Vad är väl en dag i London?

Just nu lider jag av PTFP - Post Traumatiskt Farväl av Pojkvän - syndrom. Min bättre hälft var här i Cambridge och hälsade på i fem dagar och det var underbart, så mycket endorfiner som bubblade runt i kroppen, massa nyaintryck och förälskad upp över öronen - nu efteråt är det som att man tömt alla förråd av välgörande härliga substanser av dopamin och serotonin i hjärnan och kvar finns bara en tomhet, en ekande tom plats där man undrar vad som hände egentligen?

Som tur är har jag massor av bilder som kan påminna mig om allt kul vi har gjort och som kan fylla tomrummet lite lite grann i alla fall. Idag har jag försökt komma tillbaka i rutin (skriva skriva skriva exjobb), men det är lite svårt efter en sådan intensiv helg, skulle nästan behöva semester efter semestern... (!)

Men men det bästa var nog när vi åkte till London. Det är en fantastisk stad, men så ofantligt stor så det är helt omöjligt att "göra London" på en dag, man behöver minst en vecka. Förra gången jag var där åkte jag dit med en vän, vi var på tate modern, vi drack high royal tea i Kensington Palace, och vi sprang runt i en massa massa butiker och shoppade. Nu när jag var där med min pojkvän gick vi till Natural History Museum (superfint! häftigt med dinosaurieskelett!) och sen åkte vi med bussen till Stonehenge (tog ett par timmar att resa tid, men det var det värt!) ett av UNESCOs världsarv, innan vi till slut promenerade vid London bridge och åt middag på Dim T (asiatisk resaturang) med en helt fantastisk utsikt över bron...

Nästa vecka kommer min lilasyster hit, då ska vi också till London. Den här gången tänkte jag mig en liten rundtur runt Hyde park/Victoria, ett museumbesök på Albert museum (de har en utställning med Bowie!) och sen middag i Covent Garden på kvällen.

Så...vad är väl en dag i London? Jo alldeles alldeles underbar!