Ayubowan!

Lördag 1 maj




Så har jag nu kommit ”hem” efter fyra timmars solbadande på lyxhotellet Cinnamon Grand Hotel i Colombo, Sri Lanka. Trots att jag använde både 10ans och 20ans solskyddsfaktor så är jag DUKTIGT bränd, röd som en kräfta. Men det var verkligen oerhört skönt att få koppla av en stund och få lite semesterkänsla, då det ända jag gjort sen jag kom hit är flängt hit och dit, pluggat, läst och blivit intriducerad för en massa massa människor som jag aldrig kan komma ihåg namnet på då de är så annorlunda (vad sägs om Puschka Dulitha Hattothutuwa till ex?) och spenderat min tid antingen på ”kontoret” (Medical Faculty Office) eller ”hemma” där det inte finns någon AC utan bara några svaga fläktar som i mitt rum låter som helikopterflygplan. Nu har jag i alla fall fått byta rum, så jag ska förhoppningsvis kunna få sova mer än fyra timmar för första gången sen jag kom hit…! Men de är ju vana vid värmen och luftfuktigheten här, medan en annan svettas som en gris.



(Förresten, det är ju ett konstigt talesätt, det är väl just det som är grisars problem – att de inte svettas? Och att det är därför de måste rulla sig i dy?)



Men men…



Människorna här är så otroligt vänliga, och jag blir så bra omhändertagen man kan bli. Folket på ”kontoret” jobbar för fakulteten/staten då det på något sätt är inkorporerat då vi är i huvudstaden. Man märker en tydlig hierarki bland de anställda, professorerna är de högsta hönsen och forskarassistenterna de minsta arbetsmyrorna. Jag kommer in i det hela som en slags särskilt fin gäst, trots att jag egentligen ”bara” är en läkarstudent som gör en elective, och de behandlar mig otroligt bra. Igår till exempel blev jag till och med medbjuden på en avskedsmiddag till en av deras kollegor som skulle pensioneras, det mesta sades på sinhalese så jag förstod inte så mycket, men jag kunde tydligt märka en genuin värme och omtanke bland de anställda gentemot varandra, det var rörande att se. Och så bjöd de på god mat och så tog vi ett gruppfoto där jag tydligen absolut skulle vara med. ”You’re a part of the family now” sa de ;)



Jag bor också väldigt bra, även om ajg själv kanske tycker det är lite dyrt. Men det är inte billigare att bo på hotell i Colombo, så jag tackar och tar emot då jag känner mig väldigt trygg och omhändertagen där jag bor. Huset är ett slags nyöppnat pensionat, ett boende för pernsionärer som inte klarar sig helt själva pga skada eller liknande, men just nu bor det bara fyra stycken här, samt det gamla paret som äger det enorma huset och innan hade det för sig själva. Det är som sagt väldigt tryggt och bra, och jag får en fin inblick i det äkta srilankesiska livet (ett privilegium!) och tanterna är så söta och tävlar lite om min uppmärksamhet. De är väldigt högutbildade allihop, så de talar väldigt bra engelska, och kan berätta om hur det är och hur det har varit att leva i sri lanka. Det enda kruxet är att de, som de flesta gamlingar, otroligt nervösa och rädda för allting. ”don’t go there, it’s not safe” ”don’t travel by train, you will be robbed” ”don’t do that, you will be hurt” eller den roligaste ”go get married first, and then come back and do those things”.



Jag tror inte kvinnor är så vana att resa eller göra något själva här utan manligt sällskap, särskilt inte de äldre, men när jag pratar om mina planer med kollegorna på fakulteten får jag bara höra ”oh, that’s nice, you should do that, go there, be there, travel by bus or train” osv. osv. så jag tror inte det är någon fara.



Exempelvis idag är det den 1 maj, vilket innebär holiday och political ralleys här i Colombo. Alla affärer är stängda, och demonstrationer ska vara ute på gatorna. De gamla tanterna hemma sade – oh, please, don’t go out, don’t leave the house, it’s not safe”. De var riktigt envisa men jag var ännu mer stubborn, vilket ledde till att jag tog en tuk-tuk till hotellet. Det var verkligen KOLUGNT på gatorna och allt var hur bra, lugnt och tryggt som helst. Till och med bättre än i vanliga fall 



Imorgon vet jag faktiskt inte vad jag ska göra, det är söndag och jag tänkte åka till stranden, men nu när jag är så bränd så…. Nja, vi får se. Kanske museum istället?



Jag har precis fått lunch här på pensionatet, och det är verkligen fantastiskt god mat. Väldigt annorlunda smaker, inte alls som det indiska köket (det lilla indiska jag ätit i alla fall) utan mer fragranta smaker och mindre styrka/hetta (förutom vissa grejer, häromdagen köpte jag lunch i kantinen – kostar 10 kr!!! – och fick i mig något som var så starkt att jag var tvungen att dricka en halv liter vatten och skrapa tungan med en servett!)



De bryr sig verkligen inte om vikt här, de äter och dricker utefter sin plånbok, det vill säga är plånboken fet så är personen likaså ;) Nej men det är supersött the, supersöta juicer, läsk och bakelser, och såklart massa olja i maten. Så det är ingen hälsoresa det här direkt…



Nästa helg ska jag åka till Kandy, reser dit i tåg 1a klass (3 timmar för 20 kr, rätt billigt! Ffa med tanke på att en tuk-tuk i stan tar det samma för att åka fem minuter). Den resan tyckte tanterna att jag skulle ta en ”all-inclusive-tour”-buss, så himla bra då får man åka för överpris med en massa andra penschisar och hoppa på och av för att kort på alla turist-sevärdigheter.. eller inte.



Vet dock inte riktigt hur jag ska bo där dock, får bli hotell antar jag. Money money money, men bäst att inte tänka på det nu, sådana värdsliga ting 


SONDAG

Idag har jag pga min hemska bränna inte åkt som planerat till havet, utan bestämde mig för en kulturrunda runt Colombo istället. Det blev en sjukt svettig historia (!) men jag ångrar det inte, föräven om det inte var så mycket att se så har jag nu i alla fall sett det!




Jag var på det nationella konstmuséet för kontemporär konst, jag förväntade mig något i stil med Kubas motsvarighet, men jösses amalia, detta var på sin höjd 30 alldagliga tavlor, varav hälften var riktigt simpla porträtt. Inget att hänga i granen alltså.



Däremot var virihadanna parc/victoria parc en riktigt trevlig överraskning! En stor park i centrala Colombo där det trots hettan faktiskt blev lite svalka när man satte sig i skuggan av träden och en bris sköljde in över parken. Det fanns massa vackra botaniska växter och träd, små paviljonger och en vacker jättestor guldbudda, samt åtskilliga söta kärlekspar som satt kelade i varje undanskymd vrå som kunde hittas i parken.



Därefter tänkte jag gå på tempelrunda, jag ångrade mig rätt snart när jag svettig, törstig och alldeles knäsvag letade mig fram på smutsiga gator med skabbiga hundar och karlar som glodde efter mig… och när jag kom fram till det stora templet så vsr det helt igenbommat och livlöst. Jag gick vidare och hamnade vid en vacker sjö med ett litet tempel, så lite buddastatyer har jag i alla fall fått se ;)



Sen gick jag så snabbt jag bara kunde till närmaste shoppingcenter för att få komma in i kylan och få i mig lite vätska, jag tittade runt lite men hittade inget kul förutom en tebutik med alla möjliga olika sorters thé (sri lankas exportvara nr 1) innan jag gick vidare för att kika på den stora samlingsplatsen vid havet som kallas ”Galle Face Green”. Det var jättefint, det blåste en härlig bris och vågorna slog mot promenaden – hade det inte varit för att jag höll på att svimma av värmeslag och solsting och det inte fanns en centimeter skugga så hade det varit underbart ;)



Precis som Bangkok så är Colombo en ganska smutsig stad, folk slänger sina sopor lite överallt så jag vet inte om man verkligen kan tycka att de är så mindful som sig bör när nästan 70 % är buddhister… men alla gör så gott de kan och utifrån sin egen förståelse antar jag. Det märks att man försöker nå ut till folket med budskapet om värna om hälsan och naturen, det står bland annat skrivet på murar och väggar att man inte ska slänga sopor på gatan eller i havet/sjön, men det hjälper inte så mycket när det inte finns något fungerande sophanteringssystem.



Efter min långa ”kulturella” tur var jag rätt glad över att äntligen få sätta mig i en tuk-tuk (eller threeshaw som de kallas här) och åka ”hem”. Nu är det dags för middag och sedan väntar ännu en natts sömnlöshet (?) med högljudda fläktar, outhärdlig hetta och massvis med kliande myggbett. Livet är underbart ibland, I must say! Men jag ska inte klaga, med tanke på den fattigdom jag har bevittnat på Colombos gator idag så lever jag trots omständigheterna som en prinsessa.



Nu får det vara färdigbloggat för idag!

Ayubowan! (Live long)