Är det en vanlig dag?

Vad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är Lottas födelsedag hurra hurra hurra!

Så närmar vi oss de sista timmarna på den bästa dagen på året - min födelsedag. När det gäller den 29e december blir jag barnsligt envis om att det är min dag, den enda dagen på året då jag får göra precis vad jag vill och inte behöver kompromissa med något. "Men vadå, du kan ju göra som du vill alla dagar på året?" har jag fått höra. Men nej, min dag är helig. Resten av året så pluggar jag även när jag inte känner för det, jag städar och diskar och donar trots att jag hellre vill slappa, och jag är väldigt fokuserad på att anpassa mig och se till att alla har det bra och får sin vilja igenom.

Jag tror att det kommer från min barndom. När jag var liten var födelsedagen  den enda dagen på året då jag fick stå i centrum, då jag fick göra precis vad jag ville, då jag fick bestämma menyn till kvällsmiddagen och då jag inte behövde arbeta i stallet med hästarna. Jag fick frukost på sängen och titta på TV hela förmiddagen om jag ville det, vilket var en stor ynnest!, och jag hade inga som helst förpliktelser under den dagen. Det var himmelskt! Så jag antar att det sitter i, än idag, att den 29 december - då är det min födelsedag och ingen annan kan säga vad jag ska göra och inte göra. Det ska bli spännande att se om jag kan hålla fast vid det även sen den dagen då jag blir förälder (tveksamt) kanske får jag hoppas på att min andra hälft kan se om huset just den dagen.

Så vad har jag gjort denna fantastiska decemberdag? Jag har blivit väckt med pussar och fått en härlig frukost med färskt valnöt- och honungsbröd, avocado, bregott osv, fått en lång härlig full-body-thai-aroma-therapy-oil-massage (kan verkligen rekommendera Sabai!) och ätit sushi till lunch, fått teaterbiljetter och blommor. Följt av champagne, chips och choklad framför Twilight (!!) och sedan middag ute med min E och kära vänner. Nu är jag mätt och glad och lite på lyran, precis som det ska va' ;) och viktigast av allt - jag har inte pluggat en rad på hela dagen. Livet på en pinne.

Nu ska jag läsa lite Tranströmer innan jag knyter en fin liten rosett kring den här dagen. (Vad sägs om kombinationen Twilight och Tranströmer? ;) och under tiden sitter min bättre hälft och fascineras av Zlatans bok. Jag var lite tveksam om jag skulle ge den till min E i julklapp, men efter mycket om och men blev det så och nu sitter han helt uppslukad av Zlatans liv och fasoner... Som Zlatan svarade apropå frågan om han gav sin tjej en förlovningspresent - Vadå, hon fick ju Zlatan?!

Nu önskar jag dig en riktigt fin nyårsafton. Hoppas 2012 blir det år då vi får uppfylla våra drömmar och uppnår det vi önskar. Hoppas att vi får omge oss av människor som vill oss väl och som bidrar till vår lycka, och jag önskar av hela mitt hjärta att vi får känna kärlek och omtanke till oss själva och vår nästa.

Gott nytt år!

Julen var slut, och det blev fred på jorden.

Jössa mig. Så var julen alltså slut.

För en del är det nog en lättnad, inget mer hålla-god-min-och-låtsas-som-släkten-är-bäst eller snälla-ska-du-inte-ha-en-bit-till-bara-en-liten-en-seså-här-får-du ... Inget mer frossande så man får ont i magen och känner sig som en uppsvälld gås, och äntligen slut på den eviga skinkan, köttbullarna och janssons frestelse som inte längre känns så väldigt frestande.

Själv sörjer jag dock att julen är slut, inte för att den inte har plågat mig som den brukar (jag längtar efter den dagen då julen bara är glädje och lycka), men jag har verkligen uppskattat den lugna helgen i Malmö. Men nu är det återigen slut på friden och dags att sätta sig i ångestbänken igen för att plugga plugga plugga i ett hopplöst tempo för att försöka ge sig på det dödsdömda uppdraget att repetera hela terminen under mellandagarna. Jag tycker det är skamligt att de har smällt in så mycket information på en enda termin, och att vi inte får någon chans att tentaplugga innan tentan (schemalagd 8-17 varje dag fram till tentan på fredagen). På måndagen därefter börjar termin 8. Behöver jag säga att jag avundas de som ska ta uppehåll nästa termin?

Samtidigt känner jag att det får vara nog med uppehåll för min del (fast man vet ju aldrig) nu vill jag bli klar. Och fixar man bara T7 och T8 så ska det vara någorlunda nedförsbacke sen (har en liten fågel viskat i mitt öra). Jag är så himla glad att jag (med hjälp av en läsare på bloggen!) fick veta att tentan "bara" är 15 poäng av terminens 30 - dvs om jag inte skulle klara tentan så får jag ändå 15 poäng på min portfolio. Vilket innebär att man inte måste känna att man har kniven på strupen att klara tentan (med tanke på csn som kräver 45 poäng per år) och det är en väldig lättnad. Jag har aldrig kuggat en tenta men någon gång ska ju vara den första.

(Mmmm nu luktar det pepparkakor i korridoren - ngn som ger sig på att baka pepparkakor efter jul?)

Kan tänka mig det är trist för dig som läsare att bara läsa om tentaplugg, men det känns som att det är det enda som gäller i mitt liv just nu. Men redan imorgon får jag ta ledigt igen! Då är det nämligen min födelsedag, och då har jag lovat min E att inte planera in någonting på hela dagen. Spännande spännande.

Nu är det dags för mig att ta mig samman och fortsätta plugga. Men först ska jag ut och rasta min julklapp! Nej det är inte en hund, det är ett löparset ;) Ett sådant oerhört praktiskt set som är vind- och vattenresistent, och "andas" och hela fadderrullan.

Fjärde advent

God fjärde advent!

Nu är det inte ens en vecka kvar till jul, helt ofattbart för min del. Vadå jul, nu redan?

Idag föll den första snön, inte för att den fick ligga kvar men den singlade i alla fall ner från himlen. Inte för att jag njöt av den direkt, stod mest och blev blöt o kall ute i kylan. Tog mig en timme hemma inomhus innan jag blev varm igen.

Men just det. Jul. Denna tid på året då allt ska vara så härligt, sådan frid och fröjd, alla ska vara glada och snälla, och man ska bara få njuta tillsammans med de man älskar. Vad jag längtar efter den dagen då det bara är så enkelt! Men för mig har julen i många år varit en källa till ångest och oro, trots min stora kärlek till julmys och klappar. Allt blir liksom så tydligt - hur stressad man är när man försöker slappna av (och äntligen ger sig tid till det) och hur komplicerat allt är (när man slutligen sitter ner med familj och släkt och faktiskt ska umgås).

Jag vet många som drar sig för julfirandet, som motvilligt ska spendera julhelgen med familj och släkt där de känner att varje timme segar sig fram och de bara längtar efter en ursäkt att lämna bordet. Eller som de som hellre köper en resa bort över jul och flyr allt som har med julstök, klappar och långdragna stela middagar att göra. Själv har jag gjort så många gånger, men i år har jag verkligen bestämt mig för att försöka fira jul på det sätt som jag vill. Köpa klappar till de jag vill, umgås med de jag vill, göra det jag vill. Och bara försöka njuta av att det är jul, av att det är vackert och stämningsfullt, och att man får vara ledig och bara ta det lugnt i tre dagar. Jag vill verkligen skapa en egen tradition med en "sann" julfrid, som inte är stel eller påtvingad. Om jag lyckas nu när jag är någorlunda ung och inte har så många måsten i livet, så finns ju chansen att jag kan lyckas även sen när jag har familj, barn, knäck som ska kokas och skinka som ska griljeras osv...

Jag är så oerhört trött på alla krav och måsten. Låt oss förbereda inför julen genom att handla julklappar utan behovet att det ska vara den "perfekta" presenten, knäcken behöver inte vara den godaste, skinkan måste inte bli perfekt och det går alldeles utmärkt att använda sig av halvfabrikat eller göra saker i förväg i lugn och ro och sedan frysa in. Låt varje förberedelse vara ett nöje (förutom kanske julstädningen, men den kan man hjälpa på traven med lite käck julmusik)... Låt oss sluta prestera och istället fokusera på att ta hand om oss själva och om andra - visa omtanke och göra fina små gester, och visa att vi betyder mycket för varandra. Kanske bjuda lite extra på sig själv och kanske göra en god gärning eller två. Jag är verkligen tacksam och nöjd för den julklapp jag fått av mina föräldrar i år - ett matpaket som stöd till en fattig barnfamilj i Ukraina, via SOS Barnbyar. Svårare än så behöver det inte vara!

 

Det strålar en stjärna...

Jag kom på att det var oförskämt längesen jag uppdaterade bloggen. Svårt bara att komma ihåg och hinna med i dessa bråda dagar! Och så har jag väl inte varit med om något jätteupprörande de senaste veckorna ;)

Sedan första advent har jag fullkomligt frossat i julförberedelserna. Jag har bakat lussekatter (och ätit upp dem), haft julfika med kladdig mjuk pepparkaka och saffransgrädde, ätit pepparkakor med ädelost, kokat risgrynsgröt och druckit glögg, lyssnat på julsånger, köpt julklappar och gått ett Lucia tåg. (Jo då, det blev ett Lucia tåg även i år eftersom att alla nyinflyttade hos mig går Lucia för de "gamla" i huset. Och ja, jag var Lucia, och nej, denna gången fick jag inte stearin i varken håret eller i ögat!).

Skolan rullar på som vanligt, folk runtomkring har börjat tentaplugga men jag känner att jag inte ens hinner med det som jag läser just nu så tentaplugget får vänta tills mellandagarna. Den här tentan kommer bli svår att klara, men vad ska man göra, det är bara att göra så gott man kan. Sen börjar termin 8 måndagen efter tentan (som är på en fredag)... Ibland undrar jag verkligen vad jag gör på den här utbildningen, ser inte fram emot det en sekund. Men men jag antar alla har vi våra dippar i motivation och hänförelse ibland, även om jag nog har haft min sedan jag tog uppehåll. Dock måste jag påpeka att det är många läkarstudenter (inklusive jag själv) som ser de här åren till och med AT dvs fram till legitimation som hundår som bara måste genomlevas, att belöningen kommer på andra sidan när man ska specialisera sig och man själv kan välja vad man vill göra och hur man vill jobba. Jag tycker det är oerhört frustrerande att ha noll självbestämmanderätt under utbildningen - jag måste läsa allt lika noga och intresserat som om jag brann för det med hela mitt hjärta, och jag har inget val vilka jourer jag ska gå, hur ofta och vilka dagar.

Jag syftar särskilt till de jourer jag ska ha på ÖNH innan terminens slut. De hävdar bestämt att man måste gå två jourer för att få godkänd portfolio. Problemet är bara att det inte finns tillräckligt med dagar/tider att gå på jour för att alla i kursen ska hinna göra det, såvida man inte går på nyårsaftonskväll eller på julafton/juldagen? Det enda sättet som jag kan få ihop mina jourer är att gå på en i mellandagarna och en måndagen efter tentan och efter kursslut, dvs inne på nästa termin. Det kan väl ändå inte vara möjligt att det ska behöva vara så att den ena terminen ska gå ut över den andra och jag inte kan få godkänd portfolio innan kursavslut bara för att de inte kan erbjuda mig jourtid? Då är det väl bättre att alla ska gå EN jour istället för två, så att alla hinner, och att de som vill kan gå en andra? Det är inte så att man lär sig något obligatoriskt på jourerna, det är rätt olika vad man får se och oftast sitter man bara av tiden och rullar tummarna tills klockan slår 22.

Jag hade som sagt min infektionsjour förra veckan. Mellan halv fyra och kl tio gjorde jag ingenting vettigt, utan jag var bara en skugga efter min handledare som konstant pratade i telefon (två telefoner samtidigt!) och hade absolut ingen tid att handleda mig. Hon var verkligen duktig och kompetent, men det hjälpte inte mig som bara fick sitta av tiden utan att ha lärt mig eller gjort något vettigt. Sen när vi väl pratade så fick jag veta att denna fantastiska kvinna (som är småbarnsmor) hade jobbat tre jourveckor på raken (jourvecka på inf innebär tre nattpass á 17 timmar samt ett dagpass) vilket man egentligen bara ska gra var 6e vecka "eftersom att det var brist på specialister"... och så ska man skära ner på antalet anställda vid SUS, det är skamligt.

Men men som jag sagt tidigare så ska jag inte klaga, jag har i alla fall inte småbarn som ska lämnas och hämtas på dagis, som behöver tid, omtanke och kärlek och ett måste att laga middag varje kväll. Största respekt och omtanke till er som är småbarnsföräldrar och samtidigt läser på läkarprogrammet!

Imorgon ska jag yoga och sen äta brunch, sen blir det plugg plugg. Och sen på kvällen så är det julmiddag med korridoren, ska verkligen bli trevligt! Jag märker att jag börjar bli allt mer fäst vid mina korridorsgrannar och trivas allt mer, börjar känna mig mer och mer hemmastadd. Det skulle jag aldrig trott på för några år sedan, om någon skulle säga att jag skulle flytta in på korridor och faktiskt trivas (!)... jag har alltid varit lite för "vuxen" och "mogen" för det ;)

Imorgon kommer också nästa fina avsnitt av julkalendern "Tjuvarnas jul". Jag har blivit helt hooked, jag som inte sett julkalendern på över tio år, men den är så fruktansvärt söt och engagerande. Hur ska det gå för lilla Charlie?

Jag märker att det låter som att jag blir bara yngre och yngre för varje månad som går. Kanske är det jag som får en liten ålderskris nu när födelsedagen närmar sig, de inte bad mig om leg på systemet och slutligen jag måste skaffa mig glasögon och ser tio år äldre ut... :)

Imorgon är det fjärde advent. God helg!

Godmorgon... eller godnatt?

Jag våndades när jag satte klockan på halv sju igår kväll, det var redan snrt midnatt och jag visste att jag skulle ha svårt att somna. Men om det bara hade varit så väl - visst tog det tid att somna, men sen har jag spenderat hela natten med att vända och vrida mig, vakna och titta på klockan, somna om, för att vakna en halvtimme senare och titta på klockan osv. osv. osv. Till slut var det inte lönt att fortsätta när det istället blev tiominuters intervall, och därmed har jag varit uppe sen halv sex.

Jag förstår inte varför jag gör så här mot mig själv, nu kommer jag gå runt hela dagen som en zombie? ... Det är iofs inget nytt att jag hamnar i perioder av insomnia, det kan till och med hända att jag knappt sover på flera dygn, innan jag till slut stupar ner i sängen och sover 12-14 timmar nonstop och sen normaliseras dygnsrytmen igen. jag antar det beror på en blandning av psykogena faktorer (stress, vetskapen om att jag ska upp tidigt, "måste sova") samt kroppsliga (hormoner och signalsubstanser som är i svaj)..

Nu ska jag i alla fall äta frukost och se på julkalendern innan jag kilar till sjukhuset. Jag har precis börjat på Ögon+öron-näsa-hals blocket och jag känner bara "Jag orkar inte mer information nu!". Och jag är inte ensam, alla jag pratar med säger att nu får det räcka, termin 7 är för tuff, det går för fort, det är för mycket information som ska in på för kort tid. Det värsta för mig är att vi inte har någon inläsningsperiod, dvs vi har ingen chans att repetera det vi gjort tidigare på terminen (til ex antibiotika för min del som jag hade i sept/okt och som bara flugit ut genom ena örat på mig vid det här laget). Min taktik har alltid varit att repetera och "sätta" kunskapen genom att studera flitigt under inläsningsveckan (på preklin hade vi till och med två veckor  -  vilken lyx!!!) och nu vet jag inte riktigt hur jag ska lyckas... men men den här terminen har jag känt att jag bara måste ge mig själv lite "slack", annars dukar jag under av arbetsbördan och stressen. Jag får höra så gott jag kan helt enkelt.

Annars så gick jag häromdagen en infektionsjour. Min handledare var jättetrevlig, och duktig, men det kändes verkligen som bortkastad tid för min del. Hela kvällen spenderade jag till att springa bredvid henne som en skugga fram och tillbaka, under tiden som hon pratade i inte bara en utan två telefoner samtidigt. Behöver jag säga att det gav mig absolut ingenting? Jag hade lärt mig mycket mer på att bara sitta och läsa. Förutom då att jag absolut inte vill bli infektionsläkare, inte för att det inte är intressant för det är det verkligen, men för att detär helt sjuk arbets- och jourbelastning. Det är meningen att man ska ha en jourvecka var 6e vecka när man jobbar som infektionsläkare, vilket innebär att man jobbar ett dagpass och sedan tre nattpass á 17 timmar under en veckas tid. Min handledare (som är småbarnsmamma) hade jobbat tre jourveckor på rak nu, eftersom att "det inte fanns tillräckligt med personal". Jag frågade om hon hunnit äta, men då var svaret nej - hon hade inte ätit sen lunch och trodde inte hon skulle hinna äta något under kvällen.

Detta då det är svårt att få anställning både som ST-läkare och färdig specialist på infektionskliniken, eller jag på alla kliniker på sjukhuset! förutom psyk, där finns det jobb. Men detta faktum gör att jag inte i min vildaste fantasi kan förstå hur SUS ska kunna dra ner på flera hundra tjänster? Helt absurt. Om man kollar på akuten där jag då hade jour häromkvällen så hade vi två stackars sjuksyrror som sprang runt och hade ansvar om medicinakutens patienter, de var alldeles sönderstressade och det tog onödigt lång tid att få patienterna blododlade och vidareskickade när de skulle till en avdelning - vilket gjorde att de uppehöll rummen å akuten längre och människor i akutens entré fick vänta onödigt länge på att komma in för att betittas. Och så säger politikerna att nedskärningarna inte ska gå ut över patienterna? Jo pyttsan. Och personalen kommer bli så sönderstressad att de sjukskriver sig, och då blir det ingen billig historia.

Men men nu ska jag sluta spy galla och försöka glädjas åt det lilla i vardagen. Som att äta gröt och titta på julkalendern. Det ska bli mysigt det ;)