Så var det helg och den första veckan tillbaka i studierna avklarad. Jag tyckte det var tufft att börja i måndags igen, det hela startade med att en dag som jag bara trodde skulle innebära ett upprop och lite info i en timme visade sig vara en heldag med föreläsningar... Och sen pang på det! Föreläsningar denna veckan, och nästa veckan ska jag ut på avdelningarna igen, nu först två veckor på infektionsavdelning. Vilket visserligen säkert kommer bli kul och intressant, men jag känner att lite uppfräschning och vidare studier av ämnet hade varit trevligt innan man kastades rakt in i avdelningsarbetet. Det känns väldigt längesen jag läste om virus och bakterier!
Denna första veckan har som sagt känts lite tung, framför allt eftersom sommaren gick så fort (vilken sommar?!) och eftersom att jag är gräsänka och det känns så sablars tomt utan min andra hälft. Just därför har jag tagit hand om och varit snäll mig själv extra mycket denna veckan! Jag har fikat med vänner, jag har gått på bio och jag har käkat ute. Jag har suttit flera timmar ute i solen (och visst blivit lite röd på kuppen hehe, lagom bra nu när jag ska ha umgås med hudläkare...!) och njutit av att faktiskt göra ingenting. Och så har jag inte öppnat en bok på hela veckan. Flera i klassen har redan börjat läsa, men jag totalvägrade - första veckan är det redan en så stor omställning av att vara tillbaka på sjukhuset med alla nya intryck, och jag behöver ta det lugnt och inte kasta mig över böckerna för att börja stressläsa. Chilla lite helt enkelt!
Andra bullar blir det nästa vecka. Förhoppningsvis får man en handledare som är någorlunda liberal som låter en gå ifrån för att läsa på eftermiddagarna, och då kommer jag ju efter kliniken ha en massa patientfall som kan stimulera min inläsning. För om jag inte är nyfiken på något specifikt så har jag väldigt svårt att motivera mig till att öppna böckerna - jag vill ha ett fall att lösa, leka lite detektiv :)
På sätt och vis kan man ju sakna det gamla prekliniska tillvägagångssättet med PBL - där hade man varje vecka ett fall som skulle lösas, och man blev stimulerad att läsa på. Man visste typ vad man skulle läsa och på vilken nivå. Nu måste man mer gissa sig till det, och det är lite svårare att veta ifall man ligger i fas eller inte. Men jag har hört väldigt gott om denna terminen (termin 7) så förhoppningsvis ska det vara lite tydligare och bättre uppstyrt än termin 6 (som numera är känd i Lund/Malmö att vara en fullkomligt hopplöst ostrukturerad termin).
Apropå PBL så har jag ju varit så kallad "fall x-tutor" sedan jag gick termin 2 (dvs i tre år) och jag tycker det bara blir roligare och roligare. Den här gången var det verkligen rent nöje att sitta med T1orna och gå igenom PBL och Fall x (en testomgång av PBL för att lära sig upplägget), antagligen för att jag själv inte haft PBL på ett år och därmed inte är trött på det själv, samt att jag numera kan förklara fallet och känna mig trygg i att vara tutor. Och sen var mina fall x-nollor helt underbara :) Glada, personliga, uttrycksfulla och alla väldigt olika, men de jobbade bra tillsammans och de verkade tycka det var riktigt kul! Det var härligt att se, och det känns nästan lite tråkigt att inte få fortsätta vara deras tutor nu resten av perioden...
Men det är ju inte så att jag inte redan har tillräckligt att göra, det är nog tur att det inte finns som ett alternativ :)
Nu ska jag fortsätta njuta av min lediga helg - jag tänker fortsätta med samma koncept den här terminen dvs plugga på vardagarna och vara helt ledig på helgerna förutom när jag har jour - och det innebär att slappa, läsa skönlitteratur, se på film, träna på gerda, fika med vänner ... Härligt!
PS. Ni har väl inte glömt den hemska torkan som råder i Östafrika? Det råder fortfarande katastroftillstånd och mer resurser behövs för att hjälpa dessa människor i nöd. Gör som jag - skicka ett sms till UNICEF så skänker ni mat, vatten och skydd till behövande människor. skicka LIV (bara de tre bokstäverna) i ett sms till 72900 så skänker ni 50 kr till UNICEFs arbete utan att behöv plocka fram plånboken ! (50 kr debiteras istället din mobilfaktura, märks knappt).
Låt oss hjälpa!
Hej!
SvaraRaderaPå vilket sätt var T6 ostrukturerad? Kan du inte tipsa lite om hur man kan göra det bästa av det?
Tack för en inspirerande blogg!
/orolig T5:a
Hej! Vad kul att du tycker om bloggen!
SvaraRaderaVar inte orolig, det mesta på T6 löser sig till slut ändå och det handlar mest om att man blir irriterad på att de har noll koll.
Jag läser i Malmö, men tror jag kan tala för båda T6-kurserna när jag säger att kursansvariga på T6 inte har tagit sitt uppdrag på allvar. De gav felaktiga besked, det är hopplöst att få tag på dem, kurssekreteraren i Malmö är allt annat än trevlig, konstanta fel i scheman och i dokument om vad vi skulle kunna inför till ex OSCE.
Men allt gick bra, de flesta klarade både OSCE och MEQ, och min klass har fantastiska kursombud som har legat i och kämpat för att det ska bli bättre, så förhoppningsvis ska det ha hunnit bli ändring och förbättring tills du ska upp på termin 6 !
Den stora skillnaden som jag nu märker från T6 till T7 är att det är så uppstyrt - de vet exakt när var hur vi ska vara på våra olika avdelningar med mera, och jag har till och med vänner som har blivit uppringda ifall de inte dök upp på sin avdelning en dag (nästan lite väl uppstyrt där kan man tycka ;) och det i motsats till T6 där ingen vet om att du kommer, vad du ska göra där och vem som ska vara din handledare.
Hur gör man det bästa av T6?
Ta ansvar för dig själv och din inlärning. Se till att ha med dig kursportföljen redan från dag 1 och försök fylla den så snart som möjligt och sedan fortsätta öva. Fråga sjuksyrrorna om du kan få gå med dem och öva på att ta blodprov och ge injektioner.
Utnyttja varje stund på akuten för att lära dig så mycket som möjligt - jag gjorde ett stort misstag där. Jag insåg inte hur betydelsefull den veckan var - det är där du tar dina blodgaser och får se patienter som kommer in med akuta besvär som ex KOL-exarcerbation eller hjärtinfakt. Ragga upp en bra handledare, och försök att få göra så mycket som möjligt.
Jag var lite mer försiktig och tog inte så mycket plats, jag var rätt krasslig under min vecka på akuten och hade inte så mycket energi över till att vara perky och bara fråga hela tiden om jag kunde få göra saker.
Dessutom hade jag helt hopplösa handledare under min akutvecka, den ena vägrade låta mig ta patienterna själv först och tillsammans betittade vi totalt en tre fyra patienter på lika många timmar (vilket är sjukt långsamt såklart) och den andre handledaren försökte bara undvika mig hela tiden.
Mitt tips är att försöka spendera så mycket värdefull tid på akuten som möjligt, och får du ingen bra handledare be om att få gå över till "andra sidan" (det finns en urakut sida, och sida där patienterna kan vänta lite) och hoppas på en bättre handledare där.
Slutligen - på T6 måste man konstant ta eget initiativ (vilket inte är så lätt om man inte vet vad man får/bör göra) och försöka hålla sig framme, för du får absolut ingenting "serverat". Det är alltså helt upp till dig själv - men då kan det också bli väldigt bra :)
Hoppas du fick lite svar! Och du behöver inte vara orolig, det löser sig alltid :)
Tack för ditt fina svar!
SvaraRadera