Efter att ha tragglat med den ena handledaren mer oengagerad än den andra och frustration över att inte bli sedd eller vara önskad på avdelningarna har jag äntligen fått ett litet uppåttjack igen. Nu går jag de sista veckorna innan tentan på en medicinavdelning, och är faktiskt riktigt nöjd med handledningen! Det måhända att överläkaren är lite egensinnig - jag visste inte om jag skulle skratta eller förfäras när jag fick höra förklaringen till hans namnskylt: MD GGTW. Den första delen var inte så svår att räkna ut (Medicine Doktor)... men den andra? en slags quadrupelspecialisering? gastro-geriatrik-toxikologi-WPW-specialisering? Nej nej nej. Efter många om och men erkände han stolt: Gods Gift To Women. Och nej. Det är inget skämt. ...!
Tro det eller ej, trots hans mycket speciella stil att hanteras med övriga anställda på avdelningen (idag sprutade han sprit i ryggen på en av sköterskorna som tack gode gud tyckte det var lika skoj som han!) så är han en bra handledare som ställer bra frågor i studiesyfte.
However, så är det inte han som egentligen agerar vår handledare utan det är de AT-läkare som jobbar på avdelningen, och den senaste veckan har jag haft en helt fantastisk handledare! Hon är varm och förtroendeingivande, kompetent och har oftast svar på alla ens knasiga frågor - om hon inte kan svara på dem direkt så ser hon alltid till att försöka finna svaret. Hon är otroligt inkluderande och uppmuntrar oss studenter att göra så mycket praktiskt som möjligt, och hjälper gärna till med allt vi vill lära oss. Och framför allt är hon naturlig och ödmjuk mot såväl andra anställda som patienter, och kör inte med ett fasadspel som kan verka kul i början men som ju blir ack så tröttsamt i längden. Ett föredöme helt enkelt!
Detta har lett till att från att knappt ha fått peta på en patient på hela terminen så får jag nu ta anamnes, status, skriva in, ronda, informera och skriva ut ett flertal patienter varje dag - hela tiden med handledarstöd. Från att känna mig totalt osäker på avdelningen och på vad jag kan få göra så känner jag mig nu betydligt mer betydelsefull och jag lär mig massor varje dag. Det känns helt enkelt väldigt lönt att spendera den tiden på sjukhuset istället för i skolbänken för jag lär mig både praktiskt och teoretiskt. Och att faktiskt få "leka läkare" (som jag nog ser det som) varje dag gör att det inte längre känns så diffust och långt bort. Och det som för mig nästan är viktigast av allt - att få bli bemött med respekt och välvilja. Att inte vara likvärdig med ett droppställ i ett hörn :)
Nu tar jag ledigt över helgen för att istället umgås med världens bästa kör! Vi ska till Warczawa och sjunga på två konserter, en i en stor maffig kyrka, och en på en borg under sk Sverigedagarna. Ska bli kul!
Sen efter helgen börjar allvaret - plugget inför tentan.
So long!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar