Hold on!

Tentaångesten fullkomligt osar på sjukhusbiblioteken i dessa dagar. De flesta går omrking med en bekymrad min och är lite allmänt pressade. Det är intressant att se hur olika vi reagerar, vissa blir maniska och pinnar på som duracellkaniner, andra blir närmast deprimerade och håglösa... och sen finns det förstås de som totalt förtränger det hela och sätter sig och spelar dator istället! Det är nästan så att man blir förvånad när man tänker till lite och faktiskt inser att det är hela två veckor kvar till tentan - enligt den rådande stämningen känns det som att den skulle vara imorgon!

Själv tillhör jag som bekant den typen som blir både manisk och depressiv. På dagarna pushar jag mig själv att hinna med så mycket och vara så alert som möjligt, på kvällarna bryter jag nästan ihop av trötthet och utmattning. Frågar mig själv varför jag gör detta, är det värt det, är det så här jag vill leva mitt liv? Och sen fortsätter det så, dag ut och dag in fram tills tentan. Å vad jag längtar efter fredagen den 3e!

Man tycker ju att med lite livserfarenhet och några år på universitetet skall man ha hunnit komma över duktig-flicka-komplexet och faktiskt inte stressa upp sig så mycket inför tentor, man borde ha kommit fram till den perfekta studietekniken och taktiken, och ha pluggat i lagom takt under terminen. Men icke sa nicke, som vanligt så är allt bara kaos istället.

men det brukar ju gå bra, så varför inte även denna gång...?

Jag satt och diskuterade med några vänner igår om framtidsutsikterna - ska man behöva pressa sig och jobba på det här viset fram tills man har gjort sin ST och kan luta sig tillbaka lite med sin erkända kompetens och hierarkiska ställning? Vill jag detta tillräckligt mycket för att palla? Kan jag köpa hela paketet, eller vill jag bara plocka russinen från kakan? Do I have what it takes?

Och då frågar jag mig återigen - kommer jag orka att jobba häcken av mig för att bli läkare? Jag har hört om AT-läkare som får jobba natt+dag , sova natt, sen dag+natt, sova dag, och sen natt+dag igen - på raken. Då var det väldigt skönt att höra (visserligen obekräftade uppgifter än så länge, men värt att kolla upp!) att man faktiskt kan välja att göra AT på 50 % och att man (när man har barn) har laglig rätt till att bara jobba 75 %. Sen att man ska få den där tjänsten är en annan femma...

Jag blir alltid lite håglös, cynisk och bitter när det närmar sig tenta, och jag vet med mig att jag brukar tycka att läkare är mitt drömyrke så snart det är sommarlov igen ;)

Lycka till ni som har tentor, och ni andra: njut!

Äntligen ett ideal!

Efter att ha tragglat med den ena handledaren mer oengagerad än den andra och frustration över att inte bli sedd eller vara önskad på avdelningarna har jag äntligen fått ett litet uppåttjack igen. Nu går jag de sista veckorna innan tentan på en medicinavdelning, och är faktiskt riktigt nöjd med handledningen! Det måhända att överläkaren är lite egensinnig - jag visste inte om jag skulle skratta eller förfäras när jag fick höra förklaringen till hans namnskylt: MD GGTW. Den första delen var inte så svår att räkna ut (Medicine Doktor)... men den andra? en slags quadrupelspecialisering? gastro-geriatrik-toxikologi-WPW-specialisering? Nej nej nej. Efter många om och men erkände han stolt: Gods Gift To Women. Och nej. Det är inget skämt. ...!

Tro det eller ej, trots hans mycket speciella stil att hanteras med övriga anställda på avdelningen (idag sprutade han sprit i ryggen på en av sköterskorna som tack gode gud tyckte det var lika skoj som han!) så är han en bra handledare som ställer bra frågor i studiesyfte.

However, så är det inte han som egentligen agerar vår handledare utan det är de AT-läkare som jobbar på avdelningen, och den senaste veckan har jag haft en helt fantastisk handledare! Hon är varm och förtroendeingivande, kompetent och har oftast svar på alla ens knasiga frågor - om hon inte kan svara på dem direkt så ser hon alltid till att försöka finna svaret. Hon är otroligt inkluderande och uppmuntrar oss studenter att göra så mycket praktiskt som möjligt, och hjälper gärna till med allt vi vill lära oss. Och framför allt är hon naturlig och ödmjuk mot såväl andra anställda som patienter, och kör inte med ett fasadspel som kan verka kul i början men som ju blir ack så tröttsamt i längden. Ett föredöme helt enkelt!

Detta har lett till att från att knappt ha fått peta på en patient på hela terminen så får jag nu ta anamnes, status, skriva in, ronda, informera och skriva ut ett flertal patienter varje dag - hela tiden med handledarstöd. Från att känna mig totalt osäker på avdelningen och på vad jag kan få göra så känner jag mig nu betydligt mer betydelsefull och jag lär mig massor varje dag. Det känns helt enkelt väldigt lönt att spendera den tiden på sjukhuset istället för i skolbänken för jag lär mig både praktiskt och teoretiskt. Och att faktiskt få "leka läkare" (som jag nog ser det som) varje dag gör att det inte längre känns så diffust och långt bort. Och det som för mig nästan är viktigast av allt - att få bli bemött med respekt och välvilja. Att inte vara likvärdig med ett droppställ i ett hörn :)

Nu tar jag ledigt över helgen för att istället umgås med världens bästa kör! Vi ska till Warczawa och sjunga på två konserter, en i en stor maffig kyrka, och en på en borg under sk Sverigedagarna. Ska bli kul!

Sen efter helgen börjar allvaret - plugget inför tentan.

So long!