Kost, motion, rund och go'... och hälsa?

Ständigt dessa diskussioner kring kost och hälsa. En väldigt viktig diskussion kan man tycka med tanke på hur många människor som har högst ohälsosamma kost- och motionsvanor. Men tyvärr känns det inte som att kunskaperna kring hälsosamt leverne kommer ut till allmänheten förutom genom massmedias skandalsökande rubriker - allt fokus hamnar på quick fix på allehanda problem istället för att förmedla hur man kan leva rätt på ett långsiktigt och hållbart sätt.

I Sverige har vi Livsmedelsverket som ständigt utreder samband mellan kost och hälsa respektive ohälsa, och instansen har publicerat kostråd för allt och alla: oavsett om det gäller gravida, barn i alla åldrar, om man vill veta vilken sorts fisk man ska äta eller riskerna med viss kost - allt finns på livsmedelsverkets hemsida! Där finns mängder med tips och råd, betydligt mer trovärdiga än de man läser i diverse skandal- och ät-dig-smal- tidningar.

http://www.slv.se/

Man ska aldrig vara naivt blåögd och bara lita blint på vad som sägs, det samma gäller så klart Livsmedelsverkets rekommendationer, men jag kan tycka att allt för många struntar i Livsmedelsverkets råd till förmån till mer bekväma dieter som till ex fettdoktorns tryck-i-dig-allt-som-vobblar-och-kommer-från-djurens-bilringar som innehåller alldeles för mycket mättat fett, salt och cancerframkallande ämnen.

Jag tycker Livsmedelsverket är dåliga på att kommunicera ut till allmänheten, och nu har äntligen en studie publicerats där man faktiskt kan visa att de som följer Livsmedelsverkets rekommendationer också lever längre. Sen huruvida de som faktiskt följer rekommendationerna kanske också är höginkomsttagare eller högutbildade förtäljer inte historien. Men man har i alla fall undersökt 17 000 personer, varav endast 3 % av deltagarna i studien faktiskt följde kostråden. Dessa levde längre och framför allt männens risk att dö i hjärt-kärlsjukdom halverades.

Studien har utförts vid Lunds Universitet, och publicerats inom de akademiska kretsarna. Men allmänheten då? Var är de stora rubrikerna i media? Var är nyhetssändningarna som praktiskt taget avbryts för att basunera ut de senaste fynden, så som vi sett med många andra studier? Jaha nej okej. Råden från Livsmedelsverket är helt enkelt inte tillräckligt sexiga eller spännande för att de ska vara värda att berättas om. För vem vill höra nyheten att lagom är bäst?

Vad är det då som rekommenderas?

Om du är intresserad så gå in på Livsmedelsverkets hemsida, men kort sammanfattat så innebär det en kost med mycket fibrer och fullkorn, mycket frukt och grönsaker, mer fisk och mindre kött, samt fleromättat fett. Hellre olja än smör, och hellre grovt rågbröd än vitt toastbröd med andra ord. Och försök undvika raffinerat socker - alltså dra ner på vitt socker, godis, glass, kakor osv.

Dessutom gäller det att hålla koll på att fisk från insjöar (innehåller mycket tungmetaller, om du är kvinna i fertil ålder bör du inte inta sådan fisk mer än någon enstaka gång per år), gifter i konservburkar (det allra senaste, bisfenol A finns i hög grad i konservburksmat), akrylamid i hårt stekt/rökt/friterad mat (cancerframkallande ämnen om man får i sig höga halter). osv osv.

Fortfarande nyfiken? Gå in på Livsmedelsverkets hemsida!

Det som jag sedan efterlyser är mer information till allmänheten om vikten av motion (nästan lite fyndigt där!) som jag inte tycker framgår. Att det är lika farligt ur hjärt-kärl-synpunkt att inte träna som att röka! Det spelar alltså ingen roll om du är smal som en sticka - om du inte höjer pulsen i 30 min åtminstone en gång i veckan så är du lika ohälsosam som en rökare - så dåligt är det för ditt hjärta och dina kärl. (Tänk om du aldrig tränar och dessutom röker? hemska tanke... men nog inte så ovanligt)

Varför publiceras inte dessa studier i massmedia? Allt fokus ska hela tiden vara på vikten - hur du går ner 5 kg på två veckor, flygvärdinnedieten, popcorndieten osv. osv. och ev några magövningar för att få en snyggare fastare bikinimage. Men ingenting om att "lev länge och väl" genom att höja pulsen i 30 minuter ett par gånger i veckan - för det är vad som krävs!

Nog för att jag är en stor anhängare av yoga, det är en fantastisk träningsform men kanske framför allt filosofi och sätt att leva, men man måste på något sätt lyckas göra en konditionshöjande insats ett par gånger i veckan. Jag vet att det kan vara svårt, kanske framför allt när du är arbetande småbarnsförälder, men på något sätt måste man kunna få prioritera sig själv ett par halvtimmar i veckan så att man får bevara sin fysiska (och psykiska?!) hälsa. Man kan försöka börja cykla till jobbet, simma på helgen, springa en runda innan jobbet på morgonen eller gå på ett aerobicspass på kvällen när barnen gått och lagt sig. Det innebär en kraftansträngning och ytterligare ett par timmar mindre tid med sin partner - men jag tror att man vinner på det i längden (inklusive förhållandet).

Sådär, det var dagens mässa :)

Nu önskar jag er en riktigt trevlig midsommar, hoppas att solen får skina på oss under helgen. Och glöm inte: hellre lite rund men vältränad istället för smal och otränad!

Back to basics!

Den som följer min blogg kan knappast ha missat min långsamma men ganska bestämda utveckling åt att mer och mer uppskatta allt som är mänskligt, naturligt och obehandlat. Back to Basics.

Det började med yogan. Från början när jag tränade yoga gjorde jag det enkom för att det hjälpte mig med mina ryggbesvär. Jag har haft problem med ryggen i många år (jaa, trots min relativt ringa ålder) och var förr i behov av att få idrottsmassage varannan vecka. Från och med att jag började träna yoga regelbundet har jag mycket mindre problem med ryggen och nacken! Men snart växte yogan för mig, och jag har mer och mer intresserat mig och fördjupat mig i yogans mening och budskap - det som framför allt har berört mig är budskapet att man är alldeles fantastiskt perfekt som man är (att alla människor är det) och att lyssna in kroppen, känna efter och träna utifrån sina egna förutsättningar. Jag har blivit förälskad i denna syn på människan - att hon ska vara naturlig, träna kroppen utan redskap (om man bortser eventuell yogamatta) och att man ska respektera och älska sin kropp. Att man kan ta upp sin nakna fot, vagga den i famnen och kyssa den - I love you. Kan det bli mer mänskligt och naturligt än så?

Sen började jag få upp ögonen för köttindustrin. En marknad där djuren inte lever naturligt alls - kycklingar som bor så trångt att de trampar ovanpå varandra, kossor som står instängda i sina spiltor året runt, grisar som färdas ovanpå varandra inklämda i lastbilsflak. Bara tänk skräcken, rädslan, tristessen. Långsamt har jag minskat min kött- och fågelkonsumtion från varje mål varje dag (alltså tre gånger om dagen, ex skinka till frukostmackan, kycklingsallad till lunch, spaghetti köttfärssås till middag) till någon gång i veckan, till idag då jag bara äter kött om jag blir bjuden (om någon stått och ansträngt sig för min skull) eller vid enstaka tillfällen då jag vet att det är KRAV-märkt, ekologiskt och naturbeteskött.

glada kossor

Sen började jag fundera över vad det är man stoppar i sig hela tiden egentligen. Det är så mycket som är besprutat, det är så många kemikalier och E-nummer överallt, så många gifter i maten vi äter varje dag. Så jag har mer och mer, om plånboken tillåter, även börjat köpa ekologiska grönsaker och frukt. Jag har blivit en riktig mästare på att söka upp extrapriser på ekologiska varor :)

Och nu då? Det senaste jag kommit på är ekologisk hudvård. Jag använder, liksom de flesta andra tjejer, dagligen en massa syntetiska och kemiska material på kroppen och i ansiktet. Varje dag rengörs det, sminkas, avsminkas, smörjs in. Jag har tidigare inte ägnat en tanke åt att det skulle behöva vara ekologiska/naturliga produkter! Men så var jag på en ansiktsbehandling förra veckan, mest som avslappning som en liten present till mig själv efter terminen, och det visade sig vara en hudterapeut som brann för naturliga och ekologiska hudprodukter. Hon pampered mitt ansikte i över en timme, med rengöring, peeling, mask, kräm - allt med skön ekologisk hudvård med naturliga oljor från allehanda växter som har alla möjliga välgörande egenskaper för just min hudtyp. Jag rådfrågade henne om hon kunde rekommendera ett märke med ekologiska produkter som inte var dyrare än min vanliga hudkräm, och då rekommenderade hon Weleda. Hon sade att Weleda och Dr Hauschka gör prisvärda och väldigt bra produkter.

När jag gick hem från ansiktsbehandlingen var min hy strålande med härlig lyster, och jag var nästintill omgiven av aromatiska ångor. Så jag tänkte, varför inte? Gick till närmaste hälsokostaffär och köpte Weledas Wild Rose kräm för torr hy, och jag måste säga att den är underbar. Min hy känns len och återfuktad och krämen doftar ljuvligt av rosor och jag-vet-inte-vad. Och så vet jag ju att den är 100 % naturlig och ekologisk, vilket ju inte gör det sämre...

Så nu har jag blivit en riktigt ekologiskt-junkie och bara frossar i allt som är naturligt because it's good for you. Fattas bara att jag blir naturist på köpet ;) Jag antar att det kommer bli mer balanserat så småningom, men just nu är det endast ekologiskt som gäller!

Slutligen fick jag en lite aha-upplevelse på yogan idag. När vi låg där i Happy baby pose så tänkte jag -alla har vi varit bebisar en gång. Konstigt att tänka sig! Han där, han som är så stor och kaxig, han har varit en liten bebis en gång. Och hon där, hon som står och speglar sig och plutar med läpparna, hon har varit en liten bebis en gång. Jag vet inte varför, men den tanken fyller mig med en enorm välvilja och omtanke - alla har vi varit fullkomligt oskyldiga och hjälplösa. Alla har vi formats av vår uppväxt och blivit de vi är idag, och alla gör vi bara vad vi kan för att bli lyckliga. Det finns en oerhörd ömhet och fragilitet i det konstaterandet om man öppnar sitt hjärta.

happy baby pose

på nätet hittade jag en en expert på happy baby pose :)

Jag tänkte också tillbaka på den tiden då vi var lite större men fortfarande små, där i början av skolåldern. Kommer ni ihåg hur det kändes när man var sju år?

Jag har för mig att kraven på prestation var icke-existerande, i alla fall som jag vill minnas det. Jag tror det är därför jag tänker tillbaka på den tiden som den bästa i mitt liv. Allt var så enkelt! Jag lekte med mina bästisar, och jag hade en ponny men det var inga krav på tävlan eller prestation. Jag hade pojkvänner, ja ett tag hade jag två samtidigt (de var också bästa kompisar) och jag minns hur jag gick hand i hand med dem på varsin sida. Så okomplicerat allt var! Skolan var lekande lätt, att lära sig var KUL, det var ingen ångest inblandad. Jag älskade att lära mig nytt, lära mig mer. Och jag minns att jag hade en omättlig aptit på världen och livet, det var en helt annan nyfikenhet, en helt annan storögdhet inför den stora vida världen och alla dess under och mysterier.Till skillnad från idag då mitt favorituttryck är: Är det vetenskapligt bevisat?

Jösses vad jag önskar jag kunde få tillbaka den synen - att det bara är kul att lära sig nytt och att plugga inte är associerat med prestation och krav. Jag hade lite den känslan när jag började plugga på läkarprogrammet, men kvävdes snabbt av utbildningens hårda tempo och höga krav. Att plugget blir mer lustfyllt och spontant, det ska bli mitt mål med nästa termin! Vilket kanske kan underlättas av att det är ämnen jag verkligen är intresserad av :)

Back to basics, helt enkelt.

Bisfenol A?

Wow. Återigen så gör media sitt gamla trick - får nys på något som kan vara farligt och förstorar det till enorma proportioner. Det skulle inte förvåna mig om detta leder till att svenskarna fullkomligt kommer att bojkotta konserverna nu ett bra tag - tur att de har så lång hållbarhet så att inget företag plötsligt går i konkurs! För tänk om samma rön hade gällt en färskvara som till ex mjölk - då skulle alla Sveriges mjölkbönder konkursa en efter en.

Så what's the fuzz about?

Bisfenol A är ett ämne som ingår i många plastprodukter. Man har tidigare uppmärksammat ämnets inverkan på människans hormonsystem och under 2010-2011 förbjöds ämnet i svenska nappflaskor och barnmatsburkar. Nu har ett par journalister ställt upp som försökspersoner och ätit endast konservburksmat i några dagar (hög halt av bisfenol A i konservburkar) och deras nivåer av bisfenol i urinen ökade massivt. På grund av detta har man nu basunerat ut i media om hur farligt det är att äta mat från konservburkar och Tv4 har idag ägnat hela morgonen åt att förfäras åt de nya rönen.

Missförstå mig inte - jag om någon anser att man bör minska intaget av konserverad mat och halvfabrikat, men medias onyanserade sätt att berätta om de chockerande nyheterna gör att det tappar trovärdighet. Varför kan man inte istället ta upp diskussionen huruvida det sättet vi förvarar och tillagar mat idag påverkar vår hälsa negativt? Det finns anledningar till varför autoimmuna sjukdomar, allergier, infertilitetsproblem och vissa cancerformer ökar, och det finns orsak att tro att orsaken finns i vår miljö runtomkring oss - inklusive i maten vi äter.

Säger det inte sig själv? Vi värmer dagligen plastbyttor med halvfabricerad mat i microvågsugnar till lunch. Vi äter mat som färdats från andra sidan jordklotet och besprutats med alla möjliga kemikalier. Vi går omkring dagligen i en miljö full med avgaser och allergener. Självklart kommer det att slå tillbaka på oss, och det är väldigt svårt för den enskilde individen att inse vad som är bra eller inte för hälsan - jag tror det är viktigt att det kommer nationella direktiv och information för vad som är hälsosamt och inte.

Själv äter jag ibland halvfabrikat, ibland konserver, ibland mat som fraktats från andra sidan jordklotet. Ibland äter jag besprutade vindruvor utan att skölja dem först. Ibland värmer jag min platsbytta i microvågsugnen. När jag gör det så ignorerar jag min känsla av att det inte är bra för mig - det är så mycket enklare att bara göra som alla andra och låtsas om att det inte kommer få konsekvenser för hälsan...

Jag önskar att man från statens sida gör det enklare att leva naturligt och hälsosamt, exempelvis genom att göra det billigare att köpa ekologisk mat. Jag vet så många studenter som egentligen vill köpa ekologiskt men som inte har råd!

Så mer nyanserad information till folket, en större allmän diskussion om hur vi lever våra liv inklusive kost och motion, och slutligen bättre och billigare tillgång till sund och ekologisk mat.

Möjligt?

Kost, hälsa, träning... och hår?

Jag har tidigare skrivit om hur köttintag korrelerar med ökad risk för diverse sjukdomar, exempelvis prostata- och tarmcancer. Nu har en ny studie publicerats där man har följt över 100,000 personer åren 1986 till 2008, och gjort en bedömning av deras risk att utveckla kardiovaskulära sjukdomar, cancer och tidig död. Och resultatet är slående - vid intag av kött och processade köttprodukter exempelvis korv och leverpastej ökar risken med 12 % respektive 20 %....

Så återigen: om inte tidigare argument gällande miljön, djurens hälsa och den många gånger vedervärdiga köttindustrin har övertygat dig att införa åtminstone en köttfri dag i veckan, så snälla gör det för din egen hälsa. Och det går fortfarande att hålla en proteinrik diet med nyttiga fetter om man verkligen vill, det finns allt från nyttiga sojaprodukter till att helt enkelt välja fisk som proteinkälla. Eller varför inte käka biffar gjorda på nötter eller liknande? Då får man både protein, nyttiga fetter och massa finfina mineraler som kroppen mår bra av. Och visst, man ska kanske inte stirra sig blind på sådana här studier och kasta om hela sin livsstil, men samtidigt kanske man inte heller måste äta kött och köttprodukter varenda dag i veckan som många gör. Kanske är det en onödig risk att ta, när det finns så många alternativ?

Länk till artikeln: http://archinte.ama-assn.org/

När vi ändå är inne på kost och hälsa så kan vi även syna frukt och grönsaker lite närmare i sömmarna. Det gör mig himla ledsen att läsa att Livsmedelsverket har uppmätt en allt större mängd bekämpningsmedel i frukt och grönt i butikerna, och enda sättet att undvika gifterna är att odla själv. Ett mellanting är att välja ekologisk frukt och grönsaker, något jag ofta känner är för dyrt för min studentplånbok då jag dessutom vägrar köpa annat än ekologiska kravmärkta ägg (samma med ev kött) då det ofta är mycket dyrare. Men om man har småbarn eller gravid borde man nog försöka punga ut med de extra slantarna, för enligt studier vid Lunds universitet tas gifterna upp av kroppen och enligt experter i Odense så löper barn och foster ökad risk för att påverkas negativt. Som tur är ska barnmatsburkar vara extra kontrollerade, så den maten kan man oftast lita på och ge till sitt barn med gott samvete.

Nu är det dags för mig att slå ihop för ikväll! Jag kom nyss hem från ett helt underbart danspass, det är så härligt att få träna och samtidigt ha riktigt kul. Fy för träning som bara känns motigt och stretigt, tungt och smärtsamt. Tacka vet jag att få dansa och göra yoga, rena endorfinkickarna :)

Imorgon har jag en lååång dag framför mig. Går hemifrån 06.35, börjar 07.30 och slutar med jour fram till kl 23.00, sen hemma igen vid tolvsnåret... Och sen börja 07.30 igen nästa morgon! Jippie jippie yey.

Godnatt!

och ps. Snälla människor. Hur kan man bry sig så himla mycket om en orakad armhåla på en kvinna i publiken under Medlodifestivalen? Enligt Nyheterna har tusentals gillat på facebook när en person har lagt upp och äcklat sig över en bild på en söt oskyldig tjej som glatt sträcker upp armarna - och hua mig, hon har hår i armhålorna! vilken skandal, att en person är naturlig och inte rakar varenda centimeter av sin kropp. Själv kan jag förstå både varför man väljer att raka sig och varför man inte gör det - men oavsett vad så angår det faktiskt ingen annan.

En av världens vackraste kvinnor. För hårig?

 En av världens snyggaste män. För hårig?

Världens hetaste chewbacka (?) För hårig?

Högst oklart. För hårig?

Massa nytt intressant på nyhetsfronten!

Jösses, här händer det grejer! Lite intressanta nyheter (om man är insnöad läkarstudent i alla fall!) kommer här:

Region Skåne höjer ersättningen till äggdonationer

Själv har jag inte tänkt så mycket på att kvinnor kan donera ägg, det är oftast sperma man tänker på när det talas om donationer inom fertilitetsbranchen. Men det finns helt klart ett behov av donerade ägg, ett behov som ökar stadigt med takt att kvinnor försöker bli med barn i allt högre åldrar och när kvinnor som behandlats för en sjukdom med gott resultat sedan vill ha barn men inte längre kan själv. Tidigare var ersättningen 3000 kr, en summa skulle täcka för resor och förlorad inkomst, och nu har de höjt ersättningen till 11 000 kr (!) med motiveringen att kostnaderna stiger och att man ska täcka donation-kvinnornas utgifter. Ingen dålig inflation skulle jag vilja säga!!!

Frågan är om det inte snarare handlar om att det är väldigt krävande för kvinnan som ska donera ägg och att det är för få som är beredda att göra det, och därför höjer man ersättningen. Och kanske är det inte helt fel, kanske är det ok att få ersättning för att donera något så värdefullt som sina egna ägg (som ju sägs endast finnas i ett x antal exemplar sen födseln). Det är dock viktigt att det inte blir som en slags organhandel, där det blir ett sätt för tjejer att få tag på pengar och inte tänker sig för...

Å andra sidan är det inte så stora pengar mätt med svenska ögon, och det är en så omständig process man måste genomgå för att donera ägg - dessutom får kvinnorna träffa både läkare och psykolog innan de godtas som donatorer. Så summa summarum, risken för "organhandel" är nog inte så stor. I Sverige.

Professor emeritus vid Lunds universitet medicinska fakulteten uttalar sig om LCHF

 Äntligen någon som tar tag i frågan om LCHF! Med tanke på mängden mättat fett och rött kött som ingår i dieten så tycker jag att det har varit alldeles för lite fokus på kostens inverkan på hälsan. Alla är så sanslöst besatta av LCHF och viktminskning, som om det betydde allt här i världen vad vågen visar. Men att rött kött och mättat fett i kosten är evidensbaserade riskfaktorer för exempelvis coloncancer och prostatacancer är det inte många som talar om.

I sydsvenskan kan man idag dock läsa om LCHF-dietens inverkan på hälsan (äntligen) och man kan bland annat läsa att Världscancerfonden menar att rött kött och charkuterier är riskfaktorer till cancer, och att en tredjedel av västvärldens alla cancerfall hade kunnat undvikas med en annan livsstil, bland annat förändring av kosten. Samtidigt ökar västvärldens konsumtion av kött stadigt, mycket på grund av nuvarande modedieter!


I Sydsvenskans artikel sneglar man på Danmarks sätt att hantera det hela - att införa en fettskatt. Jag är dock tveksam till om det är rätt grepp att ta på problemet. En allmän fettskatt kommer antagligen inte ändra människors kostvanor, däremot kanske en chips, godis och läsk-skatt fungera men det känns svårt att genomföra. Jag tror att enda sättet att komma åt detta problem är information och kampanjer till allmänheten, att på något sätt påverka människors syn på kost och motion ur hälsosynpunkt och inte enbart ur viktperspektivet. Sen hur det ska gå till, who knows..

Kalmar universitet startar läkarutbildning

Lunds universitet ska samarbeta med Kalmar Universitet, där studenter på kliniska terminer kommer att kunna läsa i Kalmar med start cirkus 2015. Ryktesvägen hör jag dessutom att det är tänkt att studenter som idag läser utomlands ska få chans att komma hem och läsa här istället, något som är nästintill omöjligt vid de andra fullbelagda universitetssjukhusen. Men detta är bara ett rykte, jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det. Men det är intressant att de fortsätter att bara öka och öka platserna på läkarutbildningen i Sverige, med tanke på utökningarna på de befintliga universiteten och med uppstarten av läkarutbildningen i Örebro, när det är omtvistat huruvida det egentligen råder någon läkarbrist i Sverige.

Ja visst, det saknas faktiskt läkare i norra Sverige, men beror det på läkarbrist eller på att fler hinner stadga sig såpass på sina studieorter att de kanske faktiskt inte vill flytta på sig när det är dags att börja jobba? Och enligt många källor så är det ingen egentlig brist på läkare - det är brist på specialister. Och då undrar man om det är rätt sätt att tackla problemet, att utbilda fler läkare (med sämre möjlighet till klinisk handledning ju fler man blir) istället för att satsa pengarna på AT-, ST- och specialisttjänster! För om det är något man får höra ute på kliniken så är det bristen på just dessa - du kan säga tack och hejdå till en AT-tjänst i Skåne om du inte forskar eller har något annat extraordinärt på ditt CV, det är tiotals sökande på varje ST-tjänst, och det är många ST-läkare som inte vet ifall de får en specialisttjänst på samma sjukhus efter avklarad ST-tjänstgöring. Såvida du inte vill bli psykiater förstås.

Att bli läkare idag är visserligen ett säkert kort på det sättet att det finns alltid jobb - någonstans. Men det är samtidigt ganska osäkert för du går från den ena tidsbestämde tjänsten till den andra, först ska du vicka tills du får AT (tidsbegränsat får man hoppas) sen är det AT i 1,5 - 2 år, sen ska du vicka fram tills du får ST (också förhoppningsvis tillfälligt) tills du får ST-tjänsten som varar i typ 5 år. Sen ska du hitta din specialisttjänst!

Men jag ska inte klaga. Jag kommer att ha ett fantastiskt jobb som är givande och betydelsefullt, och jag kommer tjäna tillräckligt för att leva ett gott liv, vad mer kan man begära? Hoppas bara intensivt att jag hittar rätt och inte slutar som min handledare på min första placering på vårdcentralen termin 1 på läkarutbildningen... Ni vet, hon som var så bitter och sade "jag har en dotter i din ålder, jag gav henne rådet att aldrig bli läkare". Tack för det televerket ;)

vackert i Kalmar!

Hälsa - något vi tar för givet?

Hur många gånger har det inte varit så att när vi blivit sjuka plötsligt inser hur härligt det är att vara frisk?

För min del glömmer jag så fort att vara tacksam för min starka, sunda och friska kropp och relativt välfungerande hjärna. Men saknar det desto mer när jag känner mig trött, förkyld och har feber, är riktigt dagen-efter-svullen eller när min uppmärksamhet totalt checkar ut och jag upptäcker att jag går in i fel kök, tar fel kyl, öppnar fel ytterdörr (mindre behaglig upplevelse, den stackars tjejen innanför skrek i högan sky), läser samma sida om och om igen utan en aning om vad jag nyss läst och tar fel tåg (Nej, planen var INTE att spendera helgen i Simrishamn)..!

Nu har jag blivit förkyld igen, jag som normalt aldrig är sjuk har haft feber och muskelvärk i två dagar. Men jag är stolt över mig själv, ikväll har jag lyckats hålla mig hemma och varit nerbäddad i sängen med en bok om yoga istället för att som vanligt tvinga mig själv att fortsätta prestera och göra alla de där sakerna som stod på dagens kvällsschema... Jag tänkte försöka bli snabbt frisk istället så jag fixar den här mastodontveckan som jag har framför mig med långa långa dags- och kvällspass att checka av. Längtar redan efter helgen!

Annars är även yogans effekter något jag märker jag tar för givet. "Sen jag började träna yoga har jag blivit så mycket bättre i rygg och nacke, min IBS har förbättrats och jag sover djupare". Jodå, om jag tränar yoga regelbundet! Men nu har det blivit flera veckor där jag bara har tränat på att guida yoga istället för att praktisera yoga, och jag definitivt börjat märka skillnad. Man kan inte leva på gamla meriter... ("Vadå, kan man förlora yogans effekter om man är ute och festar/dansar halva nätterna, jobbar och stressar runt hela dagarna och inte tränar yoga för sin egen skull?") Hehe jaja, det säger väl sig självt, men jag blir lika förvånad varje gång.

Jag är som sagt på neurologen just nu, och där ingår bland annat tjänstgöring på neurokirurgen. Häftigt! Men om det är någonstans de inte tar sig tid till att lyssna till sin egen hälsa så är det där. De jobbar långa långa arbetsdagar, mycket helgjourer och nätter... Eller vad sägs om att sitta och operera I EN HJÄRNA (tänk dig den psykiska påfrestningen, minsta lilla misstag kan göra patienten förlamad i en ena halvan av kroppen) över lunchen i sisådär sex-sju timmar utan att ta paus, gå på toaletten eller äta? I bästa fall kommer en undersköterska med mat. Och matar en. Hjälp. Ibland undrar jag om vissa läkare faktiskt är superhjältar i alla fall. Jag är det dock inte, och om inte annat så värdesätter jag min fritid, familj och mitt eget välbefinnande för högt för att vilja leva så dag ut och dag in.

Men visst är det häftigt med neurokirurgi. Att stå och titta ner i ett öppet hål, rakt in i skallen, ner i en pulserande hjärna... och sen hur man särar på hjärnparenkymet för att komma ner i ventriklarna till ex.. Det känns så ofattbart att det är DÄR som hela denna människas personlighet sitter. Gör man ett snitt framme i frontalloben så kan personen tappa alla hämningar och verka som någon helt annan efter uppvaknande. Jag är inte så säker på att hela människans medvetande sitter där i den gul-vit-gråa substansen (i så fall är det svårt att förklara vissa out-of-body-experiences) men onekligen är det en jädrans massa viktiga grejer som försiggår i den där massan som har samma konsistens som rumstempererat smör...

Nu ska jag fortsätta kurera mig och krypa till kojs. Och inte glömma att jag är väldigt tacksam för att jag än så länge sluppit ligga där på operationsbordet med hjärnan ute i det fria. Hälsa ska inte tas för givet!

Bilden kommer från en sida på internet och har inget med neurokirurgen i Lund att göra

Den eviga järnbristen...

Järn.

Denna fantastiska mineral som är essentiell för den mänskliga överlevnaden - utan järn (Fe) hade vi inte kunnat bygga våra röda blodkroppar (erytrocyter) och då inte heller transportera syre ut till våra vävnader, vilket alltså skulle innebära att vi inom loppet av 120 dagar successivt skulle få färre och färre erytrocyter och slutligen ramlat ihop och kolavippat.

Som väl är så är det sällan en järnbrist som leder till döden - men en järnbrist kan absolut göra så att blodvärdet (Hb) sjunker, vilket leder till en "blodbrist" (anemi) och att man kan känna sig trött, hängig och upplever sämre styrka och kondition. Järnbrist är sällan en orsak till anemi hos män, men är av förklarliga skäl relativt vanligt hos kvinnor (regelbundna blödningar). Om man har ett Hb under 130 g/l (män) eller under 120 g/l (kvinnor) lider man av anemi. Detta är dock normalvärden och i vissa fall kan ett lägre Hb-värde vara normalt, men det beror på individens status och tidigare värden.

Men vad ska man då göra ifall man lider av järnbristanemi? Ja först och främst ska man ju såklart konsultera en läkare så att det verkligen rör sig om en järnbristanemi, och i vissa fall kan det även innebära en undersökning efter en eventuell blödningskälla eller mag-tarmsjukdom. Hos en ung kvinna klassas en lätt järnbristanemi dock oftast som input-output förlust, det vill säga att hon har en järnbrist på grund av rikliga menstruationer och kanske inte får i sig tillräckligt med järn i kosten. Ifall kvinnan är gravid är det än viktigare att optimera järnintag och upptag för barnets skull.

Men hur ska man då göra för att åtgärda problemet? Eftersom att jag själv ofta dippar i mitt Hb så har jag försökt ta reda på lite olika alternativ hur jag ska kunna öka mitt järnförråd och därmed få upp mitt blodvärde till normala nivåer igen. Alltså att åtminstone få i mig det rekommenderade dagliga järnintaget på 15 mg.

Den första och vanligaste lösningen man tänker på är att ta kosttillskott - järntabletter. Dessa ger dock ofta biverkningar från mag-tarmkanalen, som hos vissa kan vara olidliga (ex hos undertecknad). Dessutom är de beroende av att man samtidigt får i sig C-vitamin, samt undviker kaffe, thé och mjölkprodukter vid samma tidpunkt.

En annan lösning är att se till att äta mycket kött- och blodprodukter, som till exempel oxfilé, köttfärs, blodpudding och leverpastej. Järn som finns i formen av "heme" (dvs som Hb i blodet) tas upp mycket lättare i människans tarmar och är det mest effektiva sättet att höja sitt Hb (om man bortser från att ge sig en blodinfusion vilket inte direkt är ett alternativ i det här fallet). Detta alternativ är dock mindre tilltalande för den som aspirerar att bli vegetarian (!) och dessutom finns det (visserligen bristfälliga) studier på att ett stort intag av kött/blodmat ökar risken för coloncancer.

Det finns ju såklart andra livsmedel som innehåller järn, men i regel är det järnet (ej i form av heme) svårare att ta upp i människans tarmar och finns i mindre mängder än i kött. Men visst finns det! Följande produkter innehåller järn (i sådan mängd att det är lönt att ta upp det):

ägg 1,9 mg/100g
spenat 2 mg/100g
banan 0,4 mg/100g
aprikos 6 mg/100g
havregryn 5,3 mg/100g
kikärtor 2,9 mg/100g
jordgubbar 0,34 mg/100g


Det finns även järn i rött vin (!) fick jag lära mig igår. Trevligt! tänkte jag och drack ett glas till :) idag har ag dock kollat upp det och såg att det innehöll 1 mg/dl. Det skulle alltså innebära att jag skulle behöva dricka 15 glas vin om dagen för att täcka mitt behov! .... Observera att man ur hälsosynpunkt inte rekommenderar att dricka mer än ett glas vin om dagen, och att vi yngre kvinnor faktiskt borde hålla oss borta från alkohol över huvud taget med tanke på den ökade risken för bröstcancer. (Och håll dig för guds skull borta från vinet om du är gravid!)

Och så den lika trevliga nyheten att 100 g mörk choklad innehåller 15 mg järn! Vilket skulle innebära att en chokladkaka om dagen skulle hålla blodvärdet uppe. Då är saken biff! kanske du då tänker, men nej tyvärr. Choklad innehåller ämnen som försvårar upptaget av järn i tarmen, och därför blir det svårt för kroppen att tillgodogöra sig järnet i chokladen.

Hmmm mja, jag tror inte jag kommer orka äta havregrynsgröt till frukost, omelett till lunch och spenatpaj till middag varje dag, men det är i alla fall glädjande att jag inte behöver minska på mitt intag av mörk choklad och rödvin :) Och sen inte glömma att inte dricka kaffe/thé eller äta ost till min järnrika måltid, och sedan avsluta med en c-vitaminrik fruktdessert.


Bon appetit!

härligt järnrik kombo!

Zumba!

Idag vaknade jag vid nio och bara låg och drog mig länge länge i sängen innan jag steg upp, drack ett glas vatten och sen körde ett litet yogapass för mig själv hemma på mattan. Därefter åt jag en lång mysig frukost innan jag gick på promenad i solen. Så himla härligt att få komma ut i friska luften och bara promenera och känna solens strålar mot huden. (Det vill säga den lilla bit hud som är exponerad, inte direkt så varmt så man går i shorts och linne längre...)

Jag intalar mig själv att min hud friskt och raskt tillverkar en massa D-vitamin där i den stunden, fast jag egentligen vet att solens strålar och den lilla procent av huden inte räcker för att fylla på något D-vitaminlager på vintern. Men lite, lite, lite måste det väl ändå bildas, och om inte annat så är det som ljusterapi för sinnet att bara få komma ut och se den blåa himlen och solens strålar på de brunröda lövträden.

Efter min promenad gick och jag tränade zumba. Det är verkligen ett roligt pass där man inte alls behöver vara van dansare eller duktig på koreografi för att kunna vara med - alla är välkomna! Och det syntes verkligen på passet idag, allt från småflickor med tunna tunna små armar och ben - till killar som över huvud taget inte vet vart de ska göra av sina ben - till gamla tanter med massa daller daller - alla vi skakade tillsammans loss på danspasset till latinamerikanska rytmer. Jag måste dock erkänna att jag tycker det är lite roligare att gå på funk eller riktiga danspass, där det är en utmaning att lära sig en hel koreografi som man dansar i finalen på slutet, men detta är ett trevligt komplement.

Jag tycker verkligen om Gerdahallens filosofi - det ska vara kul och lättillgängligt att gå och träna, och alla sorters människor är välkomna. På Gerda är det lika okej att komma i en gammal sliten T-shirt och mjukbyxor som i en utstuderad Nike-outfit, lika okej att vara tjock som smal, lika okej att vara gammal som ung. Detta till skillnad från många andra gym där det råder "en viss stämning" som man måste passa in i. På gerda finns det också alla möjliga olika sorters pass, allt från spinning till gympa till dans till styrketräning till yoga, och instruktörerna går igenom en ganska tuff och lång utbildning innan de får ställa sig där framme och instruera. Detta till skillnad från en del andra gym, som till exempel en vän till mig som efter en tvådagars-utbildning jobbar som spinninginstruktör. Jag är både stolt och glad över att få göra min två terminer långa yogaledarutbildning i Gerdas regi.

Nu ska jag fortsätta min härliga lördag med att läsa lite, och sen umgås med pojkvän och vänner.

Ibland har man det bra :)

Var snäll mot dig själv och din kropp.

Att det är viktigt att vara snäll mot sig själv och sin egen kropp kan låta klyschigt och banalt, men det är något jag tror stenhårt på. Alldeles för ofta får man höra inom vården (och i samhället) hur människor bannar sig själva och sina kroppar för de åkommor som tagit dem i besittning.

"Jäkla ben som håller på och rycker sådär".

"Jävla arm som ska göra ont hela tiden".

"Den här förbannade magen som bara är svullen och jobbig".

"Vad dålig jag är som inte orkade xxxxxx idag".

Och så vidare.

Enligt min erfarenhet så är det viktigt att erkänna sina känslor av ledsamhet, besvikelse, ilska - men också viktigt att inte alienera sig från sin kroppsdel eller ta avstånd från sig själv och sitt psyke. När man tittar på en del av sig själv och visar ett så starkt ogillande så odlar man ett självhat och en nolltolerans mot sig och sitt psykiska/fysiska status. Den sekunden man markerar att "detta är är inte en accepterad del av mig" så slutar man upp med att vara en hel människa - och möjligheten att känna in sig själv, sitt psyke och sin kropp minskar och risken att inte blir frisk ökar. Inte konstigt att människor har en tendens att gå in i väggen idag! Kombinationen av ett samhälle som är helt inställt på effektivisering samt produktion/konsumtion och individer som är självkritiska och dömande mot sig själva är ödesdiger.

När man upplever smärta, trötthet eller obehag från kroppen/psyket så anser jag att det är viktigt att man observerar sensationerna och känslan som medföljer, och att man istället för att försöka stänga av/tränga undan det obehagliga försöker möta det ansikte-mot-ansikte.

Ett exempel är en person med IBS som ofta upplever en svullen och smärtande mage. När besvären ger stort obehag (obehaget kan bli större ifall man till ex befinner sig i en socialt viktig situation) kan personen uppleva själva magen som ett besvär, något som är i vägen och som bara ska bort. Känslan "får inte finnas" och man försöker på olika sätt att bli av med obehaget, exempelvis genom att ta smärtstillande eller att helt enkelt ignorera symptomen. Ett annat (ganska ineffektivt) sätt att bli av med obehaget är att sluta bukandas - man spänner sig och börjar andas ytligt och ansträngt. Om man tacklar problemet på detta sätt kan man tycka den här förbannade magen, ska alltid vara i vägen, om den bara kunde försvinna!

Om man gör som ovan så har man tagit avstånd från sig själv, och man är inte längre en "hel" människa. Om man har gjort så många gånger blir det så småningom svårt att att komma i kontakt med sig själv och sin kropp och man blir sämre på att tolka sina egna signaler. Om man istället försöker närma sig den delen som gör ont och med omtanke och kärlek vilja sig själv väl så tror jag att man däremot blir bättre på att tolka kroppens signaler och att man bättre inser vilka åtgärder som är lämpliga att vidta. I den här situationen kan det vara lämpligt att hålla om sin mage, att skicka tröstande tankar till sig själv för obehaget och försöka slappna av. Genom att slappna av och andas med bukmuskulaturen ökar genomblödningen till tarmarna och förloppet blir mindre statiskt, och det finns en större chans att besvären avtar.

Likadant att känna efter i sig själv när det är lämpligt att efter en lång arbetsdag stressa vidare och fortsätta hålla sitt sinne och sin kropp aktiverad och när det istället är lämpligt att pausa och vila. Själv har jag väldigt svårt att inse mina egna begränsningar och svårt att känna när det är dags att ta stanna upp. Yogan har hjälpt mig otroligt mycket med att komma i kontakt med min kropp och inse när jag börjar bli trött och sliten! Som idag när jag skulle skynda hem efter en lång arbetsdag för att skynda till träningen för att skynda vidare till en kompisträff - för ett år sedan hade jag pinnat på utan att reflektera, men idag kände jag efter och insåg att jag behövde lägga mig på spikmattan en halvtimme och fick prioritera det framför träningen. Och då är ändå jag en person som starkt lobbar för träning och fysisk aktivitet!

Regelbunden fysisk träning är oerhört viktigt för hälsan och välbefinnandet, och mitt mål är att konditionsträna minst tre gånger per vecka och träna yoga övriga dagar (förutom lördagar, då är det promenader eller vila som står på schemat). Många stora studier har visat att regelbunden träning/fysisk aktivitet minskar dödlighet i kardiovaskulära sjukdomar markant (att inte träna alls är lika farligt som att röka) och utifrån det måste jag be dig som läser detta att röra på dig minst en gång i veckan så att du under en halvtimme höjer din puls och andningsfrekvens...

Men hur viktigt jag än tycker det är att träna, så är det lika viktigt med vila. Det behöver inte betyda att man utesluter alla andra aktiviteter den kvällen, utan det kan räcka med att ta en halvtimmes paus när man kommer hem från skolan eller jobbet och bara lägga sig på sängen och försöka slappna av. Man kan sätta på någon lugn trevlig musik för att hjälpa sig själv att varva ned, eller bara försöka släppa alla tankar på tidigare och senare och istället fokusera på sensationerna i kroppen. Hur känns det just precis nu under dina fotsulor? I dina tår? På dina smalben? I dina knän? I dina lår? I din mage? Bara känn efter och notera sensationerna utan att kategorisera dem som "skönt" eller "ont", utan mer som "pirr" "spänningar" "varmt" "kallt" osv..

För några år sedan hade jag blivit sur och bannat mig själv för att jag inte gick och tränade som planerat utan "var lat" och lade mig på spikmattan istället. Idag är jag istället glad över att jag kan tolka mina egna signaler och respektera/acceptera dem, och jag känner mig som en mer sund och balanserad människa. Så jag ber dig, var snäll mot dig själv och din kropp! Jag är övertygad om att det då också blir så mycket lättare att även vara snäll mot andra människor och acceptera deras känslor och val, samt stötta dem till att må bättre både fysiskt och psykiskt. Att kroppen och sinnet är två åtskilda enheter är en illusion - att vi människor inte skulle vara beroende av varandra likaså.

Lite snack om kost, motion och hälsa...

Idag är jag så ledig man bara kan bli, och har suttit och avnjutit min kaffekopp och frukostmacka framför Nyhetsmorgon. Idag talades det om LCHF, ni vet den dieten där man inte får äta några kolhydrater men hur mycket fett och protein som helst. Samma diet som Annika Dahlqvist hurrar för med andra ord.

Jag tycker samma som en av tjejerna i TV-soffan sade - låt folk äta vad de vill om de själva känner att de mår bra av det (apropå att hon äter LCHF-kost och får ta emot massa kritik för det). Samtidigt gäller det att inte lura sig själv - en anorektiker kanske känner att hon mår bra av att späka sig själv, men mår hon och hennes kropp egentligen bra? Det är det svåra med att bry sig om andra människors välmående och hälsa, risken är att man nedvärderar individens egen förmåga att tänka och bestämma för sig själv.

Det finns många studier som ser på skillnaden på de som vill gå ned i vikt med hjälp av antingen LCHF eller sk "vanlig" viktminskningsdiet som innebär mindre fett och till viss del mindre kolhydrater. De flesta studier visar att båda dieterna "funkar" dvs ger en viktminskning, men vad som sker därefter - därom tvistar de lärde. Vissa studier visar att LCHF på lång sikt bidrar till ökade blodfetter och därmed ökar risken för hjärt/kärl-sjukdom, vilket åtminstone vi i vården vet inte är att leka med. Oavsett hur mycket vi stentar kranskärl och sätter patienten på Simvastatin och liknande lipidsänkande medel så kan vi aldrig behandla själva grundsjukdomen utan om det ska finnas någon chans att bli frisk så krävs det en insats från patienten själv, dvs en rejäl kost- och motionsomläggning. Och inte ens det hjälper i vissa fall, för de inlagrade fatty streaks i aortan som alla mer eller mindre får så småningom blir du inte av med.

Det farliga med att vara en smal person, dvs naturligt smal utan att man bantar eller tränar mycket, är risken att man inte alls reflekterar över vad man äter och hur det påverkar hälsan - för det syns ju inte på utsidan! Jag har sett det hos flera unga män som är naturligt smala, de kan trycka i sig godis och chips och läsk och jagvetintevadmenalltmöjligtonyttigskräpmat utan att det syns på utsidan - men hur ser det ut på insidan? Att trycka i sig onyttiga fetter, ex härdat fett som finns i en del färdigmat och chips, gör att man snarare nedreglerar än uppreglerar de bärarprotein som behövs för att fett inte ska lägras in i kroppens blodkärl. Att dessutom gå runt med ett konstant högt blodsocker gör att proteiner i kroppen glykosyleras, vilket skadar kärlen och så småningom leder till än mer fettinlagring i kärlen, vilket skadar än mer deras elasticitet och deras kapacitet för reparering.

Problemet är att dessa unga smala män (och kvinnor) som inte alls tänker på hur de äter helt plötsligt en dag i framtiden upptäcker att de har en dålig kärlhälsa genom att de exempelvis får en hjärtinfarkt, och då är det för sent...

Jag tycker en föreläsning jag hade i början på läkarutbildningen var väldigt talande - föreläsaren visade upp två bilder: en smal person som satt i soffan och käkade godis och tittade på TV, och en tjock person som var ute och sprang och tog ett skutt i skogen. Och så pekade föreläsaren på den senare personen och sade - hellre rund men vältränad, än smal men otränad!

Den här sötnosen är dock antagligen både tjock och otränad...

(bilden hittade jag på google)

Det finns de som börjar träna för att bli smalare och sedan klagar på att de inte går ner i vikt fast de tränar flera gånger i veckan... Men det är ju det som är bra! Allting handlar inte om vad vågen visar - det handlar om hur din kropp mår och ser ut på insidan. Om man tränar för att gå ned i vikt så tänker man lite fel - man omfördelar istället vikten så att det som väger blir en högre procent muskler istället för fett, och då samlas vikten kring de stora muskelgrupperna istället för mindre önskvärda ställen som ex framme på magen. Och man får garanterat en starkare och friskare kropp, vilket ju också påverkar ens psykiska hälsa.

Om du inte rör på dig, om du inte belastar ditt skelett och tränar dina muskler så att du får en stark rygg - ja då kommer du att få benskörhet och kroppsliga smärtor som ett brev på posten. Och då står du där med skägget i brevlådan! (hehe)...

Så summa summarum: min syn (om någon nu skulle vara intresserad av den) är att man ska försöka hålla sig undan från alla dessa dieter och bara försöka leva ett hälsosamt och sunt liv. Ett liv där man tänker på vad man äter i den meningen att det ska vara bra och nyttigt för kroppen, och där man tränar utifrån att det ska vara hälsosamt och sunt för kroppen. Jag menar att det ska vara roligt/kännas bra att träna! För min egen del innebär det att träna danspass som funk, latin, afro och dansaerobics, samt att gå ut långa snabba promenader. Det bästa jag vet är att gå ut i naturen och köra en powerwalk, eventuellt med musik i hörlurarna och ifall det kommer en riktigt bra låt tar jag alltid några extra skutt lite hit och dit och springer en liten stund (så många löpsteg som jag klarar med min skadade fot dvs). Jag har tidigare berättat att jag växte upp med hästar, och att jag var trött och ledsen på att rida och tävla. Idag har lusten till att rida kommit tillbaka, i alla fall lite grann, och nu för tiden tycker jag faktiskt det är riktigt kul att träna en häst någon gång i veckan - på mina villkor. Och det är faktiskt också ganska bra träning :)

på hästryggen

Och yoga... För mig är yoga ett slags mellanting mellan träning, stretch och avslappning. Jag märker att de dagar då jag startar min dag med en halvtimme/timme yoga så mår jag mycket bättre både psykiskt och fysiskt. Det som är så bra med yoga är att man systematiskt går igenom hela kroppen, värmer upp och stretchar alla muskler från fötterna upp till öronen i princip, och efter det känner man sig redo att möta dagen. Ifall man avslutar yogapasset med en 10 minuters meditation, kanske lite shamatha (fokusering av andetaget) eller loving kindness (men tänker/känner efter och önskar sig själv och andra lycka och fria från lidande), så får dagen ett annat slags ljus, en annan slags smak... Så är det i alla fall för mig. Jag önskar jag hade lite bättre självdisciplin och faktiskt tog mig upp en timme tidigare varje morgon! Snart så...

Angående kosten så tror jag på att äta sig precis mätt och att försöka äta långsamt (jag har själv en tendens att inte känna mättnad förrän en halvtimme efter att jag ätit, vilket ju då är för sent för då har jag ätit mer än vad jag egentligen sen kände att jag behövde och blir alltså proppmätt istället) och att försöka hålla sig någorlunda till en sund diet liknande medelhavsdieten - mycket grönsaker, fisk, fullkorn, frukt och nötter. Själv tror jag också att våra kroppar mår bättre av att äta mindre kött, och mer vegetariskt. Att äta långsamma kolhydrater, och att äta nyttiga fetter som du finner i ex fet fisk och nötter.

Och att äta hellre lite oftare än sällan! Jag har själv blivit mer och mer medveten om de signaler som min kropp skickar till mig utifrån det jag äter. Om jag äter sällan men stora portioner så mår jag inte lika bra som när jag äter mindre portioner lite oftare, jag får till ex ont i magen och blir dåsig... Jag har också märkt att jag får kraftiga blodsockerfall (och därmed blir sur som en citron) av att äta mackor med ost och marmelad till frukost :)

Så hur ser en optimal dag ut för mig?

Morgon: Att stiga upp efter 7 timmars effektiv sömn (jag sover tyvärr alldeles för lite, men mitt mål är 7 timmar) och ta en kopp kaffe med mjölk så man vaknar till. Sen göra några yoga-övningar i en halvtimme-timme. Därefter äta en frukost bestående av thé, vatten, en rostad grov brödskiva med keso, avocado och tomat, och en skål med naturell youghurt med färsk frukt eller bär.

Middag: ca 4 timmar efter frukost äta en lunch bestående av en kikärtsgryta (jag älskar kikärtor!) samt vid sidan av en liten sallad med tomat, gurka, morot, paprika, grovhackade nötter. Avsluta med en frukt.
Någon timme efter lunch tar jag gärna en kopp kaffe... Men försöker hålla mig till max 3 koppar per dag!

Eftermiddag: mellanmål. Ca 3-4 timmar efter lunch äta ett mellanmål bestående av en youghurt och lite flingor, eller en rostad grov macka med ost. Eller varför inte lite avokado med keso och nötter? Det beror lite på ifall jag ska träna eller inte efteråt. Ifall jag ska träna föredrar jag youghurt med flingor, kanske med en banan.

...ett par timmar senare: träning! valfri form som får upp pulsen, och som gör en glad!

Kväll: Middag, helst senast klockan åtta på kvällen. Under tiden jag lagar mat dricker jag alltid en kopp thé, jag har fått för mig att det värmer och sätter igång magen inför maten och så är det mysigt att smutta på något innan maten. Middagen består till ex av ris (gärna fullkorn), lax i ugn, och en god sås till, ex en youghurtsås. Jag tycker om att även ha lätt kokta grönsaker till, lite snällare för magen och mer matigt. Annars en härlig sallad med tomat, gurka, oliver, fetaost, osv...

Sen avslutas middagen med en kopp thé och lite mörk choklad i TV-soffan, helst tillsammans med pojkvännen och en bra film. Då har min dag varit perfekt! ;) Jag önskar att jag alltid levde så här, men tyvärr blir det alltför ofta stressigt, hämtmat från thairestaurangen, eller att min svaghet för hamburgare eller spaghetti och köttfärssås med massa ost slår in, eller godispåsen som bara helt plötsligt och helt magiskt befinner sig i min famn... Men så länge det inte är varenda dag, så tycker jag att man ska få unna sig att äta saker som är "onyttiga" ibland - för om man har en massa förbud blir det bara att man suckar och längtar och lider för att det finns saker man inte "får" äta. Likaså, om man känner att man bara inte orkar träna på ett par dagar så måste det också få vara okej, man ska lyssna till sin kropp och göra det man tror är bäst för kroppen och psyket. Med lite mer mindfullness i vardagen tror jag man kommer långt...

Och sen får man inte glömma en annan stor del av ens hälsa: humor! Med lite humor i vardagen blir allt så mycket bättre ;) Så här kommer lite roliga TV-klipp - enjoy!

en inte alltför hälsosam baby... ;)

 BBC - walk on the wild side
http://www.youtube.com/watch?v=EQ1HKCYJM5U&feature=bf_next&list=PL0663F5654A7B6C91&index=6
http://www.youtube.com/watch?v=4ElcsvdMgaM&feature=bf_next&list=PL0663F5654A7B6C91&index=7
http://www.youtube.com/watch?v=q-TxebxUD54&feature=bf_next&list=PL0663F5654A7B6C91&index=8
http://www.youtube.com/watch?v=3n6GYolfWug&playnext=1&list=PL0663F5654A7B6C91
http://www.youtube.com/watch?v=cBXQLpQnWNY&playnext=1&list=PL0663F5654A7B6C91
http://www.youtube.com/watch?v=I5piEann_nU&playnext=1&list=PL0663F5654A7B6C91
http://www.youtube.com/watch?v=xaPepCVepCg

Världens sötaste pandaunge: 
http://www.youtube.com/watch?v=FzRH3iTQPrk&feature=related

Baby trashes bar in Las Palmas
http://www.youtube.com/watch?v=cds7lSHawAw&feature=share

Rabadab Nile City: 
http://www.youtube.com/watch?v=JcbiQu5K7HQ
http://svt.se/2.159445/1.2495105/

Adoptivpäron Nile City:
http://www.youtube.com/watch?v=3QXL-o8DQM4

Söta bakfulla ugglor:
http://hungoverowls.tumblr.com/