Jag har känt mig lite krasslig den senaste veckan och tyckt lite allmänt synd om mig själv fast jag egentligen inte varit riktigt sjuk, knappt haft någon feber eller snuva utan mest haft väldigt ont i kroppen och känt mig svag. Nu när det väl blev påskledigt tröttnade jag på det hela och tänkte "Nej nu får det vara nog, nu ska jag vara frisk!". Just det, som att man kan bestämma sådant själv. Men jag tänkte att om jag knaprar lite alvedon och låtsas som att jag är frisk och pigg som en nötkärna, så kanske jag blir det också?
Cocky som jag var så ignorerade jag totalt mina ömmande muskler och satte på mig träningskläderna och gick för att träna. Att jag dagen innan hade blivit genomsvettig och andfådd av ett halvt yogapass tänkte jag inte på när jag valde att träna ett Step-pass, som ju är högintensivt i 40 minuter innan styrka och stretch... Erhm ja. Det gick inte så bra - efter uppvärmningen var jag helt slut och flåsade som om jag hade sprungit en mil och trots att jag var helt genomsvettig när jag kände på min panna så var den plaskblöt men iskall.
Tog jag mig då samman, lyssnade på min kropp och avbröt passet? Åh nej. Envis och dum så fortsatte jag hela passet igenom! Så kanske inte så konstigt att jag nu ett par timmar senare sitter inbakad i filtar med frossa och fullkomlig myalgi i hela kroppen och häller i mig koppar med te med honung och inser mitt misstag.
Men men. Jag slapp i alla fall ligga efter mitt "100 konditonspass på ett år"-löfte, alltid något. Nu blir det soffläge och film resten av kvällen!
Imorgon tänkte jag titta lite på cyklar om jag hinner innan påsklunchen, vill köpa en hybridcykel som jag skulle kunna använda till cykelsemestern i sommar. Tips till fina cykelvägar, sevärdheter och sovställen mellan Linköping och Göteborg tas tacksamt emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar