Äntligen - nu är jag helt klar med vårterminen - jag har skickat in och fått godkända portfolios, jag har klarat min praktiska och min skriftliga tenta på kirurgin och jag har skickat in min etiska diskussion som vi skulle skriva inom kursen PU (Professionell Utveckling). Jag har dessutom skrivit min hemtenta i yoga och träningslära, och igår gjorde jag min praktiska tenta som yogainstruktör. Dessutom har jag och resten av styrgruppen skickat in äskan om fortsättande av fadderverksamheten på läkarprogrammet, något som också har blivit beviljat. Hjälp vilken intensiv period det har varit!
Men nu är det tre månader sommarlov - på riktigt. Från och med nu ska jag bara göra det jag känner för precis när jag känner för det. Jag känner mig helt slut, helt utpumpad, all energi har runnit av mig och jag längtar bara efter VILA. (inte klädesmärket, bokstavligt talat! :)
Jag kan bara inte riktigt fatta det... alla katekolaminer snurrar fortfarande runt i blodbanan och gör mig alldeles yr, en känsla av att jag måste skynda mig, måste fortsätta, måste sätta igång.... med vad?
Det brukar vara såhär. Åtminstone ett par veckor efter terminstenta brukar min kropp fortsätta leva i en slags stress-situation där allt går på högvarv och där jag är mindre mottaglig och mindre tillgänglig för andra människor. Men jag vet också att det snart kommer att gå över, och jag är ändå överraskad: med tanke på alla de bollar jag hållit i luften samtidigt och med tanke på att jag sällan är hemma före kl tio på kvällen om dagarna så har jag ändå inte varit sådär vansinnigt kroppen-skriker-sluta-ont-i-magen-stressutsalg-eller-vad-det-nu-kan-vara - stressad den här terminen utan ändå tagit det hela med ro. En vinst i mina ögon. Som jag sade till en klasskamrat häromdagen - jag kämpar varje dag med att inte behöva vara så himla duktig och prestera. Detta är jättejättesvårt för en person som har tävlat hela sitt liv.
Den senaste veckan har vi haft kursen PU (professionell Utveckling) på avancerad nivå. Det har verkligen varit givande, och jag tycker man borde ha ett par dagar avancerad nivå PU som början eller som avslut på varje termin istället för att bara överösa oss med det helt plötsligt på termin 8 - nu har vi istället fått kämpa med samtal om döden och sjukdom i nästan två veckor och det finns en risk att folk inte orkar med så mycket känslor/ångest/tankar på en gång precis post-tenta. Dessutom är det alltid aktuellt, och jag tycker det borde inkorporeras ordentligt på utbildningen åtminstone från och med termin 6 då vi går ut på klinik och dagligen träffar svårt sjuka patienter.
Jag tänkte jag kunde skriva min diskussion om ett etiskt dilemma här på bloggen, som man kan läsa om man är intresserad. Om inte är det bara att avstå.
Hoppas att ni som läser (vilka ni nu är, jag blir lika förundrad varje gång jag ser hur många som besökt min blogg) också har klarat era tentor, uppsatser eller uppdrag och att ni snart får njuta av en härlig semester. Glad sommar!
Men nu är det tre månader sommarlov - på riktigt. Från och med nu ska jag bara göra det jag känner för precis när jag känner för det. Jag känner mig helt slut, helt utpumpad, all energi har runnit av mig och jag längtar bara efter VILA. (inte klädesmärket, bokstavligt talat! :)
Jag kan bara inte riktigt fatta det... alla katekolaminer snurrar fortfarande runt i blodbanan och gör mig alldeles yr, en känsla av att jag måste skynda mig, måste fortsätta, måste sätta igång.... med vad?
Det brukar vara såhär. Åtminstone ett par veckor efter terminstenta brukar min kropp fortsätta leva i en slags stress-situation där allt går på högvarv och där jag är mindre mottaglig och mindre tillgänglig för andra människor. Men jag vet också att det snart kommer att gå över, och jag är ändå överraskad: med tanke på alla de bollar jag hållit i luften samtidigt och med tanke på att jag sällan är hemma före kl tio på kvällen om dagarna så har jag ändå inte varit sådär vansinnigt kroppen-skriker-sluta-ont-i-magen-stressutsalg-eller-vad-det-nu-kan-vara - stressad den här terminen utan ändå tagit det hela med ro. En vinst i mina ögon. Som jag sade till en klasskamrat häromdagen - jag kämpar varje dag med att inte behöva vara så himla duktig och prestera. Detta är jättejättesvårt för en person som har tävlat hela sitt liv.
Den senaste veckan har vi haft kursen PU (professionell Utveckling) på avancerad nivå. Det har verkligen varit givande, och jag tycker man borde ha ett par dagar avancerad nivå PU som början eller som avslut på varje termin istället för att bara överösa oss med det helt plötsligt på termin 8 - nu har vi istället fått kämpa med samtal om döden och sjukdom i nästan två veckor och det finns en risk att folk inte orkar med så mycket känslor/ångest/tankar på en gång precis post-tenta. Dessutom är det alltid aktuellt, och jag tycker det borde inkorporeras ordentligt på utbildningen åtminstone från och med termin 6 då vi går ut på klinik och dagligen träffar svårt sjuka patienter.
Jag tänkte jag kunde skriva min diskussion om ett etiskt dilemma här på bloggen, som man kan läsa om man är intresserad. Om inte är det bara att avstå.
Hoppas att ni som läser (vilka ni nu är, jag blir lika förundrad varje gång jag ser hur många som besökt min blogg) också har klarat era tentor, uppsatser eller uppdrag och att ni snart får njuta av en härlig semester. Glad sommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar