Äntligen... Som jag längtade till denna tid under de sista veckorna på vårterminen - sommarlovet. Att inte behöva sitta timme ut och timme in med näsan begravd i böckerna, att slippa den konstanta pressen att "detta måste jag kunna nu för annars kommer jag inte klara tentan"...
Nu efteråt har jag (som vanligt) svårt att riktigt slappna av, det brukar ta ett par veckor innan jag lyckas varva ner och bli mig själv riktigt igen. Det märks kanske inte så mycket utåt, men jag känner själv hur överkänslig, lättirriterad och fysiskt orolig jag känner mig. Det är som att de där veckornas slit har "satt sig" i kroppen och gör sig påminda genom ont i nacke och rygg, små ryckningar av extremitetsleder och svårt att somna. Samtidigt är jag väldigt nöjd med mig själv, den här tentaperioden har jag tagit det mycket lugnare, jag satt visserligen många timmar i sträck och jobbade men jag gick också och tränade, åkte ut till en häst som jag rider ett par gånger i veckan (jättehärligt! Alldeles lagom att cykla ut på landet när det passar en själv och man känner för att ta en stunds ledigt och bara andas den friska luften och borra in näsan i hästens päls.. och samtidigt få lite fysisk träning och få koncentrera sig på något helt annat! Hästen ska tyvärr säljas - det är ju därför jag rider den då den behöver tränas till lite, men den tid som varit har varit mycket värd)...
Under den här tentaperioden slapp jag de där ryckningarna i ögonlocken och darrande händer, och jag slapp de långa sömnlösa nätterna! Så helt klart framsteg ;) Dessutom så har jag mycket envist haft ledigt varje helg under hela terminen och inte läst en sida på helgerna eller kvällarna... Så jag har helt enkelt gått åtta-till-fem varje dag, och pluggat har jag gjort när vi haft tid över efter/före klinik samt de tre veckornas tentaplugg innan tentan! Helt klart en skön termin alltså. Trots det har jag varit HELT slut under terminens gång, det är väl omställningen att helt plötsligt vara på klinik och all den osäkerhet det för med sig (samt den katastrofala styrningen av termin 6 på Lunds läkarutbildning), så frågan är om jag ens hade klarat att plugga på kvällarna så trött som jag varit? Men på helgerna hade jag kunnat plugga, dock har jag börjat prioritera om sedan mitt uppehåll - jag vill LEVA också.
Frågan är bara om detta gick vägen? I dagarna kommer vi få resultaten på tentan. Jag är inte alls nervös... erhmm... jo då så att... Nej men jag har aldrig varit så nervös och osäker inför ett tentaresultat! MEQ-skrivningar är verkligen inte min styrka, och med en snabb överslagsräkning kom jag fram till att jag inte nådde upp till kraven på 70 % för godkänt. Sen är man ju alltid en hård rättare när man rättar sig själv, och chansen finns ju att de sänker kraven på godkänt (70 % är ju ganska högt kan man tycka).... men ja, jag är rätt nervös.
Samtidigt måste jag säga att jag är ganska nöjd själv med min prestation - för jag kände att det jag kunde (och fick rätt på) var situationer som "en patient kommer in på akuten med de här och de här symptomen - vad gör du?", och det är trots allt det som jag tycker är viktigast...! Att kunna hantera och påbörja utredning och behandling av en patient, och inte "vad är det jag tänker på?"-frågorna. Jag är också väldigt glad över att ha klarat OSCE utan att behöva göra om några moment (praktisk tentamen, allt från undersökning/diagnostisering av "riktiga" patienter till tolkning av EKG och spirometri). Och detta gör att jag ändå känner mig relativt trygg och kompetent, och jag känner att jag har gjort så gott jag har kunnat och tillskansat mig tillräckligt med kunskap under denna terminen. GOOD ENOUGH helt enkelt.
Trots detta finns det en liten osäkerhet djupt där inne. Är det verkligen good enough när det verkligen gäller? Man läser aldrig färdigt, du är aldrig färdiglärd, det finns alltid lite till du hade kunnat trycka in i huvudet och lite fler detaljer att kunna redogöra för. Det är viktigt att ha alla diffdiagnoser i huvudet, och för det måste man kunna sin T6. Men jag hoppas intensivt att den kunskap jag förskansat mig denna termin inte bara ska flyga ut genom öronen ut ur huvudet (som det brukar göra varje sommar) utan att det ska sitta något så när, och sedan repeteras repeteras repeteras under utbildningens gång.
Nu i sommar ska jag försöka ta det lugnt, vila upp mig ordentligt. Som vanligt så är sommaren fullt schemalagd med planer och jobb, och risken finns ju att jag måste göra en omtenta i augusti och då blir det till att plugga dessutom (bara tanken gör att jag får en lätt illamående känsla), men trots det ska jag som sagt försöka vila och ta det lugnt, njuta lite av livet :) Har precis börjat läsa en bok - En Dag - som är otroligt underhållande (så härligt att bara sitta och fnissa och skratta för sig själv en hel dag!) och har njutit ett par dagar av att bara vara med Erik, cykla och sola, äta ute och gå på bio. Härligt!
Parce'que je le vaux bien :)
Nu efteråt har jag (som vanligt) svårt att riktigt slappna av, det brukar ta ett par veckor innan jag lyckas varva ner och bli mig själv riktigt igen. Det märks kanske inte så mycket utåt, men jag känner själv hur överkänslig, lättirriterad och fysiskt orolig jag känner mig. Det är som att de där veckornas slit har "satt sig" i kroppen och gör sig påminda genom ont i nacke och rygg, små ryckningar av extremitetsleder och svårt att somna. Samtidigt är jag väldigt nöjd med mig själv, den här tentaperioden har jag tagit det mycket lugnare, jag satt visserligen många timmar i sträck och jobbade men jag gick också och tränade, åkte ut till en häst som jag rider ett par gånger i veckan (jättehärligt! Alldeles lagom att cykla ut på landet när det passar en själv och man känner för att ta en stunds ledigt och bara andas den friska luften och borra in näsan i hästens päls.. och samtidigt få lite fysisk träning och få koncentrera sig på något helt annat! Hästen ska tyvärr säljas - det är ju därför jag rider den då den behöver tränas till lite, men den tid som varit har varit mycket värd)...
Under den här tentaperioden slapp jag de där ryckningarna i ögonlocken och darrande händer, och jag slapp de långa sömnlösa nätterna! Så helt klart framsteg ;) Dessutom så har jag mycket envist haft ledigt varje helg under hela terminen och inte läst en sida på helgerna eller kvällarna... Så jag har helt enkelt gått åtta-till-fem varje dag, och pluggat har jag gjort när vi haft tid över efter/före klinik samt de tre veckornas tentaplugg innan tentan! Helt klart en skön termin alltså. Trots det har jag varit HELT slut under terminens gång, det är väl omställningen att helt plötsligt vara på klinik och all den osäkerhet det för med sig (samt den katastrofala styrningen av termin 6 på Lunds läkarutbildning), så frågan är om jag ens hade klarat att plugga på kvällarna så trött som jag varit? Men på helgerna hade jag kunnat plugga, dock har jag börjat prioritera om sedan mitt uppehåll - jag vill LEVA också.
Frågan är bara om detta gick vägen? I dagarna kommer vi få resultaten på tentan. Jag är inte alls nervös... erhmm... jo då så att... Nej men jag har aldrig varit så nervös och osäker inför ett tentaresultat! MEQ-skrivningar är verkligen inte min styrka, och med en snabb överslagsräkning kom jag fram till att jag inte nådde upp till kraven på 70 % för godkänt. Sen är man ju alltid en hård rättare när man rättar sig själv, och chansen finns ju att de sänker kraven på godkänt (70 % är ju ganska högt kan man tycka).... men ja, jag är rätt nervös.
Samtidigt måste jag säga att jag är ganska nöjd själv med min prestation - för jag kände att det jag kunde (och fick rätt på) var situationer som "en patient kommer in på akuten med de här och de här symptomen - vad gör du?", och det är trots allt det som jag tycker är viktigast...! Att kunna hantera och påbörja utredning och behandling av en patient, och inte "vad är det jag tänker på?"-frågorna. Jag är också väldigt glad över att ha klarat OSCE utan att behöva göra om några moment (praktisk tentamen, allt från undersökning/diagnostisering av "riktiga" patienter till tolkning av EKG och spirometri). Och detta gör att jag ändå känner mig relativt trygg och kompetent, och jag känner att jag har gjort så gott jag har kunnat och tillskansat mig tillräckligt med kunskap under denna terminen. GOOD ENOUGH helt enkelt.
Trots detta finns det en liten osäkerhet djupt där inne. Är det verkligen good enough när det verkligen gäller? Man läser aldrig färdigt, du är aldrig färdiglärd, det finns alltid lite till du hade kunnat trycka in i huvudet och lite fler detaljer att kunna redogöra för. Det är viktigt att ha alla diffdiagnoser i huvudet, och för det måste man kunna sin T6. Men jag hoppas intensivt att den kunskap jag förskansat mig denna termin inte bara ska flyga ut genom öronen ut ur huvudet (som det brukar göra varje sommar) utan att det ska sitta något så när, och sedan repeteras repeteras repeteras under utbildningens gång.
Nu i sommar ska jag försöka ta det lugnt, vila upp mig ordentligt. Som vanligt så är sommaren fullt schemalagd med planer och jobb, och risken finns ju att jag måste göra en omtenta i augusti och då blir det till att plugga dessutom (bara tanken gör att jag får en lätt illamående känsla), men trots det ska jag som sagt försöka vila och ta det lugnt, njuta lite av livet :) Har precis börjat läsa en bok - En Dag - som är otroligt underhållande (så härligt att bara sitta och fnissa och skratta för sig själv en hel dag!) och har njutit ett par dagar av att bara vara med Erik, cykla och sola, äta ute och gå på bio. Härligt!
Parce'que je le vaux bien :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar