En helt vanlig dag...
Sådär!
Nu är klockan halv ett på natten, och jag är äntligen klar med dagens bestyr... Eller ja, typ klar. Jag har inte skrivit det där medlemsmailet till MSF Lund Malmö än, och jag har inte hunnit städa eller diska... hmm. ska jag skjuta upp det till imorgon bitti, eller bara ta itu med det nu? Äsch.
Idag har det varit ännu en alldeles för kort och hektisk dag, så som de flesta dagar är i mitt liv. Varför har inte dygnet mer än 24 timmar? Jag hade behövt det dubbla, minst.
Vaknade imorse efter 6 timmars sömn, upp och äta frukost, ut smått försenad till bussen och småspringer den annars tänkta "så sköna morgonpromenaden" innan jag precis precis hinner med bussen. Väl i skolan PBL där jag känner att jag inte kan ens hälften av vad jag borde kunna efter denna veckan, fast det kan ju inte resten av gruppen heller så där känns det relativt safe.
Lunchen tillbringar jag med att skriva ut affischer och svara på mail, innan den sista kvarten går ut på att vara social och kasta i mig en skål havregrynsgröt (jag kunde inte med att äta min ost- och skinkomelett efter det ruggiga inslaget i morse på nyhetsmorgon där man visade bilder på grisar som tuggade och smaskade på sina sjuka och avlidna kompisar i stian)innan föreläsning och dugga.
Efter detta åker jag så snart jag kan till Lund för att inhandla lucialinne inför Budapestresan med kören (jag sjunger i kör, och vi har många konserter per år, varav en brukar vara utomlands), kläder för maskeradfesten på fredag och en present till föreläsaren som ska hålla MSFs lunchföreläsning om Kinesisk örtmedicin.
Därefter skyndar jag till Lokus för att närvara kort på MSF-mötet, innan jag power-walke-ar till Spyken för körrepet. Vid 22.30 är vi klara, och då går jag hem till min Erik (min stora kärlek, min älskare, mitt hjärtegryn, min solskensgosse, min prins, min räddare, you name it ;) för en kopp thé innan jag tar bussen hem och landar hemma framför datorn kl 23.00...
Sådär!
Det var alltså ännu en helt vanlig dag...
Rehab, någon?
känner igen känslan... it sucks. samtidigt gör man det mesta för att man tycker det är kul. gäller att hitta den där fina balansgången.
SvaraRadera