Chakran

Det är inte alltid lätt att kombinera läkarstudenten i mig med den yogiska delen av mig. Samtidigt som jag verkligen vill ha ett öppet sinne och tänka out of the box, så är det ibland väldigt svårt att inte börja kvida "men är det där verkligen vetenskapligt bevisat" ?! Som att det är allt som räknas här i världen, huruvida någon har kunnat visa något i ett randomiserat försök efter den västerländska vetenskapens alla regler. Men det är ju trots allt det vi fostras i, vi läkarstudenter, konstant kritiskt tänkande och ständigt denna fråga "men har det vetenskapligt belägg"? Och visst, det är verkligen viktigt att vi i vår yrkesroll som läkare håller oss till metoder som har vetenskapligt belagd effekt - men måste hela vårt liv genomsyras av det samma?

Jag ser mig som en ganska öppen person, men när det kommer till yogans chakrasystem så tar det bara stopp och jag får smaka på min egen stubborness och bristande tolerans - jag har så otroligt svårt att köpa konceptet med att vi skulle ha tre kroppar (den fysiska, den andliga och den subtila) och att vi skulle ha sju chakran (energicentra) längs med kotpelaren som fördelar livskraft ut i kroppen genom 70 000 olika kanaler. Svårt att acceptera att det skulle finnas chakran och nadis, jag som läst anatomi och fysiologi och cellbiologi och hela baletten på universitetet, men att det inte finns en enda person som har hittat sådana energicentra eller kanaler med livskraft.

När jag hörde om chakran för första gången var när jag var på ett ashram i Indien för 1,5 år sedan, och då sparkade jag bakut direkt. Jag tyckte inte att någon kunde säga att någonting fanns om det inte fanns några fysiska objektiva bevis att visa upp att just så var fallet. Jag blev nog rätt provocerande och visade öppet min oförståelse och nästintill ogillande av att människor kunde tro på sådant här "nonsens". Men sedan dess har jag ändrat uppfattning mer och mer... Med tiden har jag börjat inse att det är så mycket här i livet som vi inte vet och som inte kan förklaras - och ärligt talat så kan den västerländska vetenskapen sällan bevisa att saker och ting "är" på ett visst sätt, utan oftast bevisar man att det "inte är" på ett visst sätt alternativt att saker och ting samexisterar/korrelerar och sen drar man slutsatser från det och kallar det för vetenskapliga bevis.

Det finns även saker vi gör till och med inom den svenska vården som inte har några vetenskapliga belägg, men som görs på tradition och beprövad erfarenhet. Och det är just beprövad erfarenhet - personliga subjektiva upplevelser om hur saker och ting ligger till och hur människan fungerar - från tusentals yogis under loppet av flera tusen år som man har kunnat kartlägga chakrasystemet. Och i det ljuset så kanske man inte ska vara så snabb som jag var att förkasta det, bara för att ingen lunde lägga fram fysiskt och objektivt bevis framför näsan på mig. Det är så mycket som vi med västerländska verktyg inte kan förklara - innebär det då att det absolut måste förkastas? Personligen känner jag att yogan och yogans åttafaldiga väg ger mig så mycket som vårt kapitalistiska samhälle inte gör, och att jag kan plocka godbitarna ur kakan - det som känns rätt kan jag tro på. Som till exempel att en del av vägen till lycka är att vara sann mot sig själv och att ha en intention om att vara en god medmänniska, samt att försöka vara nöjd med det man har och inte alltid sträva efter mer. 

Jag påstår fortfarande inte att chakrasystemet "finns", men jag påstår inte heller att det "inte finns". Jag lever helt enkelt i den ovissheten och försöker lyssna nyfiket på vad filosofin har att säga om det hela och undrar om det är något som kan tillföra något i mitt liv. Jag står fast vid att jag som läkare i största möjliga mån ska arbeta utifrån vetenskapligt belagda metoder, men jag kan fortfarande ha ett öppet hjärta och sinne - inte minst i mitt privatliv.

Namaste!