Så har de första dagarna på Infektionskliniken gått, och jag måste säga att jag är mycket nöjd med placeringen. Här är ljust och fräscht, personalen verkar trivas och jag har toppenbra handledare. Jag kan iofs tycka att de tar lite lättvindligt på vissa av patienternas symptom - jag är ju van vid att tänka som en medicinläkare sedan förra terminen, men här bryr man sig mest bara om de symptomen som har med själva infektionen att göra - resten får VC eller annan instans ta hand om. Alltså inte så mycket "hela patienten"-perspektiv utan väldigt fokus på enbart infektion. Men samtidigt kan man väl förstå att klinikens resurser och åtråvärda sängplatser bör förvaltas väl och då är det just infektion som ska behandlas och inget annat.
Jag tycker inte det är optimalt att kastas in i klinikarbetet innan man har haft någon inläsningsperiod, jag har absolut noll koll på antibiotika till ex! Vilket då blir svårt ifall man ska agera underläkare, som jag har fått besked om att jag ska göra. Men min handledare är verkligen uppmuntrande och ger mig massor av positiv feedback, och jag känner mig mer eller mindre som en kollega snarare än student. Och det blir ju inte sämre av att min handledare presenterar mig som sin kollega för patienterna! Och dessutom har jag redan fått sköta två utskrivningar inklusive epikriser och utskrivningssamtal själv vilket jag tycker har gått relativt bra...
Värre är det med blodgaserna - som läkare MÅSTE du lära dig att ta arteriell blodgas på patienter och vi läkarstudenter ska öva öva öva så fort en patient behöver en blodgas checkad. Förra terminen startade jag med att bomma de första två, men efter det lyckades jag med varenda en - inklusive de som sade sig vara "svårstuckna". Men självfallet så misslyckades jag med att ta blodgas på två patienter första dagen, vilket kändes surt. För den dagen jag står på akuten måste jag ju kunna det! Visserligen var de svårstuckna, och min handledare lyckades inte heller på en av dem, men ändå... Tur jag har ett par år kvar på mig :) Men som student (eller kanske är det bara jag?) så är man betydligt mer försiktig när man ska sticka patienten, medan de erfarna läkarna sticker som om de vore nåldynor, utan att bry sig om ifall de rycker till och beklagar sig... Det har jag svårt att stå ut med, känner mig så elak ;) Men visst, måste man ta en blodgas så måste man, oavsett hur jobbigt det är för patitenten - det är ju för deras skull man gör det.
Denna veckan har jag sakta men säkert börjat öppna böckerna, men inte mycket mer än just så. Det känns helt omöjligt när man kommer hem vid 17-18 tiden på kvällen att börja läsa då! Och man måste ju fixa middag... Och sen upp igen kl 6 nästa morgon. Och sen har ju jag så mycket annat att göra på kvällarna, som att träna, träffa vänner, gå på kören... Men måste verkligen se till att plugga på kvällarna, annars blir det svårt att hålla mina pluggfria helger så lediga som jag vill! Svår balansgång där. Men precis som förra terminen antar jag att man alltid kunde ha pluggat mer - det handlar om att försöka hitta en balans där man är good enough.
Idag ville jag verkligen komma i tid till ronden och läsa på patienterna ordentligt innan, jag gick upp lite tidigare än nödvändigt och kom iväg i god tid. Men självklart var det den gamla vanliga visan - så fort jag anstränger mig för att vara i god tid så fallerar kollektivtrafiken! Där stod jag med skägget i brevlådan, när buss efter buss inte kom! Och de bussar som faktiskt kom till hållplatsen stod antingen stilla (de skulle ha paus) eller bytte namn och körde förbi - vilket innebar att jag (och väldigt många andra upprörda passagerare) stod och väntade 40 minuter innan jag till slut fick stiga på en buss som tog mig till Malmö. Som tur var kom jag i alla fall innan själva ronden började, men jag hade ingen aning om någonting. Surt!
Nåväl, då får jag väl gå och claima en fribiljett på skånetrafikens kundcenter, alltid något.
Ha det!
Jag tycker inte det är optimalt att kastas in i klinikarbetet innan man har haft någon inläsningsperiod, jag har absolut noll koll på antibiotika till ex! Vilket då blir svårt ifall man ska agera underläkare, som jag har fått besked om att jag ska göra. Men min handledare är verkligen uppmuntrande och ger mig massor av positiv feedback, och jag känner mig mer eller mindre som en kollega snarare än student. Och det blir ju inte sämre av att min handledare presenterar mig som sin kollega för patienterna! Och dessutom har jag redan fått sköta två utskrivningar inklusive epikriser och utskrivningssamtal själv vilket jag tycker har gått relativt bra...
Värre är det med blodgaserna - som läkare MÅSTE du lära dig att ta arteriell blodgas på patienter och vi läkarstudenter ska öva öva öva så fort en patient behöver en blodgas checkad. Förra terminen startade jag med att bomma de första två, men efter det lyckades jag med varenda en - inklusive de som sade sig vara "svårstuckna". Men självfallet så misslyckades jag med att ta blodgas på två patienter första dagen, vilket kändes surt. För den dagen jag står på akuten måste jag ju kunna det! Visserligen var de svårstuckna, och min handledare lyckades inte heller på en av dem, men ändå... Tur jag har ett par år kvar på mig :) Men som student (eller kanske är det bara jag?) så är man betydligt mer försiktig när man ska sticka patienten, medan de erfarna läkarna sticker som om de vore nåldynor, utan att bry sig om ifall de rycker till och beklagar sig... Det har jag svårt att stå ut med, känner mig så elak ;) Men visst, måste man ta en blodgas så måste man, oavsett hur jobbigt det är för patitenten - det är ju för deras skull man gör det.
Denna veckan har jag sakta men säkert börjat öppna böckerna, men inte mycket mer än just så. Det känns helt omöjligt när man kommer hem vid 17-18 tiden på kvällen att börja läsa då! Och man måste ju fixa middag... Och sen upp igen kl 6 nästa morgon. Och sen har ju jag så mycket annat att göra på kvällarna, som att träna, träffa vänner, gå på kören... Men måste verkligen se till att plugga på kvällarna, annars blir det svårt att hålla mina pluggfria helger så lediga som jag vill! Svår balansgång där. Men precis som förra terminen antar jag att man alltid kunde ha pluggat mer - det handlar om att försöka hitta en balans där man är good enough.
Idag ville jag verkligen komma i tid till ronden och läsa på patienterna ordentligt innan, jag gick upp lite tidigare än nödvändigt och kom iväg i god tid. Men självklart var det den gamla vanliga visan - så fort jag anstränger mig för att vara i god tid så fallerar kollektivtrafiken! Där stod jag med skägget i brevlådan, när buss efter buss inte kom! Och de bussar som faktiskt kom till hållplatsen stod antingen stilla (de skulle ha paus) eller bytte namn och körde förbi - vilket innebar att jag (och väldigt många andra upprörda passagerare) stod och väntade 40 minuter innan jag till slut fick stiga på en buss som tog mig till Malmö. Som tur var kom jag i alla fall innan själva ronden började, men jag hade ingen aning om någonting. Surt!
Nåväl, då får jag väl gå och claima en fribiljett på skånetrafikens kundcenter, alltid något.
Ha det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar