På vägen hem från jobbet igår såg jag en så vacker norsk skogskatt (det finns många av dem här!) och den påminde mig så mycket om min älskade katt Maja som dog för några år sedan. Hon var verkligen något helt speciellt, hon var riktigt busig och trotsig som kattunge och hade en stor personlighet. Efter långt om länge fick jag hennes förtroende (och kärlek?) och hon blev lydig och kärleksfull. Jag kunde till och med säga till henne att komma till mig, stanna där hon var, eller gå åt det ena eller andra hållet (dit jag pekade). Hon kom alltid springande som ett skott om man ropade på henne, och hon var otroligt gosig och tillgiven. Underbara Maja!
För ett par år sedan skaffade jag en ny kattunge som jag uppfostrade på samma sätt som Maja. Min lilla Lovis var hur duktig som helst på "apport" - jag kastade en liten boll från min plats i soffan, Lovis hoppade över soffbord och allt för att få tag på den, och sedan hoppa upp i soffan igen och lägga bollen i mitt knä. Hon var också extremt söt när hon alltid försökte klättra uppför benet för att få sitta på min axel - hennes absoluta favoritplats (som en liten papegoja!)... Tyvärr så insåg jag att jag som student med mycket lite tid hemma och bara utrymmet i en liten etta att erbjuda inte var schysst mot min lilla katt som lät henne vara ensam hemma större delen av dygnet. Det tog verkligen emot, men till slut valde jag att ge henne till ett mer lämpligt hem - en familj som bor i hus med trädgård där de till och med hade en kattlucka i ytterdörren så katterna kunde gå ut och in som de ville. Och en kattkompis! Så allt blev till det bästa, även om jag saknade henne efter att hon flyttat till sitt nya hem.
Men jag lärde mig en läxa, och nu har jag förbjudit mig själv att skaffa en katt eller hund förrän den dagen då jag har både tid och utrymme för den. Dvs inte så länge jag bor själv i en etta och studerar heltid ++ på läkarutbildningen! Men det är svårt, ibland riktigt kliar det i fingrarna att surfa in på annonser med supersöta kattungar eller nuffsiga valpar. En sak är i alla fall helt säker - om några år så ska jag ha katt eller hund (eller både och?). Om jag skaffar mig en katt ska jag försöka få tag i en fin norsk skogskatt (inte en Maja-replika men ändå...) och om jag skaffar mig en hund vill jag ha någon korsning med labrador, jag tycker de är så fina.
Därför var det så fruktansvärt svårt för mig att hålla mig från att säga "jag gör det!" när en vän-till-en-vän på facebook efterlyste någon som kunde adoptera en jättefin labrador/new foundland som blivit övergiven av sina ägare och som kommer att avlivas om inte någon tar sig an henne...! Hon är 6 år och skall vara väldigt människorkär och älska att busa och springa. Hon skall dock ha svårt för att vara ensam hemme - och vips gör det helt omöjligt för mig att adoptera henne. Men jag lovade att sprida ordet vidare - så det gör jag nu.
Någon som vill adoptera denna fina hund?
http://www.facebook.com/event.php?eid=102215413208875
http://profile.ak.fbcdn.net/hprofile-ak-snc4/276404_102215413208875_6104326_n.jpg
Nu ska jag laga lite mat, och sen titta på film. Har två dagars jobb kvar innan jag ska unna mig ett par dagar hos Erik igen. Tiden går så mycket fortare när man har sådana små mysiga lediga stunder med någon man tycker om ;)
En vacker norsk skogskatt som jag hittade på nätet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar