Så härligt med semester! Visserligen blev jag översköljd av jobb när jag kom hem till min lägenhet, det behövdes städas och tvättas och handlas, och en massa fluglik överallt :/ Men igår träffade jag en av mina barndomsvänner, vilket är så oerhört skönt - att träffa en god vän som man kan dela allt med och som man vet känner en utan och innan - och sen cyklade jag ut på landet för att prova en häst som jag eventuellt ska träna en gång i veckan. Det var en jättefin femåring som är dressyrriden, och som jag i så fall skulle hoppträna lite. Det är perfekt för mig att få cykla iväg från stan en gång i veckan och få fokusera på något helt annat, samtidigt som jag får mig ett rejält träningspass. Men jag är ändå lite tveksam, nu är det underbart om sommaren men snart kommer höst och vinter, och då är det helt enkelt inte riktigt lika kul... När det blåser, regnar och sen snöar, då är det ingen höjdare att syssla med hästar även om det bara är en gång i veckan! Men men vi får se hur det blir...
Nu när jag har semester passar jag på att läsa lite skönlitteratur, men också lite populärvetenskap. Det är verkligen kul att få tillbaka lusten att läsa! Den blir totalt bortblåst under terminen då det känns som att läsa (facklitteratur) är det enda man gör hela dagarna och man bara ryser vid tanken att öppna någon slags bok över huvud taget... Men nu har jag läst ett par böcker som jag vill rekommendera:
Paulo Coelho - Segraren står ensam
Inte en av Coelhos bästa böcker skulle jag vilja påstå, jag älskade ex Elva minuter , men denna är ändå läsvärd och verkligen intressant. Den handlar om en mördare och hans offer,vilket ju är ett ganska ovanligt ämne för Coelho, och man kommer dem riktigt riktigt nära.
David Nichols - En Dag
En helt fantastisk bok! Beskriver vad som händer i och kring två huvudpersoner vars liv hela tiden svarvas samman, och boken utspelar sig ett visst datum år efter år. Ett helt nytt grepp för mig, och oerhört skickligt gjord. Att boken nu ska bli film med Anne Hathaway i huvudrollen vittnar också om bur populär boken är...
Jesper Juul - Din kompetenta familj
Jesper Juul är känd för sitt arbete inom familjeterapi och för sin förmåga att få föräldrar att se hur de ska få familjelivet bli ett lyckligare sådant, där kärleken till barnen får större plats. Flera gånger har jag fått en riktig "aha-upplevelse" när jag läst den här boken, och jag tror att hans böcker hade varit till stor hjälp för alla som funderar på att bilda familj och funderar på hur man ska gå till väga när man väl har ett barn som sakta men säkert formas till en egen liten individ.
Som jag tidigare skrivit om här på bloggen, så ser jag verkligen fram emot den dagen då jag bildar min egen familj. Jag älskar barn, och tror mig veta någorlunda receptet för en lyckad uppfostran. Och så kommer Jesper Juul och rycker undan mattan - för han menar att man ska försöka komma bort från begreppet barnuppfostran över huvud taget! Att det viktiga är att vara personlig och kärleksfull mot sina barn, och framför allt att respektera sitt barns gränser.
"Barn vill gärna samarbeta med sina föräldrar och ge dem vad de ber om. Det får dem att känna sig lyckade och väl tillmods. Förbud och kritik har motsatt effekt"
Juul menar att regler, förbud och bannor bara fungerar om barnet blir rädd för sin förälder, och att denna rädsla är "rena giftet för en meningsfull och nära kontakt mellan barn och förälder". Han skriver att man istället som förälder ska använda ett varmt och personligt sätt till sina barn, där man använder sig av "Jag vill att... Jag tycker om att... Jag vill inte att...." osv och sedan överlåta beslutet till barnet. Han menar att man ska behandla barnet respektfullt och respektera barnets gränser, för då lär barnet sig att acceptera andras gränser istället för att leva i en ständig maktkamp.
Ifall en förälder använder sig av förbud och straff krävs det en stor rädsla från barnet sida för att det ska ge önskad effekt. Juul menar då att "barnets gränser kränks och det utvecklar oundvikligen antingen en destruktiv eller en självdestruktiv personlighet. Föräldrarna mister barnets tillit och den unika närhet som kan finnas mellan föräldrar och barn".
"Det har länge varit så att barn inte har fått lov att säga ifrån när de blivit kränkta av föräldrarna, så de har istället utvecklat psykosomatiska symptom - huvudvärk, magont, feber och kronisk trötthet"
Jag tror det finns en hel del familjer som tänker att barn måste straffas när de bryter gränser och regler. Att ett riktigt olydigt barn ska bannas och eventuellt få en dask på stjärten/handen när det gör fel. Det är något jag har sett otaliga gånger på lekplatser, på busshållplatser och andra ställen runtom i samhället.
"Om föräldrar verkligen slår sina barn eller slåss med tungan - som barn ibland kallar det när de vuxna skäller på dem - har ingen avgörande betydelse för hur barnen upplever situationen. De förlorar i båda fallen blixtsnabbt sin upplevelse av att vara viktiga för sina föräldrar och reagerar - just det: aggressivt. Antingen svarar de emot eller slår tillbaka, bankar lillasyster i huvudet eller vänder alltihop inåt och blir nedstämda och skuldtyngda"
"Ta det lugnt! Njut av varandra och barnen! Bättre uppfostran finns inte"
Han skriver mycket om en sk "gammaldags uppfostran" där föräldrar använder våld, utegångsförbud eller hot för att få sin vilja genom över barnet, vilket leder till att "barn och unga antingen avstod från att göra sådant de inte fick eller bestämde sig för att föra ett dubbelliv - där den prydliga sidan vätte mot föräldrarna och den mer experimenterande sidan mot de jämnåriga"
Hur vanligt var inte detta på gymnasiet om vi tänker tillbaka? Men vad är motgiftet till detta? Juul menar att som förälder måste man intressera sig för VEM ens barn är, hur barnet tänker, vad barnet önskar, vilka värderingar barnet har, hur barnet som människa både liknar och är olik sin förälder - och att respektera barnets gränser. Att säga "Jag vill inte att du gör så" istället "du får inte göra så", att överlämna beslutet till barnet och respektera barnet som en egen individ.
"Vi måste lära oss att uttrycka vilka vi själva är och vad vi står för istället för att tala om för barnen hur de borde vara"
Det låter nog lättare sagt än gjort när barnet inte gör som man vill, det är nog ingen enkel sak att vara förälder ;)
Detta är så långt jag än så länge kommit i boken, fler tankar kommer när jag läst klart den. Följande ämnen ska avhandlas: Barns behov av uppmärksamhet, ska barn ha plikter, de vuxnas samspel, och vad är kärlek...
To be continued!
Och här världens sötaste men mest trotsiga unge - Lotta på Bråkmakargatan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar