Hua mig. Idag möttes vi av beskedet att det var calici på avdelningen. Alltså vinterkräksjukan. En av mina fellow läkarstudenter hade fått gå hem på morgonen, alla patienterna på vår avdelning hade haft det, ja låt oss säga man blev inte jättelockad av att stanna kvar.
Men så är det i vården, man får bita i det sura äpplet, vidta alla möjliga åtgärder som finns för att försöka förhindra smittspridning och själv slippa bli smittad... Men det är så himla svårt med calici, det sprider sig otroligt lätt och delar patienterna rum som de gör på vår avdelning så får de andra patienterna det som ett brev på posten.
Som tur är blir det ingen långvarig sjuka - upp till två dygn efter att man exponerats kan man bli sjuk, sedan ligger man och kräks och har diarréer om vartannat i ett par dagar, och sedan kan man fortfarande smitta andra i ytterligare två dygn. Men jag som precis blivit frisk från min långdragna förkylning (igår tränade jag ett step fortsättningspass och två timmar yoga bara för att fira ;) kände bara åh nej, jag vill inte!
Som tur är så hade ett av rummen idag friats från smitta, och då jag inte hade något att göra inne på det smittade rummet så slapp jag utsätta mig för det idag åtminstone. Imorgon blir jag så illa tvungen, men med munskydd och skyddsförkläde så kommer jag nog kunna känna mig trygg, peppar peppar.
Det är det med att jobba i vården, man jobbar med sjuka människor. Och det finns en risk att man smittas! Men sen får man inte glömma hur otroligt viktigt det är för de här patienterna att det finns personal som vårdar och tar hand om dem, många av dem är redan så skruttiga och en omgång vinterkräksjuka är det sista de behöver. Vi som är unga och friska klarar i regel ett par dagar utan mat och minimalt med dryck men en gammal multisjuk patient har mycket mindre reservkapacitet och kan bli väldigt dålig. Som tur är så är hjälpen nära till hands när man befinner sig på sjukhus och vi kan snabbt ersätta vätske- och elektrolytförlusterna.
Nu är det bums i säng, upp kl 05.00 imorgon bitti igen, fingers crossed!
Men så är det i vården, man får bita i det sura äpplet, vidta alla möjliga åtgärder som finns för att försöka förhindra smittspridning och själv slippa bli smittad... Men det är så himla svårt med calici, det sprider sig otroligt lätt och delar patienterna rum som de gör på vår avdelning så får de andra patienterna det som ett brev på posten.
Som tur är blir det ingen långvarig sjuka - upp till två dygn efter att man exponerats kan man bli sjuk, sedan ligger man och kräks och har diarréer om vartannat i ett par dagar, och sedan kan man fortfarande smitta andra i ytterligare två dygn. Men jag som precis blivit frisk från min långdragna förkylning (igår tränade jag ett step fortsättningspass och två timmar yoga bara för att fira ;) kände bara åh nej, jag vill inte!
Som tur är så hade ett av rummen idag friats från smitta, och då jag inte hade något att göra inne på det smittade rummet så slapp jag utsätta mig för det idag åtminstone. Imorgon blir jag så illa tvungen, men med munskydd och skyddsförkläde så kommer jag nog kunna känna mig trygg, peppar peppar.
Det är det med att jobba i vården, man jobbar med sjuka människor. Och det finns en risk att man smittas! Men sen får man inte glömma hur otroligt viktigt det är för de här patienterna att det finns personal som vårdar och tar hand om dem, många av dem är redan så skruttiga och en omgång vinterkräksjuka är det sista de behöver. Vi som är unga och friska klarar i regel ett par dagar utan mat och minimalt med dryck men en gammal multisjuk patient har mycket mindre reservkapacitet och kan bli väldigt dålig. Som tur är så är hjälpen nära till hands när man befinner sig på sjukhus och vi kan snabbt ersätta vätske- och elektrolytförlusterna.
Nu är det bums i säng, upp kl 05.00 imorgon bitti igen, fingers crossed!
Håller tummarna för att du inte blir smittad!
SvaraRaderaTack! Jag med :)
SvaraRaderaHaha, magisk blogg! Jag gillar speciellt den lilla detaljen i bion när du nämner att den handlar "lite" om ditt liv. Korta frågor: Skickar du brev till dig själv ibland? Stannar du till vid spegeln ibland och suckar drömskt, samtidigt som du blir nedslagen över att det anses stigmatiserande att gifta sig med sig själv? (eller? http://media.nu/0011654/hon-gifter-sig-med-sig-sjalv/ ) Längre fråga: Har du egentligen någo intresse som snuddar vid andra människor, än det faktum att du troligtvis blir tillfredställd av tanken på att få makt och cred? Det är en viss skillnad på att vilja människor väl, och vilja sig själv väl genom människor. Utveckla gärna detta i ditt nästa blogginlägg! Tack o glöm aldrig att du kan vara förändringen som du vill se i världen. Som du brukar säga. Puss
SvaraRaderaTack för ditt inlägg. Nej precis som det står i bion så handlar bloggen mycket och inte så lite om mitt liv. Dels för att det är ur mina ögon och mina upplevelser som mina känslor och erfarenheter handlar om, dels för att man måste vara försiktig när man skriver så att man inte bryter sekretess eller förtroende...
SvaraRaderaHuruvida man vill människor väl och i så fall syftet till detta kanske inte spelar större roll så länge andra inte far illa, tänker jag. Själv inbillar jag mig att jag vill andra människor väl, just för att jag bryr mig och inte för egen vinnings skull.
Men visst behöver vi alla människor få bli sedda och hörda, känsla av att bli bekräftade och älskade? Det hade ju varit väldigt praktiskt om det räckte med att avguda sig själv och att till och med få gifta sig med sig själv, herregud vilket fantastiskt äktenskap det skulle bli ;)
Jag kommer inte svara på dina frågor, men om jag skulle vara lite "rolig" så skulle jag väl svara att ja jag skriver brev till mig själv varje dag. Och får svar. Ja jag suckar alltid framför spegeln och tänker "den där läckerbiten ska jag gifta mig med". och ja, egentligen är jag maktgalen och vill bara ha cred. I smyg.
Nej men skämt åsido. Jag är glad att du uppskattar bloggen - oavsett orsak. Sen förväntar jag inte att alla ska hålla med mig. När det gäller att vara en "god" människa så anser jag att man får göra så gott man kan och att det måste få vara tillräckligt.