op-vecka

Vakna en gång i timmen för att titta på klockan. Upp kl 05.45. Tryck i dig en kopp kaffe. Sleva i dig lite gröt. Snabbdusch följt av snabbgång till tåget. Tåg. Försening. Skynda till omklädning. Byt om. Ta på dig en obekväm mössa som skaver över öronen. Tvätta dig femhundraelva gånger med tvål och sprit. Glöm att munskyddet inte är sterilt och tvätta dig femhundraelva gånger igen. Stå handfallen i fem och en halv timme på en operationssal och stirra ner i ett sår, alternativ upp på en skärm. Hungrig. Törstig. Trött. Ställ frågor som besvaras i hälften av fallen (om du har tur). Håll i ett par hakar (då har du verkligen tur!). Klipp en tråd. Sy ett par stygn? Nej nu gapar du om för mycket. Ät en snabb lunch. Halsa ett par klunkar kaffe. Tvätta dig igen. Armarna ser ut som ömsande ormskinn. Stå handfallen i några timmar på en operationssal och stirra ner i ett sår. Om du har tur får du en pall med lite bättre uppsikt. Lite blod, lite tarm, lite bränn och lite stygn. Slut. Gå hem. Känn att ännu en dag gått fullkomligt förlorad...?

Jag tror inte jag behöver säga att jag inte ser någon framtid för mig som kirurg :)

 Lika kul som jag tyckte det var på kirurgakuten (längtar tillbaka), lika ointresserad är jag av bukoperationer. Idag var jag med på bröstop och det var i alla fall lite mer intressant (med betoning på lite), men ärligt talat tyckte jag det var roligare att hänga på anestesisidan och följa patientens vitalparametrar istället. Min inställning till allmän kirurgi och ortopedi är att det är jättebra och jättenyttigt att vara med på en viss typ av op åtminstone en gång. Idag fick jag assistera på första operationen på bröstop, och då tyckte jag ändå att det var rätt intressant och lärorikt. Men att sen sedan stå vid sidan av och se exakt samma operation göras en gång till men denna gång inte ens få assistera, då har jag väldigt svårt att uppehålla något slags intresse.

Men det är skönt, för väldigt många andra tycker att den här terminen är jättekul och de vill helst vara på op hela tiden. Deras dröm är att bli kirurger! Vilket är perfekt för då slipper jag :)

Sen ska vi aldrig säga aldrig, jag är ju intresserad av gynekologi och obstetrik och där opererar man ju också, så vi får se vart det hamnar i slutändan. Jag önskar verkligen att jag hade varit mer intresserad av att stå på op! Då hade den här terminen var lite mer givande. Även om jag ändå absolut tycker att termin åtta är en av de bättre terminerna hittills.

Nåväl, nog om mina framtidsplaner. Apropå bröstkirurgi så är det verkligen en hemsk sjuka, den där bröstcancern. Ja det är ju inte bara en sort, utan det finns flera typer med olika svårighetsgrad osv. Men det som är lurigt är att man redan som ung tjej kan få bröstcancer, annars är ju cancern en plåga på äldre dar. Så får man en knuta i bröstet, även om man exempelvis är gravid eller ammar, så bör man gå och få den undersökt och diagnosticerad. Det kan vara en helt ofarlig benign tumör eller en liten abscess, men det finns alltid en risk att det är en cancer och då gäller det att få diagnos och behandling så snart som möjligt så den inte hunnit sprida sig.

Som tur är finns idag väldigt god behandling, allt från kirurgi till strålning till cytostatika till speciella läkemedel som specifikt angriper tumören såsom monoklonala antikroppar. Ofta kombinerar man flera behandlingar. Och som tur var så är prognosen ofta god, men ju tidigare desto bättre! Därför blir man verkligen förskröckt när man ser bilder på kvinnor som kommer in alldeles alldeles för sent, med en stor fet knuta på bröstet som drar in mamillen (bröstvårtan) och blöder, och man tänker "varför sökte du inte hjälp tidigare"?? Denial denial, I guess...

Det som är så fantastiskt är att man idag alltmer kan göra en partiell mastektomi, dvs man tar bara bort den delen av bröstet där själva cancern sitter. På det sättet mister inte kvinnan hela sitt bröst, vilket för många är en stor lättnad. Skulle man nu trots allt ta bort hela bröstet så finns det goda chanser att det ändå kan bli jättefint genom att strax därefter lägga in ett implantat och ev även operera det andra bröstet så att man får en fin symmetri. För det finns ju trots allt ett liv efter cancern! Även om fåfängan kanske naturligt tar ett par steg tillbaka när det är livet som står på spel. Men så småningom kommer nog önskan tillbaka om att känna sig som en "hel" kvinna och behovet av att känna sig attraktiv och tycka om sin egen kropp.

Sen blir brösten vanligen mindre ändå efter operationen, men å andra sidan är det kanske inte alltid något negativt :)