Tentaångesten fullkomligt osar på sjukhusbiblioteken i dessa dagar. De flesta går omrking med en bekymrad min och är lite allmänt pressade. Det är intressant att se hur olika vi reagerar, vissa blir maniska och pinnar på som duracellkaniner, andra blir närmast deprimerade och håglösa... och sen finns det förstås de som totalt förtränger det hela och sätter sig och spelar dator istället! Det är nästan så att man blir förvånad när man tänker till lite och faktiskt inser att det är hela två veckor kvar till tentan - enligt den rådande stämningen känns det som att den skulle vara imorgon!
Själv tillhör jag som bekant den typen som blir både manisk och depressiv. På dagarna pushar jag mig själv att hinna med så mycket och vara så alert som möjligt, på kvällarna bryter jag nästan ihop av trötthet och utmattning. Frågar mig själv varför jag gör detta, är det värt det, är det så här jag vill leva mitt liv? Och sen fortsätter det så, dag ut och dag in fram tills tentan. Å vad jag längtar efter fredagen den 3e!
Man tycker ju att med lite livserfarenhet och några år på universitetet skall man ha hunnit komma över duktig-flicka-komplexet och faktiskt inte stressa upp sig så mycket inför tentor, man borde ha kommit fram till den perfekta studietekniken och taktiken, och ha pluggat i lagom takt under terminen. Men icke sa nicke, som vanligt så är allt bara kaos istället.
men det brukar ju gå bra, så varför inte även denna gång...?
Jag satt och diskuterade med några vänner igår om framtidsutsikterna - ska man behöva pressa sig och jobba på det här viset fram tills man har gjort sin ST och kan luta sig tillbaka lite med sin erkända kompetens och hierarkiska ställning? Vill jag detta tillräckligt mycket för att palla? Kan jag köpa hela paketet, eller vill jag bara plocka russinen från kakan? Do I have what it takes?
Och då frågar jag mig återigen - kommer jag orka att jobba häcken av mig för att bli läkare? Jag har hört om AT-läkare som får jobba natt+dag , sova natt, sen dag+natt, sova dag, och sen natt+dag igen - på raken. Då var det väldigt skönt att höra (visserligen obekräftade uppgifter än så länge, men värt att kolla upp!) att man faktiskt kan välja att göra AT på 50 % och att man (när man har barn) har laglig rätt till att bara jobba 75 %. Sen att man ska få den där tjänsten är en annan femma...
Jag blir alltid lite håglös, cynisk och bitter när det närmar sig tenta, och jag vet med mig att jag brukar tycka att läkare är mitt drömyrke så snart det är sommarlov igen ;)
Lycka till ni som har tentor, och ni andra: njut!
Själv tillhör jag som bekant den typen som blir både manisk och depressiv. På dagarna pushar jag mig själv att hinna med så mycket och vara så alert som möjligt, på kvällarna bryter jag nästan ihop av trötthet och utmattning. Frågar mig själv varför jag gör detta, är det värt det, är det så här jag vill leva mitt liv? Och sen fortsätter det så, dag ut och dag in fram tills tentan. Å vad jag längtar efter fredagen den 3e!
Man tycker ju att med lite livserfarenhet och några år på universitetet skall man ha hunnit komma över duktig-flicka-komplexet och faktiskt inte stressa upp sig så mycket inför tentor, man borde ha kommit fram till den perfekta studietekniken och taktiken, och ha pluggat i lagom takt under terminen. Men icke sa nicke, som vanligt så är allt bara kaos istället.
men det brukar ju gå bra, så varför inte även denna gång...?
Jag satt och diskuterade med några vänner igår om framtidsutsikterna - ska man behöva pressa sig och jobba på det här viset fram tills man har gjort sin ST och kan luta sig tillbaka lite med sin erkända kompetens och hierarkiska ställning? Vill jag detta tillräckligt mycket för att palla? Kan jag köpa hela paketet, eller vill jag bara plocka russinen från kakan? Do I have what it takes?
Och då frågar jag mig återigen - kommer jag orka att jobba häcken av mig för att bli läkare? Jag har hört om AT-läkare som får jobba natt+dag , sova natt, sen dag+natt, sova dag, och sen natt+dag igen - på raken. Då var det väldigt skönt att höra (visserligen obekräftade uppgifter än så länge, men värt att kolla upp!) att man faktiskt kan välja att göra AT på 50 % och att man (när man har barn) har laglig rätt till att bara jobba 75 %. Sen att man ska få den där tjänsten är en annan femma...
Jag blir alltid lite håglös, cynisk och bitter när det närmar sig tenta, och jag vet med mig att jag brukar tycka att läkare är mitt drömyrke så snart det är sommarlov igen ;)
Lycka till ni som har tentor, och ni andra: njut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar