så många gånger... (dikt)

Så många gånger har jag sagt,
att jag klarar mig själv och behöver ingen,
jag är nöjd och lycklig, tillfreds med mitt liv.

Så många gånger har jag sagt,
att ensam är stark, att jag är självständig och fast,
jag mår bäst som obunden och fri.

Så många gånger har jag sagt,
att det bästa är när man kan flyga fritt som fågeln,
gå dit ens fötter bär en, utan tanke, utan förpliktigelser.

Och trots alla dessa kloka ord, som jag har sagt,
så har jag just nu en enda önskan –
att bara vara din.

kom (dikt)

Kom, Älskade, kom!
Kom och låt din luft bli min luft,
låt det fylla min själ,
hjälp mig andas.
Kom! Ta min hand och visa mig vägen,
visa mig vart jag ska sätta mina vilsna fötter så jag inte går bort.

Kom, Älskade, kom!
Kom och visa mig att världen är god,
att bortom mörkret finns ljus,
att bortom döden finns liv.
Kom! Jag behöver dig nu, mer än någonsin,
mer än jag någonsin kommer att behöva någon igen.

Kom, Älskade, kom!
Kom och värna om mitt hjärta,
som flämtar och fladdrar,
som annars tynar bort.
Kom! Om du ger mig dig nu, jag lovar,
du kommer få tusenfalt tillbaks.

Men kom nu! innan det är försent.

förstår inte mig själv (dikt)

Vem förstår sig på sig själv?

Man tror man är lycklig, ändå gråter man.
Man tror man klarar sig själv, ändå söker man.
Man tror man funnit rätt, ändå tvivlar man.
Man tror framtiden är ljus, ändå misströstar man.
Man tror så mycket, men så litet man vet!

Jag förstår mig inte på mig själv.

Äntligen! (dikt)

Äntligen!


Jag är lycklig, ty jag upptäckte nyss att jag olycklig är.
Jag är salig, ty jag upptäckte nyss att hela mitt jag lider.
Känner mig frälst, ty jag upptäckte nyss djupa sår i min själ.

Jag ser ljuset, ty jag upptäckte nyss en låga i mitt bröst.
Jag känner styrka, ty jag upptäckte nyss en glöd, ett begär .
Känner mig livfull, ty jag upptäckte nyss en vilja, en gnista av liv.

Ty det inre som jag trodde var fördärvat, för all framtid stumt och stelt,
så totalt misshandlat och krossat, kallt och dött för all evighet,
har nu visat att det lever, att det finns där inne trots allt!

Pang! (dikt)

”Pang!”
Så var du plötsligt där, du bara du.
Det fanns ingen annan än du!
Det enda jag kunde se var dina ögons ljus.
Det enda jag kunde höra var dina sjungande ord.
Det enda jag kunde känna var dina läppar mot mina.

Det enda som fanns var din hand, din kropp, ditt bröst,
din hårlock, din mun, dina fingrar, din röst,
din närhet, din tro, din värme, din tröst.
För denna kväll var du min, bara min,
och denna kväll blev jag lycklig.

Av med dig. (dikt)

Jag är lycklig nu,
lycklig nu när jag slipper dig,
ditt jävla svin, ditt as,
din skitstövel!

Jag är lycklig nu,
när jag slipper ditt gnäll,
slipper ditt tjat,
slipper höra dig klaga.

Jag är lycklig nu!
Men ändå så sorgsen,
ändå kan jag inte låta bli
att sakna dig ändå.

Att det ska vara så svårt?

Jag blir rädd för mig själv. (dikt, skriven 2004)

Jag blir rädd för mig själv,
när jag är ensam i mörkret.
Jag vet inte vad jag kan ta mig för,
tänk om en gnista blir till eld?

Jag blir rädd för mig själv,
när ingen finns i närheten.
Det hugger till av smärta i mitt bröst,
vad ska jag ta mig till?

Jag blir rädd för mig själv,
när mitt huvud är som ett världskrig.
Mina händer skakar, jag är iskall och blå,
knivarna ligger där, och de är ljuvligt vassa.

Jag blir rädd för mig själv,
när du inte är där,
när paniken trycker ned mitt huvud
och slår lock för mina öron.

Men så finns du där,
dina stora starka trygga armar
som håller mig hårt
Jag vet att jag inte blir ensam ikväll

Din styrka, ditt lugn,
du lyfter mig upp och i trygghet.
Men å vad jag fruktar framtiden,
jag får hålla mig tillbaka,
av rädsla för att även dig förinta.