ortopedi?

Nog för att jag tycker rörelseapparaten är intressant, inte minst ur friskvårds- och träningssynpunkt, men jag har inget som helst intresse av att stå och skruva i ben hela dagarna. De senaste dagarna har jag varit på op (kort för operation) och har bland annat varit med om en handkirurgi (ledband mellan småbenen i handen, närmare bestämt scaphoideum och lunatus), en höftplastik (byte av acetabulum och höftkula) och en armbågsfraktur (en komminut fraktur i olekranon). Med mycket mera. Jag har såklart mest fått stå och titta på, kanske hålla någon mojjäng typ sugen, och klippa lite. Idag har jag sugit, borrat, och sytt stygn.

Man brukar säga att om man får göra någonting på op så blir det kul. Och visserligen håller jag med om att det är betydligt roligare att få göra något lite utmanande som att sy fina madrass-stygn än att bara stå och titta på, men jag är ändå inte begeistrad. Jag tycker ortopedkirurgin påminner lite för mycket av en blandning av hovslagare och veterinär, lite för hårda tag och grova manövrar för min smak.

Dessutom kan jag inte påstå att jag fått den bästa bilden av ortopeder som kollegor. En samling besserwissrar som kritiserar varandra, och som själva ser sig som guds stjärna på jorden. Som jag tidigare skrivit så tror jag den nya generationen ortopeder är bra mycket trevligare och schysstare mot varandra, men det är ju ändå de gamle och grå som sätter standarden och här är det minsann INTE högt i tak. Snarare raka motsatsen.

Nåväl. Ortopedin är dock ett väldigt viktigt yrke, så många människor som springer och slår sig dagarna i ända, för en ortoped är livet aldrig stilla och tråkigt (?) utan det finns alltid patienter att bita i. Och utan den ortoped (som inte heller var speciellt socialt begåvad, men oerhört skicklig) som opererade min fot som tonåring hade jag inte kunnat gå idag. Den frakturen som jag fick kallas för Lis Francs fraktur , vilken är så allvarlig och svårläkt att man förr i tiden amputerade sådana fötter (min fot var ännu lite mer komplicerad då jag dessutom hade en distal kross-skada) och den lyckades operatören snickra ihop till en ack lite sned men ändock relativt fin och välfungerande fot idag!

Så summa summarum: ortopedi? Ja, väldigt viktig specialitet. Ortoped? Nej tack.

Nu blir det urologi nästa! Tveksam om jag kommer att få ett Hallelujah moment där, men man vet ju aldrig ;)