Sa har man jobbat annu en dag pa kliniken. Idag har jag gett injektion efter injektion efter injektion efter injektion. och sen tagit blodtryck efter blodtryck efter blotryck...! man blir ratt sa slut efter ett tag, i 35 graders hetta.
Brojar lara mig en del bengali-ord! sant som man maste kunna for att de ska forsta, de pratar ju inte engelska.... som ligg ned, sitt ned, goddag, tack, vad heter du, bra, osv. ikvall ska vi ha var forsta bengalilektion, det ska vara 5 totalt varav en bestar av att lara sig laga bengalisk mat dvs vi ska sta o laga var middag tillsammans i koket med var larare. blir kul!
Pa mandag ska jag traffa mitt o eriks faderbarn Superna, ska verkligen bli spannande att se hur hon bor. Och hur hon ser ut nu! har ju bara ett foto fran flera ar sen....
Mer om boendet:
Vi bor RIKTIGT spartanskt !!! En av killarna hade bott pa hotell i darjeeling for 200 rupees (40 kr) per natt och sa att et var rena rama lyxen jamfort med hur vi bor har... (som vi betalar 1500 kr for)
Vi bor i ett hus med rattor och kackerlackor i koket, jag bor pa andra vaningen dr jag delar ett pyttepyttelitet rum med tre andra. Overallt i rummet hanger det klader eftersom att det inte finns nagon garderob elelr byra (eller plats for det heller) och det ar valdigt valigt smutsigt. Forsokt stada lite med svart da vi inte har fonster med glas, utan utan glas sa allt damm blaser ratt in.
Som tur ar har vi myggnat (slitna o skitiga men anda) och en flakt (som later som en traktor, men inte sa farligt me oronproppar.)
Sangen ar stenhard med en tunntunn madrass, sa det ar omojligt att ligga pa sidan.
vi ar 15 som delar pa fyra WC/dusch med rinnande kallvatten
(inklusive rattor o kackerlackor saklart)
som sagt, allting valdigt spartanskt o smutsigt, men det funkar! daremot ska jag nog unna mig ett bra hotell min forsta hotellnatt i Kerala, sa att jag kan fa mig en ordntlig dusch och sova i en riktig sang :)
Men nu borjar jag vanja mig vi livet har, de anra volontarerna ar jattebra och trevliga, och imorse uppteckte jag till min stora stora lycka att jag kunde gora yoga pa hustaket! Pa morgonen ar halva taket i skuggan, sa jag gjorde en halvtimmes yoga imorse innan frukost, och det har gjort att jag kanner mig mycket battre idag. Dt ar som balsam for sjalen att satta pa enya i horlurarna och sen bara fokusera pa yogan innan frukost.
Men men nu far det vara nog, nu ska jag konversera lite med de nya volontarerna som kom idag (en hel hog!) e verkar vara valdigt trevliga i alla fall :)
Bouscho! (sitt ner!)
torsdag 30 september 2010
onsdag 29 september 2010
Namaskar!
Nu ar jag alltsa frame I Kalkutta, och har borjat mitt arbete som volontar. Jag, som trodde att jag var beredd pa et mesta efter att ha varit i Sri Lanka i tre veckor , blev chockad over en extrema fattigom som rader har... Allting ar smutsigt, et ar varmt och fuktigt, det luktar konstant ruttet lik, det ar sa mycket avgaser att lungorna lar vara helt svarta efter ett par manader har, och ja.... Det ar inget paradis direkt.
Samtidigt sager de som har jobbat har ett tag som volontarer att de alskar et och att de inte vill aka hem. Att man efter ett tag inte langre ser smutsen, att man glommer myggbettens sveda, att man struntar i alla hudinfektioner man drar pa sig och helt enkelt slutar duscha. Och alskar det!
Jag vet inte jag... Absolut kommer jag vanja mig, men duschen ar HELT KLART min basta van!!!
Jag trodde jag levt spartanskt nar jag varit i Thailand och Sri Lanka. Det ar ignenting mot detta! ‚“kliniken“ dar jag jobbar har knappt tval eller toapapper inne pa toaletterna. Det ar smutsigt och trasigt precis overallt. Ibland ingen flakt i taket, och absolut inte en tillstymmelse till Aircondition. Men samtidigt, sa lange jag bara kan halla mig sjalv hyfsat ren sa ar et ok, ratt befriande faktiskt. Och man vanjer ju sig...
Samtidigt forstar jag inte hur dessa fantastiska indiska kvinnor kan halla sig sa skinande rena och vackra hela dagarna! Som en av mina kollegor har sa – vi ser ut som att vi inte bytt klader pa en vecka och de ser ut som att de nyss kommit ur duschen och tagit pa sig nyinkopta strukna klader. Helt otroligt...! De bor val ungefar som vi gor (snarare samre) flera stycken I ett litet rum, smutsigt och dant.
An sa lange har jag inte blivit magsjuk men det ar bara en fraga om tid. Varje dag ater vi av minimala matstallen utmed gatan (dar vi bor och jobbar finns det inga restauranger) dar en lunch kostar ungefar 4 kronor. Och vi dricker te o kaffe av deras vanliga vatten (knappast kokat)... Det verkar inte som att folk ater gronsaker har, utan det som finns att tillga ar ris, dhal, nudlar och agg...! De flesta volontarer blir magsjuka efter ett par dagar, men efter en vecka brukar de bli ok igen och sen halla sig nagorlunda friska resten av tiden. Haller tummarna! :)
Men men
Sjalva arbetet...
Igar var min forsta riktiga dag som jobbande volontar, och vi akte da ut fran kliniken till till en out-door clinic en halvtimmes bilfard fran var in-door clinic.
Outdoor clinic bestod av ett hus utan glasrutor for fonstren, inga flaktar i taket, ingen toalett, ingen elektricitet, inget rinnande vatten.... (!) och dar tog vi emot patienter som skulle fa injektioner, ta blodtryck och lade om sar och behandlade hudinfektioner... det ar en hog andel hudinfektioner, massor med ringorm, svamp, bakteriella infektioner osv. osv. man blir latt lite freaky och kanner att det borjar klia precis overallt... har man blivit smittad???! Haha, men men, jag kanner igen kliandet m.m. fran sri lanka, et blir sa nar man vistas i denna hettan/fuktigheten utan att kunna tvatta sig under dagen. en sak ar i alla fall helt saker - duschen hemma ar min basta van!
Idag har jag varit in-door, dvs pa sjalva kliniken. Har har vi ca 15 patienter som alla lider av olika hudakommor och undernaring,. ingen har livshotande tillstand utan ar stabila, och behover darfor ingen avancera sjukhusvar. et yttersta ansvaret har de tva lakarna som ar anstallda har, och jag ska snart ga rond med en av em och diskutera patienterna.
Man fragar sig ibland hur mycket nytta man gor for patienterna. Out-door tvattar vi deras sar och lagger pa salva, men inget forband. tva sekuner senare gar de ut i smutsen igen och efter en timme eller tva lar det vara som ifall de alrig fick nagon salva over huvud taget. Daremot tror jag att vi gor stor nytta for vara in-door patienter! De har boene, naringsrik mat varje dag, och salvor och eventuellt mediciner. de har tillgang till dusch och toalett, aven tval, och de blir ordentligt omhandertagna i en vecka eller tva... De maste betala en liten symbolisk summa, men det ar nastan gratis.
et enda man kan kanna ar att Hey! Har har vi 15 patienter som far vard av oss for att de inte har rad med nagot annat! Men det bor 20 miljoner invanare i Kalkutta, allsta en stad som har dubbla antalet invanare an i sverige. crazy! so what difference do we make?
men nej, sa ska man inte tanka. Man far inte glomma att varje manniskoliv ar vardefullt! och varje person man hjalper gor man lite nytta, aven om det bara ar en minimal insats varldshistoriskt sett :)
Nu ska jag snart ga rond, men lovar att skriva regelbundet.
Namaskar!
Samtidigt sager de som har jobbat har ett tag som volontarer att de alskar et och att de inte vill aka hem. Att man efter ett tag inte langre ser smutsen, att man glommer myggbettens sveda, att man struntar i alla hudinfektioner man drar pa sig och helt enkelt slutar duscha. Och alskar det!
Jag vet inte jag... Absolut kommer jag vanja mig, men duschen ar HELT KLART min basta van!!!
Jag trodde jag levt spartanskt nar jag varit i Thailand och Sri Lanka. Det ar ignenting mot detta! ‚“kliniken“ dar jag jobbar har knappt tval eller toapapper inne pa toaletterna. Det ar smutsigt och trasigt precis overallt. Ibland ingen flakt i taket, och absolut inte en tillstymmelse till Aircondition. Men samtidigt, sa lange jag bara kan halla mig sjalv hyfsat ren sa ar et ok, ratt befriande faktiskt. Och man vanjer ju sig...
Samtidigt forstar jag inte hur dessa fantastiska indiska kvinnor kan halla sig sa skinande rena och vackra hela dagarna! Som en av mina kollegor har sa – vi ser ut som att vi inte bytt klader pa en vecka och de ser ut som att de nyss kommit ur duschen och tagit pa sig nyinkopta strukna klader. Helt otroligt...! De bor val ungefar som vi gor (snarare samre) flera stycken I ett litet rum, smutsigt och dant.
An sa lange har jag inte blivit magsjuk men det ar bara en fraga om tid. Varje dag ater vi av minimala matstallen utmed gatan (dar vi bor och jobbar finns det inga restauranger) dar en lunch kostar ungefar 4 kronor. Och vi dricker te o kaffe av deras vanliga vatten (knappast kokat)... Det verkar inte som att folk ater gronsaker har, utan det som finns att tillga ar ris, dhal, nudlar och agg...! De flesta volontarer blir magsjuka efter ett par dagar, men efter en vecka brukar de bli ok igen och sen halla sig nagorlunda friska resten av tiden. Haller tummarna! :)
Men men
Sjalva arbetet...
Igar var min forsta riktiga dag som jobbande volontar, och vi akte da ut fran kliniken till till en out-door clinic en halvtimmes bilfard fran var in-door clinic.
Outdoor clinic bestod av ett hus utan glasrutor for fonstren, inga flaktar i taket, ingen toalett, ingen elektricitet, inget rinnande vatten.... (!) och dar tog vi emot patienter som skulle fa injektioner, ta blodtryck och lade om sar och behandlade hudinfektioner... det ar en hog andel hudinfektioner, massor med ringorm, svamp, bakteriella infektioner osv. osv. man blir latt lite freaky och kanner att det borjar klia precis overallt... har man blivit smittad???! Haha, men men, jag kanner igen kliandet m.m. fran sri lanka, et blir sa nar man vistas i denna hettan/fuktigheten utan att kunna tvatta sig under dagen. en sak ar i alla fall helt saker - duschen hemma ar min basta van!
Idag har jag varit in-door, dvs pa sjalva kliniken. Har har vi ca 15 patienter som alla lider av olika hudakommor och undernaring,. ingen har livshotande tillstand utan ar stabila, och behover darfor ingen avancera sjukhusvar. et yttersta ansvaret har de tva lakarna som ar anstallda har, och jag ska snart ga rond med en av em och diskutera patienterna.
Man fragar sig ibland hur mycket nytta man gor for patienterna. Out-door tvattar vi deras sar och lagger pa salva, men inget forband. tva sekuner senare gar de ut i smutsen igen och efter en timme eller tva lar det vara som ifall de alrig fick nagon salva over huvud taget. Daremot tror jag att vi gor stor nytta for vara in-door patienter! De har boene, naringsrik mat varje dag, och salvor och eventuellt mediciner. de har tillgang till dusch och toalett, aven tval, och de blir ordentligt omhandertagna i en vecka eller tva... De maste betala en liten symbolisk summa, men det ar nastan gratis.
et enda man kan kanna ar att Hey! Har har vi 15 patienter som far vard av oss for att de inte har rad med nagot annat! Men det bor 20 miljoner invanare i Kalkutta, allsta en stad som har dubbla antalet invanare an i sverige. crazy! so what difference do we make?
men nej, sa ska man inte tanka. Man far inte glomma att varje manniskoliv ar vardefullt! och varje person man hjalper gor man lite nytta, aven om det bara ar en minimal insats varldshistoriskt sett :)
Nu ska jag snart ga rond, men lovar att skriva regelbundet.
Namaskar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)