Häst eller inte häst - det är det som är frågan.

Det haglar just nu lustiga kommentarer i media angående skandalerna om hästkött i köttprodukter från alla möjliga leverantörer, som exempelvis Findus och Dafgård. Allt från "Findus fattade inte galoppen" till "My Lidl pony". Och visst kan man göra sig lustig (det är rätt fyndigt måste jag erkänna) över det ganska fruktansvärda som inträffat. Och då menar jag inte det faktum att det finns spår av hästkött i mat som blivit marknadsfört som oxkött - även om jag också tycker det är riktigt riktigt illa - utan istället det faktum att enorma mängder mat slängs runtom i världen. Ett hån för alla de människor som går hungriga, och ett oerhört slöseri av alla dessa tusen och åter tusentals djur som fått sätta livet till -  för vad? För ingenting.

Själv skulle jag aldrig få för mig att äta häst, för mig skulle det vara samma som att ta hund eller katt, och jag skulle bli oerhört upprörd om jag fick veta att jag ätit hästkött. Just nu är jag väldigt glad över att jag knappt äter kött över huvud taget, max en gång per vecka, och då bara köper kravmärkt, ekologiskt naturbeteskött eller viltkött. Jag vet vad jag äter, och jag vet att djuren har levt ett drägligt liv och inte fått i sig stora mängder antibiotika eller onaturlig mat.

Men många människor har inget emot att äta hästkött. Så varför slänga alla dessa ton med mat? Varför inte istället sälja den mat som nu dras in, märka upp den och sälja den för halva priset till alla som vill köpa? Det är säkerligen många. Det känns bara så fruktansvärt onödigt att alla dessa djur satt sina liv till spillo utan att det kommer till någon som helst nytta, utan istället bara ska belasta vår miljö ännu mer med ytterligare transporter och sedan förbränning...

Häst på tallriken? Nej tack, inte för mig...