Jag våndades när jag satte klockan på halv sju igår kväll, det var redan snrt midnatt och jag visste att jag skulle ha svårt att somna. Men om det bara hade varit så väl - visst tog det tid att somna, men sen har jag spenderat hela natten med att vända och vrida mig, vakna och titta på klockan, somna om, för att vakna en halvtimme senare och titta på klockan osv. osv. osv. Till slut var det inte lönt att fortsätta när det istället blev tiominuters intervall, och därmed har jag varit uppe sen halv sex.
Jag förstår inte varför jag gör så här mot mig själv, nu kommer jag gå runt hela dagen som en zombie? ... Det är iofs inget nytt att jag hamnar i perioder av insomnia, det kan till och med hända att jag knappt sover på flera dygn, innan jag till slut stupar ner i sängen och sover 12-14 timmar nonstop och sen normaliseras dygnsrytmen igen. jag antar det beror på en blandning av psykogena faktorer (stress, vetskapen om att jag ska upp tidigt, "måste sova") samt kroppsliga (hormoner och signalsubstanser som är i svaj)..
Nu ska jag i alla fall äta frukost och se på julkalendern innan jag kilar till sjukhuset. Jag har precis börjat på Ögon+öron-näsa-hals blocket och jag känner bara "Jag orkar inte mer information nu!". Och jag är inte ensam, alla jag pratar med säger att nu får det räcka, termin 7 är för tuff, det går för fort, det är för mycket information som ska in på för kort tid. Det värsta för mig är att vi inte har någon inläsningsperiod, dvs vi har ingen chans att repetera det vi gjort tidigare på terminen (til ex antibiotika för min del som jag hade i sept/okt och som bara flugit ut genom ena örat på mig vid det här laget). Min taktik har alltid varit att repetera och "sätta" kunskapen genom att studera flitigt under inläsningsveckan (på preklin hade vi till och med två veckor - vilken lyx!!!) och nu vet jag inte riktigt hur jag ska lyckas... men men den här terminen har jag känt att jag bara måste ge mig själv lite "slack", annars dukar jag under av arbetsbördan och stressen. Jag får höra så gott jag kan helt enkelt.
Annars så gick jag häromdagen en infektionsjour. Min handledare var jättetrevlig, och duktig, men det kändes verkligen som bortkastad tid för min del. Hela kvällen spenderade jag till att springa bredvid henne som en skugga fram och tillbaka, under tiden som hon pratade i inte bara en utan två telefoner samtidigt. Behöver jag säga att det gav mig absolut ingenting? Jag hade lärt mig mycket mer på att bara sitta och läsa. Förutom då att jag absolut inte vill bli infektionsläkare, inte för att det inte är intressant för det är det verkligen, men för att detär helt sjuk arbets- och jourbelastning. Det är meningen att man ska ha en jourvecka var 6e vecka när man jobbar som infektionsläkare, vilket innebär att man jobbar ett dagpass och sedan tre nattpass á 17 timmar under en veckas tid. Min handledare (som är småbarnsmamma) hade jobbat tre jourveckor på rak nu, eftersom att "det inte fanns tillräckligt med personal". Jag frågade om hon hunnit äta, men då var svaret nej - hon hade inte ätit sen lunch och trodde inte hon skulle hinna äta något under kvällen.
Detta då det är svårt att få anställning både som ST-läkare och färdig specialist på infektionskliniken, eller jag på alla kliniker på sjukhuset! förutom psyk, där finns det jobb. Men detta faktum gör att jag inte i min vildaste fantasi kan förstå hur SUS ska kunna dra ner på flera hundra tjänster? Helt absurt. Om man kollar på akuten där jag då hade jour häromkvällen så hade vi två stackars sjuksyrror som sprang runt och hade ansvar om medicinakutens patienter, de var alldeles sönderstressade och det tog onödigt lång tid att få patienterna blododlade och vidareskickade när de skulle till en avdelning - vilket gjorde att de uppehöll rummen å akuten längre och människor i akutens entré fick vänta onödigt länge på att komma in för att betittas. Och så säger politikerna att nedskärningarna inte ska gå ut över patienterna? Jo pyttsan. Och personalen kommer bli så sönderstressad att de sjukskriver sig, och då blir det ingen billig historia.
Men men nu ska jag sluta spy galla och försöka glädjas åt det lilla i vardagen. Som att äta gröt och titta på julkalendern. Det ska bli mysigt det ;)
Jag förstår inte varför jag gör så här mot mig själv, nu kommer jag gå runt hela dagen som en zombie? ... Det är iofs inget nytt att jag hamnar i perioder av insomnia, det kan till och med hända att jag knappt sover på flera dygn, innan jag till slut stupar ner i sängen och sover 12-14 timmar nonstop och sen normaliseras dygnsrytmen igen. jag antar det beror på en blandning av psykogena faktorer (stress, vetskapen om att jag ska upp tidigt, "måste sova") samt kroppsliga (hormoner och signalsubstanser som är i svaj)..
Nu ska jag i alla fall äta frukost och se på julkalendern innan jag kilar till sjukhuset. Jag har precis börjat på Ögon+öron-näsa-hals blocket och jag känner bara "Jag orkar inte mer information nu!". Och jag är inte ensam, alla jag pratar med säger att nu får det räcka, termin 7 är för tuff, det går för fort, det är för mycket information som ska in på för kort tid. Det värsta för mig är att vi inte har någon inläsningsperiod, dvs vi har ingen chans att repetera det vi gjort tidigare på terminen (til ex antibiotika för min del som jag hade i sept/okt och som bara flugit ut genom ena örat på mig vid det här laget). Min taktik har alltid varit att repetera och "sätta" kunskapen genom att studera flitigt under inläsningsveckan (på preklin hade vi till och med två veckor - vilken lyx!!!) och nu vet jag inte riktigt hur jag ska lyckas... men men den här terminen har jag känt att jag bara måste ge mig själv lite "slack", annars dukar jag under av arbetsbördan och stressen. Jag får höra så gott jag kan helt enkelt.
Annars så gick jag häromdagen en infektionsjour. Min handledare var jättetrevlig, och duktig, men det kändes verkligen som bortkastad tid för min del. Hela kvällen spenderade jag till att springa bredvid henne som en skugga fram och tillbaka, under tiden som hon pratade i inte bara en utan två telefoner samtidigt. Behöver jag säga att det gav mig absolut ingenting? Jag hade lärt mig mycket mer på att bara sitta och läsa. Förutom då att jag absolut inte vill bli infektionsläkare, inte för att det inte är intressant för det är det verkligen, men för att detär helt sjuk arbets- och jourbelastning. Det är meningen att man ska ha en jourvecka var 6e vecka när man jobbar som infektionsläkare, vilket innebär att man jobbar ett dagpass och sedan tre nattpass á 17 timmar under en veckas tid. Min handledare (som är småbarnsmamma) hade jobbat tre jourveckor på rak nu, eftersom att "det inte fanns tillräckligt med personal". Jag frågade om hon hunnit äta, men då var svaret nej - hon hade inte ätit sen lunch och trodde inte hon skulle hinna äta något under kvällen.
Detta då det är svårt att få anställning både som ST-läkare och färdig specialist på infektionskliniken, eller jag på alla kliniker på sjukhuset! förutom psyk, där finns det jobb. Men detta faktum gör att jag inte i min vildaste fantasi kan förstå hur SUS ska kunna dra ner på flera hundra tjänster? Helt absurt. Om man kollar på akuten där jag då hade jour häromkvällen så hade vi två stackars sjuksyrror som sprang runt och hade ansvar om medicinakutens patienter, de var alldeles sönderstressade och det tog onödigt lång tid att få patienterna blododlade och vidareskickade när de skulle till en avdelning - vilket gjorde att de uppehöll rummen å akuten längre och människor i akutens entré fick vänta onödigt länge på att komma in för att betittas. Och så säger politikerna att nedskärningarna inte ska gå ut över patienterna? Jo pyttsan. Och personalen kommer bli så sönderstressad att de sjukskriver sig, och då blir det ingen billig historia.
Men men nu ska jag sluta spy galla och försöka glädjas åt det lilla i vardagen. Som att äta gröt och titta på julkalendern. Det ska bli mysigt det ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar