Chirurgia minor!

Idag har jag faktiskt fått göra något riktigt kul! Jag hade något som kallas chirurgia minor på mottagningen, dvs man gör små kirurgiska ingrepp i lokalanestes, till ex tar bort en leverfläck eller liknande. Jag var först ut och min patient hade ett stort lipom (benign tumör, närmare bestämt fettknuta) bak på ena axeln som patienten hade en hel del bekymmer av.

Så jag lade lokalbedövningen (spruta) i huden och skar sedan ett 4 cm långt snitt. Strax efter att jag skurit upp huden började lipomet nästan bubbla ut och det var bara att ta ett ordentlgit tag, extirpera (ta ut) och debridera (göra rent) hålan som blev efteråt under huden. Det var verkligen kul att få vara den so håller i kniven, och efteråt sydde jag ihop med fina intrakutana stygn som knappt kommer synas alls när patienten tar av plåstret igen. Patienten sade att hon var nervös att det skulle göra ont men att det knappt hade känts alls, och att det kändes bra efteråt. Patienten visste såklart att jag var student och att det var en studentmottagning, och det var verkligen kul att se att patienten var så nöjd när hon gick därifrån :)

Så här ser ett lipom ut! Och nej, det var INTE detta som jag plockade ut ur patienten  idag :)

Det var dock inte helt smärtfritt från min sida, jag har ju som bekant väldigt lågt blodtryck och kan särskilt tidigt på morgonen få ortostatism (blir yr av det låga blodtrycket när jag ställer mig/står länge), och dessutom tyckte jag nog undermedvetet att det var lite läskigt, för jag blev alldeles illamående och snurrig där ett tag. Både handledaren och min klasskamrat som assisterade noterade att allt blod försvann från ansiktet och att jag var likblek, och jag var tvungen att blinka några gånger och bita mig i tungan för att det inte skulle svartna framför ögonen. Som tur var gick det snabbt över, jag tog ett par glas vatten och sedan kunde jag fortsätta... Och jag tror inte patienten märkte något faktiskt :) Även om det såklart inte hade gjort något, men jag hade inte velat oroa någon i onödan. Jag kommer ihåg på en operation där jag höll på att svimma och helt plötsligt var allt fokus på mig istället för patienten, de sprang och hämtade en stol och saft och blöt servett osv och var jättegulliga, men det kändes rätt awkward... Händer alla ibland, får jag höra. Jo visst, men jag har ju redan så lågt blodtryck så det är inte mycket som krävs för att världen ska börja gunga :) 

Oh well, nu tillbaka till studierna. Lungt och stilla, metodiskt och utan stress, så ska jag plugga fram till tentan den här gången. Våga vägra hets!