På neurologen...

Nu är jag inne på min andra vecka på neurologen, och jag måste säga att det goda intrycket står sig. Idag hade jag mottagning, och efter att ha bytt om i vårt fina kandidatrum, tagit mig en kopp gratis-kaffe-med-mjölk och hängt in mina grejer i ett stort fint skåp med lås så blev jag och min kursare upphämtad av vår handledare... Inget springa-omkring-och-leta-och-be-om-ursäkt-för-att-man-finns-till utan istället får man känna sig respekterad och uppskattad. De hade satt av gott med tid för att vi (två kandidater med en handledare) skulle hinna ta varsin patient att ta neurologstatus på. Tyvärr så dök inte den första patienten upp, men då fick vi lite kaffepaus och tid att läsa på nästa patient som sökte för misstänkt trigeminusneuralgi.

En trigeminusneuralgi gör fruktansvärt ont, det är en huggande smärta som varar i några sekunder till flera minuter. Oftast är den idiopatisk, det vill säga man vet inte vad den beror på, men det finns mediciner (ex gabapentin) som kan ge god smärtlindring. Smärtan är känd för att vara olidlig, till och med så fruktansvärd att katolska kyrkan ska ha gjort undantag från att "självmord är en synd" ifall personen ifråga hade lidit av en trigeminusneuralgi... Oftast blir patienten smått handikappad då all beröring och rörelse i området gör fruktansvärt ont och som utomstående kan man märka att patienten blir stel, tyst och grimaserar.

kanske inte så representantiv bild med desto roligare ;)

Så efter att ha läst på ordentligt och haft tid att repetera status så fick jag ta emot patienten och göra fullt status själv (under handledarens uppsyn) och det kändes verkligen optimalt - jag visste vilka fynd man skulle titta efter (helst inga fynd alls, men viktigt för diffdiagnostik) och jag visste vad jag sysslade med (skönt, med tanke på att jag känner att jag för övrigt har noll koll på neuro nu i början av kursen). Sen efter lunch hade jag schemalagd lästid (också väldigt bra) så jag kunde plugga och vara effektiv, men ändå hinna till funk-passet klockan fyra på eftermiddagen. Vilken härlig dag!

Synd bara att solen inte har lyckats tränga igenom molnen idag, dagar som denna känns det nästan som att solen inte gått upp över huvud taget. Och när jag kom ut från träningen klockan fem så var det beckmörkt ute?! Vart tog denna hösten vägen... Men men man får försöka se det positivt, nu är det inte långt kvar tills man får börja räkna ned dan-före-dan-före-dan-dan-före-dan-före-dan-före-dan-före-dan-före-dan-före-dan-före-dan-före-dan-före-dan-före-dan-före-dan-före-dan-före-dan-före-dan-före-dan-före-dan-före-dan-före-dan-före-dan-före doppare-dan :)

Jag har redan köpt en jättefin ljusstjärna som jag ska hänga i fönstret så snart det är "lov"... Jag tänker faktiskt att det får bli den 1a advent i år eftersom att den infaller den 27e november. Då ska det dekoreras! Jag har redan planerat in en massa julmys, med vänner, på korridoren, på tivoli i köpenhamn, och med min käre pojkvän också såklart. Härligt!