Igår var jag ute i Malmö för första gången på ... länge. Vi hade bestämt att vi skulle gå till det "nya innestället" Moriskan, med sina tre dansgolv och dansvänliga musik. Det blev en helt annan upplevelse än vad vi hade förväntat oss. Aldrig har jag sett en sådan mix av människor på ett uteställe i Malmö! Det var alltifrån nattsvarta med baggy jeans och keps, till kritvita med stora t-shirts och rastaflätor, till killar med skjorta och slips. Det var bruttor som lojt stod och tuggade tuggummi och svängde lite förstrött på höfterna, till poppiga tjejer som skakade loss och alternativa shemales som studs-steg-dansade fram till tonerna av african hits.
Det som var trevligt med Moriskan var just uppdelningen av dansgolv, vi satt länge i den mysiga bistron och drack drinkar innan vi gick in till det gigantiska dansgolvet. Det var en väldigt uppfriskande kväll, även om jag kunde ha önskat lite mer variation på musiken... Det var väldigt mycket afrikanska hits och jag hade behövt känna igen några låtar för att bli peppad att fortsätta dansa. Som Ice Cube! You can do it är min lilla hemliga favoritlåt att dansa till, men de verkade inte ha den i sortimentet, eller så var DJn för stolt för att spela så gamla grejer ;) Som jag har förstått det så har Moriskan olika klubbar varje helg så det är antagligen helt annorlunda nästa gång jag går dit, men kul med lite multikulturalism för en gångs skull - i motsats till när man går ut på T-bar i Lund och det bara är en massa skjortor och slicks och folk är dräggfulla...
Men jösses, samtidigt måste jag medge att det är en tung dagen efter idag. Man är inte 20 längre. Och någonstans undrar jag om det var värt det, jag blir liksom aldrig riktigt nöjd när jag går ut - jag längtar efter den dagen då man får ett Halleluja-moment när man går på klubb och bara inte vill gå hem. Den enda gången jag känner så är när jag är på examensfesterna på AF-borgen - kanske ska jag hålla mig till det i fortsättningen och därutöver nöja mig med hemmafester och ost-och-vin-kvällar och sakta men säkert falla in i det trygga sköna snart-30-och-nöjd-med-svensson-livet-och-vill-inte-vidga-mina-vyer-facket...?
Tur att jag har dansen som träningsform, för jag älskar ju att dansa och på gerda har vi allt från funk till afro till zumba till latin. Väldigt svettigt och väldigt kul. Tillsammans med yogan känner jag att jag får all den träning som jag behöver, och då behöver jag aldrig känna "åh nej, jag orkar inte gå och träna idag" som jag definitivt skulle känna ifall jag tvingade mig själv gå på gympapass eller träna i gym. Dans och yoga! Tänk om man skulle börja livnära sig på det istället...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar