hennes pojkvän är ett riktigt fotbolls-fan)
8, lära sig en dans till möhippelåten
9, lunch på restaurang
10, ögonbindel och tåg, fråga om äktenskapsråd
11, poledancing!
12, middag och drinkar.
13, fotolek - foton på hennes fästmans kroppsdelar blandades med foton från andra killar, och hennes uppdrag var att plocka fram sin fästmans.
14, dansa dansen
15, "jag har aldrig"
16, utgång
Allt blev himla lyckat, utgången blev oväntat bra när alla killar på dansstället såg att det var möhippa och uppvaktade bruden med drinkar, champagne och shots. En kille började spontant strippa och ge henne en lapdans, vilket kanske egentligen var rätt awkward men hon såg glad ut så då var det bara kul. Hela kvällen slutade dock vid halv fyra då vi skulle hem och på vägen ut råkade min näsa hamna mitt i ett slagsmål mellan två killar, så jag fick en ordentlig smäll och blödde ner hela mina armar, urringningen, klänningen osv. Mindre kul.
Men annars mycket lyckat, det som överraskade mig mest var hur otroligt tung träning poledancing är. Det är kanske inte en träningsform jag själv skulle förespråka, och jag blev väldigt upprörd när jag hörde om en dansstudio i Stockholm som har poledancing för barn, men jag har än idag (fem dagar senare) sjuk träningsvärk i armar och rygg. Alla de andra tjejerna ( vi var tio totalt) klagar också på allehanda kroppsliga smärtor. Så min slutsats är att de som dansar poledancing måste vara rejält starka! men ingen träningsform för mig...
jag blev förvånad då jag anser mig vara ganska stark och relativt muskulös för att vara tjej samt ganska flexibel, att jag inte orkade mer än jag trodde jag skulle göra. Det var en bra övning i att inte vara bäst (ett par tjejer är dansare) och att jobba lite på ödmjukheten. Jag trodde poledancing skulle vara lätt som en plätt, bara att svinga sig runt en påle, och har rynkat på näsan åt de som använder det som träningsform. Nu är jag en erfarenhet rikare, och förhoppningsvis lite mer ödmjuk...
I vilket fall som helst hade vi möhippa för henne i helgen, och det blev himla lyckat, även om vi alla har ett x antal blåmärken och träningsvärk nu i efterhand...! Vi hade en låt som spelades med jämna mellanrum under hela dagen (I've got a feeling) och för varje tävling hon klarade fick hon ett litet paket. På kvällen fick hon öppna alla de 16 paketen vilket ledde till ett pussel på henne och hennes fästman.
Programmet:
1, kidnappning och ögonbindel.
2, champagnefrukost
3, lapp-lek : alla vänner hade skrivit upp ett par ord på lappar som skulle symbolisera ett minne, och bruden skulle gissa vilket och vems minne det var.
4, måla en tavla av den framtide mannen på 3 minuter med akrylfärger och stora penslar.
5, lukta på t-shirt tävling (vi hade med t-shirtar från våra pojkvänner, hon skulle hitta sin egen killes tröja med ögonbindel)
6, promenad ner till stan och en timmes massage
7, lekar i parken: trixa med boll och svara på fotbollsfrågor (hennes pojkvän är ett riktigt fotbolls-fan)
8, lära sig en dans till möhippelåten
9, lunch på restaurang
10, ögonbindel och tåg, fråga om äktenskapsråd
11, poledancing!
12, middag och drinkar.
13, fotolek - foton på hennes fästmans kroppsdelar blandades med foton från andra killar, och hennes uppdrag var att plocka fram sin fästmans.
14, dansa dansen
15, "jag har aldrig"
16, utgång
Allt blev himla lyckat, utgången blev oväntat bra när alla killar på dansstället såg att det var möhippa och uppvaktade bruden med drinkar, champagne och shots. En kille började spontant strippa och ge henne en lapdans, vilket kanske egentligen var rätt awkward men hon såg glad ut så då var det bara kul. Hela kvällen slutade dock vid halv fyra då vi skulle hem och på vägen ut råkade min näsa hamna mitt i ett slagsmål mellan två killar, så jag fick en ordentlig smäll och blödde ner hela mina armar, urringningen, klänningen osv. Mindre kul.
Men annars mycket lyckat, det som överraskade mig mest var hur otroligt tung träning poledancing är. Det är kanske inte en träningsform jag själv skulle förespråka, och jag blev väldigt upprörd när jag hörde om en dansstudio i Stockholm som har poledancing för barn, men jag har än idag (fem dagar senare) sjuk träningsvärk i armar och rygg. Alla de andra tjejerna ( vi var tio totalt) klagar också på allehanda kroppsliga smärtor. Så min slutsats är att de som dansar poledancing måste vara rejält starka! men ingen träningsform för mig...
jag blev förvånad då jag anser mig vara ganska stark och relativt muskulös för att vara tjej samt ganska flexibel, att jag inte orkade mer än jag trodde jag skulle göra. Det var en bra övning i att inte vara bäst (ett par tjejer är dansare) och att jobba lite på ödmjukheten. Jag trodde poledancing skulle vara lätt som en plätt, bara att svinga sig runt en påle, och har rynkat på näsan åt de som använder det som träningsform. Nu är jag en erfarenhet rikare, och förhoppningsvis lite mer ödmjuk...
 | |
| ingen piece of cake.... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar