Är det en vanlig dag?

Vad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är Lottas födelsedag hurra hurra hurra!

Så närmar vi oss de sista timmarna på den bästa dagen på året - min födelsedag. När det gäller den 29e december blir jag barnsligt envis om att det är min dag, den enda dagen på året då jag får göra precis vad jag vill och inte behöver kompromissa med något. "Men vadå, du kan ju göra som du vill alla dagar på året?" har jag fått höra. Men nej, min dag är helig. Resten av året så pluggar jag även när jag inte känner för det, jag städar och diskar och donar trots att jag hellre vill slappa, och jag är väldigt fokuserad på att anpassa mig och se till att alla har det bra och får sin vilja igenom.

Jag tror att det kommer från min barndom. När jag var liten var födelsedagen  den enda dagen på året då jag fick stå i centrum, då jag fick göra precis vad jag ville, då jag fick bestämma menyn till kvällsmiddagen och då jag inte behövde arbeta i stallet med hästarna. Jag fick frukost på sängen och titta på TV hela förmiddagen om jag ville det, vilket var en stor ynnest!, och jag hade inga som helst förpliktelser under den dagen. Det var himmelskt! Så jag antar att det sitter i, än idag, att den 29 december - då är det min födelsedag och ingen annan kan säga vad jag ska göra och inte göra. Det ska bli spännande att se om jag kan hålla fast vid det även sen den dagen då jag blir förälder (tveksamt) kanske får jag hoppas på att min andra hälft kan se om huset just den dagen.

Så vad har jag gjort denna fantastiska decemberdag? Jag har blivit väckt med pussar och fått en härlig frukost med färskt valnöt- och honungsbröd, avocado, bregott osv, fått en lång härlig full-body-thai-aroma-therapy-oil-massage (kan verkligen rekommendera Sabai!) och ätit sushi till lunch, fått teaterbiljetter och blommor. Följt av champagne, chips och choklad framför Twilight (!!) och sedan middag ute med min E och kära vänner. Nu är jag mätt och glad och lite på lyran, precis som det ska va' ;) och viktigast av allt - jag har inte pluggat en rad på hela dagen. Livet på en pinne.

Nu ska jag läsa lite Tranströmer innan jag knyter en fin liten rosett kring den här dagen. (Vad sägs om kombinationen Twilight och Tranströmer? ;) och under tiden sitter min bättre hälft och fascineras av Zlatans bok. Jag var lite tveksam om jag skulle ge den till min E i julklapp, men efter mycket om och men blev det så och nu sitter han helt uppslukad av Zlatans liv och fasoner... Som Zlatan svarade apropå frågan om han gav sin tjej en förlovningspresent - Vadå, hon fick ju Zlatan?!

Nu önskar jag dig en riktigt fin nyårsafton. Hoppas 2012 blir det år då vi får uppfylla våra drömmar och uppnår det vi önskar. Hoppas att vi får omge oss av människor som vill oss väl och som bidrar till vår lycka, och jag önskar av hela mitt hjärta att vi får känna kärlek och omtanke till oss själva och vår nästa.

Gott nytt år!

Fjärde advent

God fjärde advent!

Nu är det inte ens en vecka kvar till jul, helt ofattbart för min del. Vadå jul, nu redan?

Idag föll den första snön, inte för att den fick ligga kvar men den singlade i alla fall ner från himlen. Inte för att jag njöt av den direkt, stod mest och blev blöt o kall ute i kylan. Tog mig en timme hemma inomhus innan jag blev varm igen.

Men just det. Jul. Denna tid på året då allt ska vara så härligt, sådan frid och fröjd, alla ska vara glada och snälla, och man ska bara få njuta tillsammans med de man älskar. Vad jag längtar efter den dagen då det bara är så enkelt! Men för mig har julen i många år varit en källa till ångest och oro, trots min stora kärlek till julmys och klappar. Allt blir liksom så tydligt - hur stressad man är när man försöker slappna av (och äntligen ger sig tid till det) och hur komplicerat allt är (när man slutligen sitter ner med familj och släkt och faktiskt ska umgås).

Jag vet många som drar sig för julfirandet, som motvilligt ska spendera julhelgen med familj och släkt där de känner att varje timme segar sig fram och de bara längtar efter en ursäkt att lämna bordet. Eller som de som hellre köper en resa bort över jul och flyr allt som har med julstök, klappar och långdragna stela middagar att göra. Själv har jag gjort så många gånger, men i år har jag verkligen bestämt mig för att försöka fira jul på det sätt som jag vill. Köpa klappar till de jag vill, umgås med de jag vill, göra det jag vill. Och bara försöka njuta av att det är jul, av att det är vackert och stämningsfullt, och att man får vara ledig och bara ta det lugnt i tre dagar. Jag vill verkligen skapa en egen tradition med en "sann" julfrid, som inte är stel eller påtvingad. Om jag lyckas nu när jag är någorlunda ung och inte har så många måsten i livet, så finns ju chansen att jag kan lyckas även sen när jag har familj, barn, knäck som ska kokas och skinka som ska griljeras osv...

Jag är så oerhört trött på alla krav och måsten. Låt oss förbereda inför julen genom att handla julklappar utan behovet att det ska vara den "perfekta" presenten, knäcken behöver inte vara den godaste, skinkan måste inte bli perfekt och det går alldeles utmärkt att använda sig av halvfabrikat eller göra saker i förväg i lugn och ro och sedan frysa in. Låt varje förberedelse vara ett nöje (förutom kanske julstädningen, men den kan man hjälpa på traven med lite käck julmusik)... Låt oss sluta prestera och istället fokusera på att ta hand om oss själva och om andra - visa omtanke och göra fina små gester, och visa att vi betyder mycket för varandra. Kanske bjuda lite extra på sig själv och kanske göra en god gärning eller två. Jag är verkligen tacksam och nöjd för den julklapp jag fått av mina föräldrar i år - ett matpaket som stöd till en fattig barnfamilj i Ukraina, via SOS Barnbyar. Svårare än så behöver det inte vara!

 

Ursäkta, hej! Vill du följa med oss hem?

Jag har länge tänkt att någon gång måste man väl bli frågad, eftersom att fenomenet även existerar i Sverige. Annars gör jag mest kopplingen mellan Sex and the city och New York, och då känns det ju så mer avlägset, så mer tabu, att vi skulle ha något liknande här hemma!

Men jo visst, inatt skedde det. Jag blev stoppad på vägen hem, mitt i natten efter att ha gått ut med mina vänner på en alldeles fullsmockad klubb, med frågan "Ursäkta, hej! Vart är du på väg?". Det var ett par i 35-årsåldern (yngre medelålders skulle jag sagt förr men nu börjar jag dra mig för att använda det) som kom gående mitt emot mig på gatan och stoppade min framfart med dessa ord. "Hem?" svarade jag, häpen över att bli tilltalad kl fem på morgonen. "Vill du följa med oss hem?" fortsatte mannen i paret, och chockade jag kunde bara svara "eeeehhhh.... öh, nej? Nej det vill jag inte". Varpå mannen fortsätter att insistera, och kvinnan i paret rycker honom i ärmen och säger till mig: "Ingen fara, oroa dig inte, han är snäll. Han tyckte bara du var väldigt söt".

Huruvida detta verkligen var ett seriöst förslag kan man ju diskutera, men med tanke på parets ålder och på sättet det sades så kändes det väldigt "genuint", och jag kunde inte låta bli att fundera över det sedan på vägen hem, efter att jag vänligt men bestämt tackat nej till erbjudandet. Varför gör människor så? Hur kan ett par, som vill leva tillsammans och älska varandra, kunna bjuda in ett fritt främmande människa i den mest intima delen av deras förhållande? Det övergår mitt förstånd.

Nu ska jag i alla fall sova och drömma alldeles "vanliga" monogama drömmar ;)

Godnatt!