På tre dagar har jag hunnit med 6 flighter, och flugit och farit fram… så här mycket har jag inte flugit sen jag jobbade som flygvärdinna! Det är verkligen psykiskt påfrestande med alla dessa ständiga kontroller, av och på flygplan och bussar, stå i köer osv.
Men men nu är jag äntligen snart hemma efter denna mycket krävande men också givande helg med MSF… igen! Just nu känns det som att hela mitt liv (åja, där tog jag i… men halva?!) består av MSF MSF MSF. Förra helgen gick åt MSF möte och repskap i Stockholm, denna helgen gick åt till att föreläsa om MSF och Läkarförbundet i Polen, nu på tisdag är det styrelsemöte med MSF Lund Malmö, nästa måndag håller jag i en lunchföreläsning med inbjuden föreläsare i Kinesisk örtmedicin, och nästa helg igen är det dags för Läkarförbundets FUM...!
Sen blir det nog inget MSF för mig på ett tag, åtminstone inte förrän efter tentan.
Som jag sagt innan så är mitt engagemang i MSF till väldigt stor del ett engagemang i mina medmänniskor. Det är dock ett engagemang i min egen utbildning och framtid också så klart! För om inte vi enas under en gemensam flagg, tycker till och framför vår åsikt, då kommer andra att besluta vad som ska gälla för oss. Det kanske de gör ändå, men man vill ju hoppas att de tar vår vilja i beaktande. Läkarförbundet har ju över 40 000 medlemmar, och det ger ju en viss tyngd när vi står enade bakom en viss fråga.
Nåväl, nog om det!
Jag funderade lite idag när jag satt på flyget, att det är otroligt vad många gånger jag har lyft och landat (de absolut mest kritiska momenten vid en flygning) utan att jag varit med om något större problem än så länge i mitt liv. Ett år som flygvärdinna och alla dessa andra resor som jag årligen tar för mig, och det värsta jag varit med om är en nödlandning på grund av en patient med hjärtbesvär och att ett plan har stått på marken i sju timmar innan alla passagerare fick gå av igen för att ta ett annat flyg nästa dag. Jag har verkligen haft tur! Och varje gång jag nu flyger så slår det mig, att nu är jag ytterligare närmare den där dagen då jag kommer vara med om något allvarligt med flyget, rent statistiskt om man säger så! Låter kanske lite tvångmässigt men så är det. Varje gång jag flyger tänker jag "Kanske är det idag jag ska dö"... Men sen landar planet alltid så fint och säkert, och allt är frid och fröjd :)
Misstolka mig inte, det är inte det att jag på något sätt är rädd för att flyga, eller får ångest av att flyga, snarare tvärtom. Jag känner mig hemma på flygplanet, och har mest lust att gå ut i galleyn för att servera mig själv en kopp kaffe. Men jag kan säga att jag har betydligt mer respekt nu för tiden än vad jag hade förr, när det kommer till flygningar och flygplan. Efter den utbildningen jag fick i början av min tid i Abu Dhabi (jag bodde där i ett år och jobbade för flygbolaget Etihad) harjag insett hur otroligt mycket som kan gå fel, och hur viktigt det är att man är nogrann - varje dag på jobbet har man ansvar för hundratals liv.
Nu ska jag bara sluta med några tankar som väckts efter helgen (och med tanke på tidpunkten på dygnet och efter snart nio timmars resande hoppas jag ni ursäktar mitt följande inte så intellektuella resonemang :)
1, vem f*n kom på den otroligt osmarta idén att dörrarna till flygplatsens toaletter ska öppnas inåt? De flesta har ju åtminstone en kabinväska med sig, och säkerligen någon tax free påse och annat smått och gott, och jackor och allt, och så ska man knöka sig in på en MiNi-liten toalett (som är sjukt skabbig oftast) och knappt få plats med benen, än mindre en väska som man då får balansera knäna under tiden som man ska försöka att undkomma alla eventuella Trichomonas vaginalis och Entamoeba histolytica...!!! (Jorå, trots att de gärna smittar via sexuell kontakt så kan de även överleva och smitta genom trevliga ytor som handdukar och toalettsitsar. Mumma!)
2, Hur i hela fridens namn kan ett sjukhus beläget i EU (närmare bestämt i Polen) ha toaletter där det (A) inte alltid finns toapapper, (B) inte alltid går att spola och (C) värst av allt inte ens har en så grundläggande sak som tvål?! ... ?!
3, hur kunde den som bokade vår resa nu tycka att det var rimligt att vi reste i 5-10 timmar med flera byten per dag, när det finns billiga flygbiljetter som går direkt från malmö eller köpenhamn till Gdansk?
4, stort tack ändå till Fredrik som bokade våra hotellrum i Polen på SAS Radisson, det sista rummet jag bodde i var dubbelt så stort som min studentlya hemma, och hotellfrukosten var underbar. Att solen och studenterna i Wroclaw och Gdansk sen sken ikapp under helgen har också gjort resan riktigt lyckad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar