Jag befinner mig i Svenssonparadiset – klong dao på koh lanta i Thailand. Det är helt otroligt vad mycket svenskar det är här, vart jag än vänder mig är det svenska par som håller hand eller svenska småbarnsfamiljer som stojar runt i vågorna. Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande! Visst är det mycket svenskar i Thailand, men på just denna stranden där jag (på förhand) bestämt att förlägga mina sista tre nätter i Thailand är det exceptionellt. Inte för att det gör mig så mycket egentligen, anledningen till att jag åkte över huvud taget var för att få semester. Med eller utan andra svenskar.
Jag är dock glad att jag åkte själv, det blir liksom en helt annan slags resa då. Mycket mer fokus på att vila ut, ta långa promenader och få massage (jag lyxar till det med en full body oil massage varje eftermiddag, underbart!) istället för att åka på en massa utflykter och dricka öl och snacka skit hela kvällarna. Inte för att jag inte uppskattar det, tvärtom!, men just nu behövde jag verkligen få göra det här, åka bort och spendera lite quality time med mig själv.
På kvällarna roar jag mig med att äta middag ute på stranden och slötitta på folk eller på eldslukarna (det är typ alltid eldslukare på stränderna i Thailand), och allt som oftast kan jag sitta och tjuvlyssna på vad de svenska familjerna pratar om. Det är allt från blöjbyten på thailändska toaletter till den 11 timmar långa flygresan med småbarn till hur fantastiskt god ölen är i Thailand. Barnen skriker, tjimmar och tjoar när de vill ha uppmärksamhet, och när de börjar bli övertrötta börjar föräldrarna packa ihop för att gå hem…
Ett par snäpp längre bort på stranden är hippiehänget, där folk sitter och dricker och röker på (det luktar marijuana lång väg). Ännu lite längre bort hör man högljudda svenskar som nog fått sig ett par öl för mycket innanför västen, de skräniga rösterna låter nästan som Bärra och hans kompis i Sällskapsresan… Usch jag kommer ihåg när jag var yngre vad jag tyckte om sådant där. Vuxna som söp var det värsta jag visste, jag kände rentav avsmak inför fulla vuxna. Att de drack ett glas vin eller två, det bekom mig inte, men vuxna som var fulla herregud, så kan de ju inte bära sig åt, de är väl inte fjortisar längre? Men kanske är det just det de är, fjortisar. Inombords. Inte riktigt redo att lämna den världen bakom sig, kommer kanske aldrig vara det.
Jag har en tendens till att bli lite filosofisk när jag sitter själv sådär och iakttar omvärlden, och funderar på min plats i det hela. Var är jag mitt i allt detta? Jag känner mig för gammal för att uppskatta att sitta med 20-åringarna som röker på och lyssnar på Bob marley. Jag känner mig för ung för att vilja joina 30+arna med sina skrikiga småbarn och blöjbyten. Missförstå mig inte – jag älskar barn! Jag vill bara inte ha några just precis nu. Så då återigen, vem är då jag i det hela? Var passar jag in?
Var bara dig själv, är det enkla svaret. Och vem jag är, det tycker jag att jag fick någorlunda reda på för flera år sedan. Men vad är min plats då? Och vad vill jag? För jag känner mig splittrad, en del av mig vill släppa ut håret, dra på mig sarongen, bli full och gunga med höfterna till ”No woman, no cry”. En annan del av mig vill vara superhälsosamma jag-vet-exakt-vad-jag-gör-har-full-kontroll-och-är-i-zen-yoga-människa. Och en tredje del av mig vill vara en helt vanlig svensson-morsa, precis som de där småbarnsmammorna på stranden som gullar med sina småttingar som förtjust gurglar tillbaks.
Allt har sin tid, säg. Jo det har väl det. Men jag känner mig lite någon stans mitt emellan just nu. Som tur är har jag ett par år kvar på min utbildning, så jag har tid kvar att vara ung och dum ett tag till och skjuta dessa stora tankar på framtiden till just framtiden. Vara lite här och nu. Att det ska vara så svårt?
Så sant, så sant!!
SvaraRadera