Tack snälla Tant Gris!

Idag har jag satt ett pleuradrän och gjort chirurgia minor på en väldigt fin och beskedlig patient: Tant Gris. Hon låg redan sövd när vi kom, hon hade fått gott om anestesi (narkosmedel) och analgetika (smärtstillande) så hon sov djupt och kände ingenting av att vi opererade på henne. Efter att vi lämnade rummet skulle hon få en spruta av veterinären så att hon somnade in för gott, och så var hennes uppgift i livet slutförd.

Det kändes lite udda när man väl stod där med den fina grisen på operationsbordet, och lite sorgligt att hon skulle avlivas när vi var klara. Men samtidigt så kan jag känna att hon tjänade ett högre syfte - hon utbildade framtidens doktorer så att vi kan utföra samma procedur på riktiga patienter när den dagen kommer. Om man aldrig har satt ett pleuradrän kan jag tänka mig att det kan vara svårt och läskigt (kanske till och med att man skulle få black out?) att göra det första gången när man står där ensam på akuten och pleuradränet är det enda som kan rädda patienten. Teori i all ära, men läkarens arbete sitter mycket i händerna!

Såvitt jag förstår så finns det ett väldigt strikt regelverk kring hur djuren ska skötas och ansökan om djurförsök ska igenom flera instanser innan det godkänns efter konstens alla regler. Det känns ändå ok att den här fina grisen hade fått leva ett bra och forskningsfritt liv fram tills den dagen den skulle hjälpa oss att lära oss att rädda livet på framtida patienter, och att hon sedan fick somna in utan att känna smärta. Lite skillnad från den köttindustri som varje dag avlivar miljoner (olyckliga?) djur för att köttet sedan kanske kastas (det är otroligt svinn på mat i butikerna).

Jag känner dock lite lätt vämjelse med tanke på nötfärsen jag har liggande i kylen, får nog tillaga den imorgon istället. Den är dock självfallet både KRAV-märkt och ekologisk, från djur som får beta fritt ute, något annat skulle mitt hjärta inte vilja vara med om. Det är dock första köttet jag kommer att äta på flera veckor så jag är väldigt nöjd med att jag lyckats minska min köttkonsumtion från att en gång varit sk köttoman till att nu äta kött mindre än en gång i veckan och dessutom har jag helt slutat äta kyckling (de har det typ aldrig bra de stackarna, det skulle väl inte vara lönsamt...)

Varför denna önskan till förändring? Dels för att jag inte vill ställa mig bakom köttindustrin där djur kan få leva och slaktas under vidriga förhållanden, dels för att jag aldrig skulle kunna döda ett djur själv om jag inte var under hotet om svält. Ytterligare motiv är att köttindustrin står för 30% av jordens klimatutsläpp, det är inte energieffektivt för att föda jordens befolkning och att det finns flera hälsovinster med att äta mindre kött.

Jag hoppas att fler får upp ögonen för att hellre äta kött färre gånger i veckan och då istället köpa fint kravmärkt och ekologiskt när man väl inhandlar köttet. Att man ställer lite krav på att djuren har levt ett bra liv och att de slaktats på ett värdigt sätt. Många sätter sig helt på tvären när den här diskussionen kommer på tal, som att man MÅSTE markera en absolut ståndpunkt för eller emot....

Men man måste ju inte bli total-vegetarian om man inte vill, varför inte ta den gyllene medelvägen?

sjukt svårt att tänka sig att man skulle äta en sådan här liten sötnos...