Så härligt med helg!
Den här lördagen var den första den här terminen som jag inte hade något inplanerat. Jodå, alldeles sant!
Så himla skönt att vakna på morgonen och bara veta det att jag kan dra mig i sängen hur länge jag vill, jag kan äta frukost när jag vill och jag kan sitta och slötitta på Nyhetsmorgon hur länge jag vill. Och sen så var det bara "jahopp, vad ska jag göra nu då"? Och då blev det minsann ett par timmars plugg, första gången jag lyckas plugga på helgen den här terminen... Och sen lite spontanjogg, yoga och läsa lite tidning. Så himla härlgit att för en gångs skull få vara lite spontan, men framför allt att få lite egentid. Det finns knappt en enda kväll i veckan då jag inte far runt och gör saker, och det är väldigt sällan som jag spendera tid med att bara hänga med mig själv. Något jag verkligen saknar, för jag tycker om att hänga med mig ;)
Igår var vi och såg på Toddyspexarna som satte upp det gamla goda spexet Rasputin. Mycket underhållande! Det är lustigt, de första åren på läkarprogrammet var jag helt uppslukad av spexvärlden - under en månad varje vårtermin var det bara spex spex spex som gällde och på hösten var det en vecka för återuppsättning, och däremellan gick man på andra spex och relaterade fester. Som spexare så praktiskt taget lever man på borgen, dvs AF borgen, och det är ju inget dåligt tillhåll att kalla sitt "hem". I Toddyspexarna var jag sminkös, och det var vansinnigt kul. Med betoning på vansinne ibland, det blir ju så internt när det är man umgås så tight under en så lång period och kanske särskilt med tanke på den enorma mängd alkohol som intas. Jag kommer ihåg att sminkets maxintag en dag var 17 flaskor champagne (vi brukade rada upp dem på golvet), och vi var sju tjejer som sminkade... I say no more. Inte konstigt att man inte mådde så bra efter den där spexperioden, man hade ju levt i ett konstant rus, i en riktig liten bubbla, och praktiskt taget misshandlat sin kropp med ohälsosamt leverne. Men kul hade vi!
Jag var med i Toddyspexarna i tre år, sedan tog jag uppehåll och slutade samtidigt i spexet för att få mer tid till studier, vänner, pojkvän och annat. Förra året var första gången jag såg spexet utan att vara med, och då minns jag att jag tyckte det var lite tråkigt att sitta nere bland publiken, jag saknade att vara där bakom scen - för det är ju där det händer! Men i år kände jag faktiskt att jag var glad att jag inte stod där uppe bakom scen, jag skulle helt enkelt inte uppskatta det lika mycket nu. Jag vet inte om det är att jag har blivit mer mån om min hälsa, har kommit längre och börjar se slutet på utbildningen eller för att jag helt enkelt blivit äldre...? Men idag är jag mer än nöjd med att få se spexet, som alltid är lika roligt och alltid har lika imponerande sånginsatser, och att sen idag gå på festen efteråt och sätta klackarna i taket.
Det får dock bli en lugn kväll, för imorgon kväll (japp, en söndag) börjar min placering på KUA - Kandidat Undervisnings Avdelning. KUA innebär att vi kandidater är läkarna, och sjuksköterskestudenter är sjuksyrrorna, på avdelningen och det är vi som tar hand om patienterna, skickar dem på undersökningar, behandlar dem och sedan planeras deras vidare vård - precis som vanliga medicinläkare. Till hands har vi en specialistläkare som är vår "överläkare", som vi alltid kan fråga om hjälp om vi är osäkra, men tanken är att vi ska jobba och fungera som vanliga läkare. Ska verkligen bli kul, nu börjar det ju närma sig att man faktiskt är färdig "doktor". Men precis som AT-läkarna säger i "Unga Läkare" på kanal 5 : det känns som att man kan ingenting. Jag antar dock att man lärt sig något på de här åren, och alla tentor är ju klarade så i teorin kan jag en massa.... i teorin ja.
Så två veckors KUA börjar imorgon. Får se om det blir någon riktig läkare av mig nu då :)
Den här lördagen var den första den här terminen som jag inte hade något inplanerat. Jodå, alldeles sant!
Så himla skönt att vakna på morgonen och bara veta det att jag kan dra mig i sängen hur länge jag vill, jag kan äta frukost när jag vill och jag kan sitta och slötitta på Nyhetsmorgon hur länge jag vill. Och sen så var det bara "jahopp, vad ska jag göra nu då"? Och då blev det minsann ett par timmars plugg, första gången jag lyckas plugga på helgen den här terminen... Och sen lite spontanjogg, yoga och läsa lite tidning. Så himla härlgit att för en gångs skull få vara lite spontan, men framför allt att få lite egentid. Det finns knappt en enda kväll i veckan då jag inte far runt och gör saker, och det är väldigt sällan som jag spendera tid med att bara hänga med mig själv. Något jag verkligen saknar, för jag tycker om att hänga med mig ;)
Igår var vi och såg på Toddyspexarna som satte upp det gamla goda spexet Rasputin. Mycket underhållande! Det är lustigt, de första åren på läkarprogrammet var jag helt uppslukad av spexvärlden - under en månad varje vårtermin var det bara spex spex spex som gällde och på hösten var det en vecka för återuppsättning, och däremellan gick man på andra spex och relaterade fester. Som spexare så praktiskt taget lever man på borgen, dvs AF borgen, och det är ju inget dåligt tillhåll att kalla sitt "hem". I Toddyspexarna var jag sminkös, och det var vansinnigt kul. Med betoning på vansinne ibland, det blir ju så internt när det är man umgås så tight under en så lång period och kanske särskilt med tanke på den enorma mängd alkohol som intas. Jag kommer ihåg att sminkets maxintag en dag var 17 flaskor champagne (vi brukade rada upp dem på golvet), och vi var sju tjejer som sminkade... I say no more. Inte konstigt att man inte mådde så bra efter den där spexperioden, man hade ju levt i ett konstant rus, i en riktig liten bubbla, och praktiskt taget misshandlat sin kropp med ohälsosamt leverne. Men kul hade vi!
Jag var med i Toddyspexarna i tre år, sedan tog jag uppehåll och slutade samtidigt i spexet för att få mer tid till studier, vänner, pojkvän och annat. Förra året var första gången jag såg spexet utan att vara med, och då minns jag att jag tyckte det var lite tråkigt att sitta nere bland publiken, jag saknade att vara där bakom scen - för det är ju där det händer! Men i år kände jag faktiskt att jag var glad att jag inte stod där uppe bakom scen, jag skulle helt enkelt inte uppskatta det lika mycket nu. Jag vet inte om det är att jag har blivit mer mån om min hälsa, har kommit längre och börjar se slutet på utbildningen eller för att jag helt enkelt blivit äldre...? Men idag är jag mer än nöjd med att få se spexet, som alltid är lika roligt och alltid har lika imponerande sånginsatser, och att sen idag gå på festen efteråt och sätta klackarna i taket.
Det får dock bli en lugn kväll, för imorgon kväll (japp, en söndag) börjar min placering på KUA - Kandidat Undervisnings Avdelning. KUA innebär att vi kandidater är läkarna, och sjuksköterskestudenter är sjuksyrrorna, på avdelningen och det är vi som tar hand om patienterna, skickar dem på undersökningar, behandlar dem och sedan planeras deras vidare vård - precis som vanliga medicinläkare. Till hands har vi en specialistläkare som är vår "överläkare", som vi alltid kan fråga om hjälp om vi är osäkra, men tanken är att vi ska jobba och fungera som vanliga läkare. Ska verkligen bli kul, nu börjar det ju närma sig att man faktiskt är färdig "doktor". Men precis som AT-läkarna säger i "Unga Läkare" på kanal 5 : det känns som att man kan ingenting. Jag antar dock att man lärt sig något på de här åren, och alla tentor är ju klarade så i teorin kan jag en massa.... i teorin ja.
Så två veckors KUA börjar imorgon. Får se om det blir någon riktig läkare av mig nu då :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar