Streberier?

Jag har aldrig sett mig som en karriärist. Mitt mål med att bli läkare har alltid varit att jag ska få ett meningsfullt arbete där jag kan hjälpa andra människor och samtidigt trivas med mitt jobb. Jag vill också att mitt arbete utvecklar mig, får mig att växa, och att jag kan känna att jag kan vara den personen jag vill vara. Att det dessutom är hyfsat bra betalt är också ett plus då jag gärna vill ha ett bekvämt liv med hus och trädgård, samt ha råd att resa utomlands då och då.

Vad jag dock upptäckt är att den verklighet som mött mig på sjukhuset verkligen inte motsvarar mina förväntningar på hur det skulle vara att vara läkare. En värld med långa tunga jourpass, övertidsarbete och konstant tids- och resursbrist ingick inte i min dröm. För det var just en dröm för mig att bli läkare, det har det varit ända sedan jag var liten. Och visst var den kraftigt romantiserad, min framtidsdröm, men samtidigt vill jag inte riktigt ge upp tanken på den än - utopin att faktiskt få hjälpa andra människor att må bra samtidigt som jag själv får utrymme att må bra! För jag behöver utrymme. Jag behöver tid för att handla, laga mat och tvätta. Jag behöver tid för träning, yoga och meditation. Jag behöver tid för vänner, pojkvän och en dag i framtiden familj/barn. Och dessutom så vill jag slänga in lite tid för skogspromenader och utflykter någon gång då och då!

Jag får ibland höra att jag i så fall valt fel yrke. Vill man bli läkare ska man jobba mycket och man ska jobba hårt. Men hur ska vi kunna känna empati för våra patienter om vi inte kan göra det för oss själva? Hur kan vi predika om hälsosamt och stressreduserat leverne, samt kost och motion, om vi själva bara stressar runt, äter dåligt och aldrig har tid för oss själva?

Ikväll har jag varit på en Karriärskväll, anordnad avLäkarförbundet. Varför jag ville gå på denna är nog inte så mycket för att jag vill göra Karriär med stort K, utan för att jag vill se vilka alternativa vägar det finns att ta som legitimerad läkare. Och det var faktiskt inga direkta streberier som föreslogs av föreläsarna (streber: person som hämningslöst och hänsynslöst strävar efter att göra karriär och uppnå hög socioekonomisk status) utan det var just alternativa karriärvägar - vad kan du göra om du inte vill forska-doktorera-disputera-jobba på universitetssjukhus-stångas om AT-stångas om ST-stångas om specialisttjänst?

Kort sagt så förelästes det om att starta eget, jobba som distriktsläkare, göra karriär inom läkarförbundet samt slutligen att jobba för staten/socialstyrelsen. Det fanns även utställare som gav ännu fler förslag, bland annat hyrläkare och läkare i försvaret. Det enda jag kände att jag saknade var några som berättade om företagshälsovården och inom läkemedelsindustrin. Och så klart om det finns fler områden som jag inte vet om, ibland är det så svårt att tänka outside the box.

Min favorit under kvällen var en föreläsning av en fantastisk entreprenör som var specialist i allmänmedicin och som redan i unga år startade en privat läkarmottagning, och trots att hon var ensamstående tvåbarnsmamma så har hon lyckats få kliniken att växa sig så stor att de flera gånger fått byta till större lokaler och engagera fler specialister. Det som jag tyckte var så inspirerande var att hon verkligen inte är en "karriärista", hon verkar inte ha haft något statustänk och armbågat sig fram genom karriären (ingen streber) utan verkar vara en riktigt jordnära och trevlig person som sakta men säkert arbetat sig framåt. Hon är idag klinikchef och som hon säger så är hennes viktigaste uppgift på jobbet att se till att läkarna som jobbar där trivs och har det bra! Trevligt att höra från en chef :)

Andra bra citat som jag snappade upp under kvällen:

"Man ångrar bara det man inte gjort"
apropå att ta paus från studier/jobb och göra något helt annat ett tag

"Karriär är när man får möjlighet att göra det man är bra på"

Om man startar eget blir man varse om att personalkostnaden för läkare är 1,6 ggr högre än deras bruttolön, och att det alltid finns risk för avundsjuka/orättvisor när man blandar läkare från flera specialitéer.


Summa summarum.


Jag är ingen streber. Jag är inte heller lat, långt ifrån - jag har alltid varit ambitiös, målmedveten och en riktigt arbetsmyra. Jag vill helt enkelt bara ha ett jobb där jag trivs, stimuleras och utvecklas, tjänar rimligt och hjälper andra. Ett jobb där jag även har en fritid, för mitt liv utanför jobbet känns minst lika viktigt. Huruvida visioner som att få jobba med unga kvinnor, och arbete profylaktiskt samt med rehabilitering på ett sätt som innefattar hela individen kommer att bli verklighet återstår att se. Men det finns hopp!