Den här veckan är jag på KUA - Kandidatledd Undervisnings Avdelning. Det innebär att vi läkarstudenter är patienternas "läkare" på avdelningen, medan sjuksköterskestudenterna är sjuksköterskorna. Dessutom har vi en sjukgymnaststudent och en arbetsterapeutstudent i vårt team. Alla har vi handledare, men det är bara sjuksköterskehandledare där på kvällar och helger. Vi studenter ska ta så mycket ansvar vi kan och försöka anamma våra respektive roller så mycket som möjligt, men när det kommer till kritan har vi inget medicinskt ansvar utan det har våra handledare. Därför kan patienter som kommer till KUA känna sig trygga med att de kommer få en god vård med minst lika väl omhändertagande som på vilken annan avdelning som helst på sjukhuset.
Jag har lite blandade känslor inför den här placeringen. Jag tycker att det är väldigt bra att vi får prova på att vara läkare på riktigt, att få fatta beslut och ha egna patienter. Jag tycker också det är bra att vi får lära oss att kommunicera med de andra i teamet, och att vi lär oss vem som gör vad. Samtidigt tycker jag att det är jobbigt att inte alltid ha en läkarhandledare där - det innebär att på kvällar och helger blir mina åsikter och mina beslut oväsentliga, för jag har inget medicinskt ansvar och ingen läkare som kan stå bakom mina beslut. På det sättet känns det rätt onödigt att över huvud taget vara där på kväll/helg, förutom att man kan träffa patienterna och läsa på ordentligt inför morgondagens rond.
Något annat som blir väldigt förvirrande i mitt huvud är att vi inte har några undersköterskor på KUA. Det finns alltså ingen som har ansvar för den basala omvårdnaden såsom morgon- och kvällstoilette, WC - och duschhjälp, mat och ompyssling - utan det ska vi studenter dela på rakt av. Det innebär att jag i ena stunden ska leva mig in i rollen som läkare och auskultera patientens hjärta och lungor, och i nästa stund ska jag följa patienten på toaletten. Dessutom blir det ett flertal uppgifter som sjuksköterskorna i regel gör men som de inte hinner, som jag istället får göra. Jag menar inte att jag inte kan tänka mig att göra dessa uppgifter, men det gör det inte lättare för mig att förstå och känna på hur det är att vara läkare - istället så får jag känna på hur det är att vara undersköterska, sjuksköterska och läkare allt på en och samma gång och vara tvungen att ha en övergripande koll på allt - det är för mig väldigt stressande och jag känner att jag inte hinner med det jag behöver i min roll som läkare.
Så summa summarum, jag tycker de begår ett stort misstag i att inte ha undersköterskor på KUA, vilket de motiverar med att vi ska komma nära patienterna och lära oss den basala omvårdnaden. Ett argument som snabbt faller pladask med tanke på att de flesta av oss, såväl sjuksköterskor som läkare, har jobbat som undersköterskor på somrarna. Själv har jag jobbat varje sommar i 4 år i vården som personlig assistent/undersköterska och känner inte att jag behöver lära mig det arbetet ytterligare, och jag har verkligen respekt för undersköterskornas kontakt med patienterna - det är inget jag behöver lära mig. Nu blir det istället bara förvirrande, ingen vet vem som gör vad, och ingen hinner helt med sina uppgifter. Allt går säkerligen bra ur patienternas synpunkt, men för mig blir det en väldigt stressande miljö.
Sen kommer ju såklart mina gamla osaliga andar fram - jag måste göra mina uppgifter perfekt, jag får inte missa någonting, jag vill inte göra mig ovän med någon, och jag ska fatta exakt rätt beslut och ha hundra procent koll. Vilket gör att jag kommer helt slutpumpad. Att tjänstgöringen dessutom är 13.30-22.00 där man är hemma kl 23 och sen går upp kl 05 för att vara i tid ombytt och klar igen 06.45 gör det inte lättare, fyra-fem timmars sömn räcker inte för att jag ska kunna ladda batterierna igen.
Min handledare sade åtminstone till mig att jag inte får glömma att jag inte har det yttersta medicinska ansvaret och att det är jättebra att jag verkligen är påläst och kan mina patienter som ett rinnande vatten, men jag ska inte känna oro över mina beslut för det är hennes ansvar. Jag får försöka tänka på det när jag börjar känna mig stressad över att jag inte hunnit läsa på tillräckligt eller att jag inte riktigt minns allt det där jag lärde mig på termin 6 - medicinkursen var så oerhört omfattande och det är svårt att komma ihåg detaljer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar