Så var det dags för Neuroblocket! Inte för att jag är färdig med infektionsdelen, inte på långa vägar, men tiden tickar vidare och det är bara att gilla läget och hoppa in i nästa utmaning.
Och det har verkligen börjat bra. Vi fick en redig introduktion i morse (vi började kl 9, bara det!) med en genomgång av placeringen och förklaring av begrepp med mera, innan de bjöd in oss till kandidatrummet (ett rum med tre datorer, kylskåp, micro, kaffekokare och gratis kaffe/mjölk) för frukost - helt oväntat men där fanns massor av nybakade frallor med smör, ost, skinka, tomater... De har verkligen lärt sig den rätta vägen till en kandidats hjärta ;)
Under dagen har tiderna blivit hållna och vi slutade redan kl 12, så himla skönt efter Infektionsblockets 8-16 dagar med lästid utöver det. Här har vi schemalagd lästid, semiarier, föreläsningar, mottagning och avdelningsarbete. Det känns väldigt uppstyrt och välorganiserat. Efter att dessutom ha hört mina andra kursares rosiga omdömen (de som redan gått den delen av kursen) så känns det väldigt lovande.
Annars flyter allting på som vanligt. Imorgon är det yogakursen as usual, och vi ska lära oss mer om pranayama - andningstekniker. Det ska bli intressant, men det är inget jag är speciellt förtjust i. Jag trivdes väldigt bra på ashramet i Indien, men var det något som satte mig på pottkanten där så var det just andningsövningarna. Jag vet inte om jag berättat om det tidigare i bloggen, men en övning går ut på att man ska andas in genom en näsborre ett x antal sekunder, sen hålla andan ett x antal sekunder, och sedan andas ut via den andra näsborren under ett x antal sekunder. Sedan vänder man på det och gör tvärtom.
Det låter kanske banalt och enkelt, men när man drar ut på det så blir det svårare och svårare, och man måste vara fullkomligt lugn och fokuserad för att klara den både fysiskt och psykiskt, framför allt ju längre den varar. Man kan få en känsla av att inte få luft som är väldigt obehaglig. Just den känslan fick jag, vilket gjorde att jag fuskade lite (vi satt i grupp och gjorde övningen under inspektion av yogaläraren) och inte knep åt näsborrarna så hårt som man ska så det sipprade genom lite luft. Då gick läraren fram och tryckte ihop mina fingrar/näsa vilket gjorde att jag verkligen inte kunde få luft alls och jag fick nästan panik!
Efter det var jag tvungen att förkorta x sekunder med hälften, annars började jag kippa efter andan och sen dess har jag aldrig kunnat känna mig bekväm med att göra den övningen. And what's the point? Jag tänker inte pressa mig till att göra något som inte känns bra eller meningsfullt. Man ska vara försiktig med att manipulera sitt andetag för mycket, det är så starkt förknippat med ens känsloliv och psykiska välmående.
Men jag är inte nervös inför imorgon - jag har väldigt svårt att se att den utbildningen jag går nu har samma obstinata fokus på andningsövningarna. Det viktigaste i denna yogan är att man har andetaget med sig under hela sitt yogapass, och att det är andetaget som driver rörelserna i solhälsningarna och de olika positionerna. Där kan det inte gå så fel, för man har en egen kraftfull andning som ger energi och som styrs av andningsmuskulaturen och inte av något yttre som täpper till andetaget. Tvärtom så är det väldigt svårt att göra rörelserna i den fysiska yogan rätt ifall man inte har andetaget med sig. Som att till exempel göra rotationen i liggande twist på en inandning, det blir helt fel. Tycker i alla fall jag :)
Nu ska jag fortsätta fila på min infektions-mind map (nej tyvärr, fortfarande inte klar med den...)
Ta hand om er.
mindre kul övning:
Och det har verkligen börjat bra. Vi fick en redig introduktion i morse (vi började kl 9, bara det!) med en genomgång av placeringen och förklaring av begrepp med mera, innan de bjöd in oss till kandidatrummet (ett rum med tre datorer, kylskåp, micro, kaffekokare och gratis kaffe/mjölk) för frukost - helt oväntat men där fanns massor av nybakade frallor med smör, ost, skinka, tomater... De har verkligen lärt sig den rätta vägen till en kandidats hjärta ;)
Under dagen har tiderna blivit hållna och vi slutade redan kl 12, så himla skönt efter Infektionsblockets 8-16 dagar med lästid utöver det. Här har vi schemalagd lästid, semiarier, föreläsningar, mottagning och avdelningsarbete. Det känns väldigt uppstyrt och välorganiserat. Efter att dessutom ha hört mina andra kursares rosiga omdömen (de som redan gått den delen av kursen) så känns det väldigt lovande.
Annars flyter allting på som vanligt. Imorgon är det yogakursen as usual, och vi ska lära oss mer om pranayama - andningstekniker. Det ska bli intressant, men det är inget jag är speciellt förtjust i. Jag trivdes väldigt bra på ashramet i Indien, men var det något som satte mig på pottkanten där så var det just andningsövningarna. Jag vet inte om jag berättat om det tidigare i bloggen, men en övning går ut på att man ska andas in genom en näsborre ett x antal sekunder, sen hålla andan ett x antal sekunder, och sedan andas ut via den andra näsborren under ett x antal sekunder. Sedan vänder man på det och gör tvärtom.
Det låter kanske banalt och enkelt, men när man drar ut på det så blir det svårare och svårare, och man måste vara fullkomligt lugn och fokuserad för att klara den både fysiskt och psykiskt, framför allt ju längre den varar. Man kan få en känsla av att inte få luft som är väldigt obehaglig. Just den känslan fick jag, vilket gjorde att jag fuskade lite (vi satt i grupp och gjorde övningen under inspektion av yogaläraren) och inte knep åt näsborrarna så hårt som man ska så det sipprade genom lite luft. Då gick läraren fram och tryckte ihop mina fingrar/näsa vilket gjorde att jag verkligen inte kunde få luft alls och jag fick nästan panik!
Efter det var jag tvungen att förkorta x sekunder med hälften, annars började jag kippa efter andan och sen dess har jag aldrig kunnat känna mig bekväm med att göra den övningen. And what's the point? Jag tänker inte pressa mig till att göra något som inte känns bra eller meningsfullt. Man ska vara försiktig med att manipulera sitt andetag för mycket, det är så starkt förknippat med ens känsloliv och psykiska välmående.
Men jag är inte nervös inför imorgon - jag har väldigt svårt att se att den utbildningen jag går nu har samma obstinata fokus på andningsövningarna. Det viktigaste i denna yogan är att man har andetaget med sig under hela sitt yogapass, och att det är andetaget som driver rörelserna i solhälsningarna och de olika positionerna. Där kan det inte gå så fel, för man har en egen kraftfull andning som ger energi och som styrs av andningsmuskulaturen och inte av något yttre som täpper till andetaget. Tvärtom så är det väldigt svårt att göra rörelserna i den fysiska yogan rätt ifall man inte har andetaget med sig. Som att till exempel göra rotationen i liggande twist på en inandning, det blir helt fel. Tycker i alla fall jag :)
Nu ska jag fortsätta fila på min infektions-mind map (nej tyvärr, fortfarande inte klar med den...)
Ta hand om er.
mindre kul övning:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar